
Psykolog igår
Tänkte bara medela för de som vet lite om mig att jag var hos psykologen igår. Talade om för henne att jag och några andra varit oroliga för att jag skulle kunna ha adhd eller liknande men hon sa att hon tror inte det efter det hon sett och fått veta om mig. Hon tror mer på en borderline-problematik eller möjligen bipolär.
Hon ville dock inte säga något säkert ännu utan vi får se lite senare när jag gjort fler tester.
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Låter ändå positivt att du kommer få göra fler tester.
Har inte hängt med så mycket nu eftersom jag varit borta ett tag härifrån, men hur långt har du kommit i din utredning? Vad är det för tester som ska göras nu härnäst?
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...

Jag ska börja om från början då jag förvann i nästan tre månader -_-'' de här var första gången jag var tillbaka under hela denna tiden. Men vi ska göra ganska allmänna tester och sedan gå mer in på Borderline och bipolär om inget annat kommer upp på de andra testerna.
Lämnade även mitt 6 sidor långa, handskriva brev då
stackars henne som måste läsa allt det till på tisdag då jag ska dit igen, min handstil är inte den lättaste att läsa när jag skrivit mycket 
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Vad tror du själv skulle "passa"? Borderline heter ju numer emotionell instabil personlighetsstörning, just för att det handlar om emitonell instabilitet, att man är väldigt känslomässigt sårbar, att måendet svänger väldigt. (tror inte en med den problematiken får några direkta maniska skov). Inom det bipolära finns det så många varianter nu så där finns det också varianter utan maniska skov.
Många av läkarna jag träffat har supersvårt att skilja vad som är vad när de tittar på tester och symtom, är man i den "klassen" så är det nog lite beroende på vem som sätter diagnosen vad man får för någon.
Är intresserad av just de här två, eftersom jag själv troligtvis pendlar där någonstans, som det ser ut just nu i allafall.
Berätta gärna hur det går och vad du får göra för tester. Jag fick mest frågeformulärer att fylla i… Med ja och nej-svar 
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...

Jo, är sådanna jag fått fylla i mer.. Dock blir det mesta, jag vet inte, som svar -_-'' mitt minne sviker mig väldigt mycket, spec när jag är deprimerad eller har stark ångest.
Vet tyvärr inte så mycket om bipolär, men kan en del om boerline och sökte hjälp för det första gången strax efter jag fyllde 17. Blev dock bara skrattad åt på BUP så fick ingen hjälp då. Psykologen nu tycker det lutar mycket åt det hållet iom mina upp och nedgångar plus hur jag är vid dem.
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Först och främst vill jag ge dig beröm som orkat skriva ner ditt mående på hela 6 sidor.Det tycker jag var väldigt starkt och duktigt gjort av dig.
Bra att de gör tester, så man kan komma fram till en diagnos för dig. Det känns alltid lite lättare då, när man vet vad problemet är.
Elakt av dem att skratta åt dig på BUP.Det var mycket oproffsionellt.
Min lillasyster har fått diagnosen borderline, och hon är väldigt skör, och mycket instabil rent känslomässigt.
Hoppas det går bra för dig och att det funkar nu med den proffisonella hjälpen.
Hej, Tavar!
Det var skönt att höra att du nu har kommit till psykologen och att du ska få påbörja en riktig utredning!
Känns det bra för dig att det "äntligen händer" saker?
Säger som isa, starkt av dig att skriva ner så mycket, en jättebra bakrund för dem att få läsa!
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta

Tack för att ni svara isa och citronmeliss 
Jo, det känns ju ganska bra att komma igång men samtidigt ganska jobbigt, det tär ju på en kännslomässigt i början att lära sig prata med en psykolog igen om sådan man varit tyst om så länge… Men får se hur det kommer gå 
Det blev en hel del svammel i mitt brev men hon får stå ut med det mellan all den info jag fick ner ^^'' lyckades inte få ner allt men fick med mina fobier och sådanna saker som jag undviker och inte klarar av. Samt även en del saker som hjälper mig och gör mig glad. En del om sjukdommar i familjen, både fysiska och mer psykiska samt en del av mina erfarenheter på andra mottagningar.
Tog mig en månad att skriva ner allt men tror de var värt de 
Angående det på bup, jo det gjorde mig riktigt ledsen och förvirrad precis då att någon som jobbar med att hjälpa folk sitter och skrattar åt en. Nu är jag mer arg på henne och har flera ggr funderat på att gå dit och tala om för henne (mins fortfarande hur hon ser ut men inte vad hon heter, men kan nog fråga min gamla kurator det) och tala om för henne vad hon gjort och att jag nu faktiskt går igenom dessa tester eftersom jag ganska säkert har Borderline. Kan nog få henne att reagera på hur hon såra en.
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Att få en samlad bild av sin "patient" så som du "serverat" dem nu är ju toppen!
Då kan psykologen dessutom haka på i bitar som denne tycker är viktiga och vill veta mer om!
Det är inte alltid lika lätt att "spruta ur sig" all information ansikte mot ansikte.
Ofta kommer man in på sidospår och kanske kommer av sig eftersom man börjar prata om diverse saker som sägs, men nu fick du sagt massor av sånt som du ville framföra, utan att bli avbruten toppen!
Om du orkar så tycker jag att det är en utmärkt idé att låta psykologen på Bup få veta hur läget är idag!
Det är hemskt att de kan "köra på" och kanske fortsätta att negligera personers problem kanske rent av bagatellisera just det, som är stora svårigheter för den som går där och som lett till att man behöver träffa dem överhuvudtaget!
Kanske kan du ge psykologen ett uppvaknande genom att berätta ett och annat!
Men bara om du orkar och det känns viktigt för dig.
Du behöver din energi till utredningen, för som du säger så tar det ju en del kraft även om den, utredningen i sig är positiv!
Kram
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta

Jo, var av den tanken som fick mig att börja skriva brevet. Tänkte att de skulle nog bara bli en två-tre sidor men blev lite mer
Men förhoppningsvis har hon läst det ordentligt och förstått hur jag menat med saker och ting.
Jag ska nog gå till henne när vi kommit lite längre i utredningen, känns dumt att gå dit och kasta sand i ögonen på henne när det inte är helt säkert att det är så. Förhoppningsvis förstår hon varför jag talar om det, någon måste ju tala om för henne att hon gjort fel.
Iof såg den andra psykologen som var med riktigt sur ut efter det, så förhoppningsvis sa han till henne sen… Har för mig att han höll på att utbildas och därför fick vara med.
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Det låter som ett bra beslut Tavar! 
Om hon inte förstått allt du skrev så har hon ju tillfälle att fråga om du kan förklara så det är inget problem!
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta

Fast det jobbiga är ju om hon skulle missförstå något utan att veta att det är ett missförstånd och tro benhårt att så här är det
men sånt sker ju när man pratar med så på något sätt lyckas man ju oftast komma runt det 
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Så sant, det kan hända även när man talar med varandra, så att du skrev det du gjorde var jättebra
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta

Tack ^^ men är riktigt nervös nu, ska ju träffa henne på tisdag igen och frågan är vad hon kommer sätta mest fokus på. Känns som en riktig nagelbitare detta eftersom jag inte har en aning om hur saker och ting kommer bli.
Kommer nog vara så dock att jag kommer få fylla i en massa ja och nej-frågor först, så jag inte har en massa kännslor som flyger hit och dit.
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Ja, du har rätt! Det blir nog en hel del frågor med ja och nej, stämmer-stämmer inte och så vidare.
Så håll ut du behöver nog inte oroa dig, det kommer att flyta på av sig själv 
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta

Tror jag med men är ändå lite nervös :P Men kommer nog släppa när jag väl sitter där, brukar vara så
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Tycker också att det var jättebra gjort av dig Tavar att få ner så mycket. Det spar många samtalstimmar, och blir mer tydligt och konkret för henne.
Hur är det med dig? Har du lättare att få ner dina tankar och känslor skriftligt än muntligt?
Jag har lättare att skriva än att prata, och sen är fördelen när jag sitter och skriver, att jag kan ta en liten paus och tänka efter så jag får med så mycket som möjligt.
Hoppas det går bra på tisdag!! Du får berätta hur det gick om du vill.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...

Jo, det är mycket enklare att skriva ner hur saker är. När jag får för mycket kännslor som svallar runt låser sig munen, jag får inte fram ett ord, då är det riktigt skönt att kunna skriva ner dom istället.
Och har jag redan tagit upp en sak tidigare är det ibland lättare att prata om det sen, jag känner mig inte lika spännd.
Men jag kommer nog tala om vad som händer på tisdag :) kanske inte samma dag men någon gång kommer det nog upp!
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
#17 Ja, gör det så vi får veta hur det har gått.
Här får du några styrkekramar inför tisdagen och några kramar till för att du är en god lyssnare och har skrivit många goda råd och tips till mig förut.
Det kommer nog gå bra på Tisdag ska du se.Och är det något hon missförstått i din skrift, så kan du alltid förklara det under samtalet.
mvh isa

#18 Tack för stöttandet 
Jo, försökte vara så tydig som möjligt men eftersom det är en annan person med en annan uppfattning kan man ju inte lova att medelandet kommer fram riktigt som man vill. Men får ju som sagt försöka förklara om ifall något dyker upp 
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.