Och ofta svänger det rätt fort och kraftigt i måeende. Vilket gör det svårt både för sig själv och anhöriga.

Vad får du för hjälp/behandling?

Jag är knuten till öppen psykiatrin och har min behandlande läkare, samtalsstöd, tillgång till ljustrapi, samt medicinering.

Tyvärr kan jag uppleva att vi som bor lite mer utanför storstadens upptagningsområde inte har samma möjlighet till de "duktiga" och mer kunniga specialster som finns på de affektiva klinikerna. Där har man givietvis en större vana och kompetens i att behandla denna typen av sjukdom..

Detta gäller både läkarna och möjligheten till adekvad terapi om eller när så behövs.

För min del som gått så många år felbehandlad (sen jag var barn i princip) innan jag fick min diagnos ställd, har det tyvärr inneburit att jag numera är mycket svårmedicinerad.

Får många gånger fel eller ingen avsedd effekt alls av insatta preparat. Det är nu fem år sedan jag fick min diagnos och har nog hunnit pröva de flesta, i olika kombinationer dessutom!  

Jag är i dagsläget mycket snabbpendlande med sk blandtillstånd. (rapid cycling, mixed states).

Tyvärr gav Litium ingen positiv effekt på mig utan tvärt om. Annars är ju det ofta en lösning som man har att ta till med gott resultat för många.

Så ingen ska känna det hopplöst.

Men hur man reagerar på de olika medicinerna är väldigt individuellt och just vid bipolär sjukdom är det en stor fördel ju tidigare en korrekt diagnos ställs.

Detta för att undvika att man pga felbehandling försvårar sjukdomen och möjligheten att få en väl fungerande medicinering som i sin tur ofta är en förutsättning för ett fungerande och "gott" liv!

Kram, Citronmeliss!

Ja, Litium är det många som lyfter fram som alternativ 1, men det kräver regelbundna kontroller så man inte blir förgiftad, och bieffekterna fick mig att tveka.

Var diagnostiserad bipolär ett par år, åt Seroquel och tyckte att den fungerade bra. Sedan böts diagnosen, och även medicinen. Nu är de inne på någon form av stabilserande medicin igen. Vi har pratat lite smått om Lamotrigin, så vi får se vad framtiden för med sig.

Jag äter lamotrigin nu och har stesolid vid behov.
För tillfället väljer jag och läkaren att avvakta övrig medicinering..

Litium sågs som ett sista val för mig eftersom jag under mitt liv ätit så många olika preparat.(jobbiga biverkninar av alla så gott som, ofta utan avsedd effekt dessutom.)

För mig kändes Litiumet därför som lite av en livlina, trots sina risker.

Eviga prover varje vecka på litiumottagningen och ibland på sjukuhuset för njurfunktionstest.. men det kändes ändå tryggt att bli kollad regelbundet..

Nu blev det ju tyvärr ingen bra effekt för mig då jag blev lite för bra "vän med döden" ihop med flera andra svåra biverkingar så efter ett år fick jag bryta behandligen..

Lite jobbigt för trots biverkningar så satte jag stort hopp till den, att kanske äntligen få lite som liknade balans i tillvaron..

Men nej..

Efter det gick jag till läkarens oro nästan ett år omedicinerad.  Fortsätta med SSRI eller annat antidepressivt preparat var omöjligt. Jag har nog prövat de flesta tänkbara, men får inte någon vettig effekt alls.

Lika bra det för jag var ständigt hypoman av dem, men de tillsammans med Litiumet hade varit bra..full fart men kontrollerbart..

Men nu äter jag som sagt lamotrigin och känner en viss stabilitet av den och är för tillfället inte allt för deppig som grundstämning, men jojo åker jag.. så vi får väl se framöver hur det blir. Hoppas på nya effektiva preparat, önska kan man ju alltid

Kram, Citronmeliss!

Min läkare har börjat prata om Lamotrigin med mig. Har du fått många utslag? (det var visst en av de vanligaste biverkningarna). Något annat som du tycker är värt att veta om medicinen??

_"… tittar i backspegeln igen,
känner knappt igen landskapet, kala berg med
vackert gnistrande snö på toppen, dalar med tjock
dimma krypandes sakta sakta…
Var jag där uppe, var jag där nere? Eller är jag
uppfylld till bredden av två, eller kanske tre olika
väsen… förmodligen… splittrad liksom, men vem
är jag, vem vill jag vara, vem siktar jag emot,
vem tycker jag om, vem bryr jag mig om, vem?
Jag vill bara hitta hem."

(2007/Vaxljus på Balans)_

Så vackert skrivet och så väl det stämmer in på mina egna känslor och tankar.

Tänkte på det du skrev meliss, att du var snabbväxlande. Hur menar du då? Funderar ju själv på om jag kan ha bipolär, men känner inte riktigt gen mig när jag läser. Men när du skrev snabbväxlande så började mina tankar gå dit igen. Om du fattar vad jag menar, det blev nog aningen rörigt

Kramizar

Ja, David! Tyvärr är det ju med lamotriginet som med andra preparat.

Vissa kan bli självmordsbenägna, dels vid igångsättandet men också vid varje höjning, den brukar trappas upp gradvis.

Många av de jag har kontakt med upplever tyvärr att de får samma jobbiga upplevelse vid varje höjning eller ändring av dosen.

Ev hudproblem är väl annars den största anledningen till att tvingas avbryta medicineringen. Själv är jag tveksam till om vissa problem jag har och har haft nu, särskilt sommar tid kan bero på medicinen men jag har ingen jag har ingen lust att sluta. 

Så jag har inget sagt …

Vissa kan dessutom bli hypomana precis som man kan bli av SSRI och andra antidepressiva .. något paradoxalt egentligen då man får den som stabiliserande hjälp!

Men, ja.. jag blev det.

Jag märker att jag tappar mer hår en vanligt och det är ju inte heller ovanligt verkar det som.

Men, jag mår ändå bättre i min grundstämning med än utan (har väl kommit ett eller två steg högre på trappan från den svarta avgrunden..) så jag vill gärna fortsätta med den.

Förhoppningsvis hjälper den mig att inte hamna i totalt hopplösa årslånga depressioner som jag tidigare gjort. ( periodvis blandat med snabbpendlingar och blandtillstånd)

Jag hoppas att den ska kunna hjälpa mig att kapa de värsta "dipparna" även om den inte riktigt stoppar topparna lika bra för mig..

Jag vet ändå så många som mår mkt bra av den så jag tycker absolut att den är värd att pröva.

I morgon får vi se vad min läkare säger. Har fram tills dess på mig att fundera :)

Istället för mitt långa inlägg ovan så vill jag bara kort säga..

Pröva, det är värt det! Och du, den ger inte viktökning, för många tvärt om faktiskt..

Kram och lycka till i morgon!

Gunilla gjorde ett inlägg om IBS, en av sveriges folksjukdomar, alltså mycket vanlig och något man aldrig pratar om.

Jag kom då att tänka på en annan stor grupp bland de Svenska stora folksjukdomarna som man ALDRIG hör någon prata om. Dessutom har jag läst att den är MYCKET vanlig bland de som är bipolära.

Alltså, jag läste om bipolär i en artikel på ett forum för bipolära att just herpes förknippas med eller är vanligt hos de som är bipolära.

Någon som vet något om detta, eller kanske har det själva? Skulle vara mycket intressant att se hur detta hänger ihop.

Inga könssjukdomar här . Skulle gissa att det kan bero på att vissa under starka maniska episoder kanske byter partner rätt ofta? Det här är dock bara en gissning…

Men herpes är ju ingen könssjukdom, det är ju ett virus, som man kan födas med  Faktiskt den vanligaste folksjukdomen i Sverige

Huvudet har inte vaknat än. Såklart det år sä… tänkte mer den en annan variant med ett extraord framför. Nu har jag säkert retat upp alla med bipolära sjukdomar och maniska episoder. Bäst jag tar ner namnet ifrån brevlådan

he he David, det är nog inte så farligt

Jag har i varje fall letat efter det jag läste, men hittar det inte igen.

Däremot läste jag (om jag inte missförstod) att  herpes-utbrott kan liknas vid det bipolära symtomet. Nja, ska egentligen låta detta vara osagt eftersom jag inte minns riktigt vad som stod

Just det, här har ni en, som i över 30 år har haft Herpes Simplex. Och som jag har fått fajtats för att folk ska förstå, att det INTE smittar, när jag inte har några skov! det dyker ju upp vid förkylning eller när jag är liksom överbelastad av någon sort. Gick på medicin konstant för det till för några år sedan, Valtrex, men har slutat nu, då skoven inte kommer lika tätt som förr. JAg upptäckte t ex, att om jag lät bli att sola i solarium, så klarade jag mig mycket bättre. Den vanliga solen hade ingen inverkan, konstigt nog. Sedan så har Herpesblåsorna vandrat genom åren. Så de äraldrig på samma ställe. Tck och lov, har jag aldrig haft Herpes genitalis, elelr smittat någon med det hller. Så där är det också myter, att det skulle smitta…..Men Ok, jag pussas aldrig, när blåsorna är på G  leller när de är som värst. dt gör ju dessutom så himla ont…..

Ja du, aspie!

Detta ar ju en lite annorlunda vinkling av det bipolära..

Jag är ju bipolär och har inte herpes, inte heller har jag haft några könssjukdomar David..

Nej, men skämt åsido så har jag aldrig träffat på något som stöder att det skulle ha något samband eller att bipolära skulle vara hårdare drabade än övriga grupper just vad det gäller herpes!

Har ju vistats en hel del på olika "mötesplatser" för bipolära men har aldrig hört om just det problemet någon gång! Personligen skulle jag tro att gruppen bipolära är drabbade av viruset likvärdigt övriga befolkningen..

Men vem vet..

Kram

Hmmm Är nästan säker på att jag läst om ett samband på ett forum för bipolär Hittar det bara inte igen. Men jag kanske har drömt det

Men det kanske är som David skrev längre upp:

"Skulle gissa att det kan bero på att vissa under starka maniska episoder kanske byter partner rätt ofta? Det här är dock bara en gissning."

vem vet, inte jag, vem vet, inte du…

Kram

Ja, som sagt det är inte alls omöjligt, aspie!

Nu har jag skrivit en fråga till andra bipolära för att ta del av deras erfarenheter (?) om herpes..

Hoppas på svar!

Kram

Intressant! Tack du väldoftande

#18. Jag är i det här fallet glad isåfall att jag inte har några som helst maniska episoder. För är jag i ett förhållande är jag trognare än ett berg.

David, alla maniska är inte otrogna.. *ler*

(men vi drömmer nakna drömmar)

Kram!

#22 Men David då, så himla lika vi är i mycket. Samma här! Är så trogen att vissa undrar om det är fel på mig.

Som ett berg va det ja

#23. Nä, jag vet. Finns nog inget vetenskapligt bakom det heller. Och rent procentuellt så är det nog väldigt få som lever ut sitt maniska på det sättet. Det finns också med i borderline-diagnosen, att vissa utsätter sig för stora risker inom det området.

#24. Har också fått liknande kommentarer. Men, antingen är man i ett förhållande, och då är man i förhållandet, eller så ska man avsluta det innan man tänker tanken att påbörja något annat.

Nakendrömmarna däremot, de måste jag nog tillåta. Kan inte kontrollera dem. Tyvärr är det oftast jag själv som är naken i diverse situationer. I natt var jag på apoteket, spritt språnget… ja.. 

Jag menade inte att negligera problemet för vid både hypomani och mani hamnar man lätt där. Väldigt många gör det utan att "egentligen vilja" och utan att ha haft någon längtan efter det innan! (Man blir ju i mångt och mycket sin egen motsats vid desa tillfällen!)

Precis lika lite som man har en längtan efter att förstöra något annat i sitt liv som man uppskattar eller håller kärt! Men ändå sker det..

Så nog finns problemet, tyvärr 

Jo, nakenheten i våra drömmar får vi nog stå ut med, det tror jag med.. Det är ju ändå ganska oskyldigt även om det ibland känns lite mycket

Jag har i som tur är aldrig varit på apoteket David, inte ännu.. Men vem vet vi kanske träffas där snart .. hihihi

#25 I natt var jag på apoteket, spritt språnget… ja.. 

Är det alltså så att bipolär är detsamma som manodepressiv?

Ja det är samma Mysan59

Aha! Hade aldrig hört ordet bipolär förut, men manodepressiv har jag ju hört om.

Bipolär och manodepressiv är egentligen samma grundsjukdom. Bara lite nyare ord. Och framförallt också att en bipolär inte alls behöver ha de där hemska maniska skoven. Jag gjorde en liten enkel ritning hur jag har det. Före och efter att jag började med min nya medicin.

Den svarta vågräta linjen är "normaltillståndet". Den gröna lodräta symboliserar före och efter medicinstarten.

Tror att många känner igen sig i den. Inte alls så ofta man är uppe över det normala.

Jag är helt impad av min nya läkare. Hon berättade i detalj om förändringarna som sker i hjärnan. Jag hade ingen aning om att bipoläritet syns på röntgen och vad som i detalj förändras med medicinering. Riktigt coolt.

Hon tyckte de va katastrof att jag inte ens fått ett häfte och läsa vad de innebär så nu vill hon skicka mig på en kurs där jag ska få veta allt.

Själv har hon varit på föroläsningar och tagit del av forskningar utomlands.

Så många gånger jag har funderat på om jag bara inbillar mig att jag mår dåligt för att jag är lat och så vidare. Hon bara skrattade lite och sa -äh glöm de!

#32. Vaaa?? Vad har du hittat för läkare. Låter ju till och med bättre än min.

Då borde det vara "lättare" att sätta rätt diagnos om man kan se förändringar i hjärnan. Men det kanske är så nytt att många läkare inte vet om det?

Det häftet du får, om du vill får du jättegärna skriva en sammanfattning så kan vi ha det som en artikel här.

Nä de är tydligen inget nytt. Men man använder sig inte av den metoden att röntga för att de är för dyrt. Bara några fall i sverige som fått det beviljat.

Men forskare har hållt på med detta länge tydligen.

Jag kommer få en hel kurs och träffa läkare och massa annat folk. Då kommer jag få se bilder på förändringarna i hjärnan och få de förklarat mer i detalj.

På bilderna kan man då se vilken typ av medicin som ska sättas in. Tex, om man är deprimerad hämmas tillväxten av vissa hjärnceller. Men antideprissiva ökar tillväxten i snabbare takt och de syns då på bilderna.

Jag blev helt farsinerad av de här

Prata med eran läkare om Orfiril Lond+ ett antideppmedel!!

Bryukar ge resultat, även mor dom svåraste personerna.

Här kommer ett suveräbt boktips, som innefattar 6 lättlästa häften

GlaxoSmithKline AB

Box 263

431 23

Möndal

Tel 031/670900..

Man kan betställa dom på nätet el ringa dit..

Bipolär Sjukdom   skriven av Tom Fahlen

Dom har hjälpt mej mkt, då jag själv lider av denna helvetes sjukdom.

Må bäst   Anita

#35

Den får man bara beställa om man jobbar inom vården. Jag har redan försökt och blivit nekad