Herregud. Varför skrev jag det där. Varför är jag så dum att jag skriver något när jag mår som jag gör. Skriver säkert fel, skriver säkert konatigt. Det blir nog bara fel då, kan ju inte kolla igenom och rätta mig själv ordentligt som jag mår just nu. Varför ska jag göra bort mig såhär… Fy vad dum jag är. Förlåt alla som går in och läser…

Be inte om ursäkt! Du gör inget fel, du behöver detta och det är därför vi finns. Du gör inte bort dig det minsta!

Jag vet inte varför de inte ser, kanske ser de men hoppas att det är bra? Kanske är den muren (jag kallar det rustning) så solid att den inte går at se igenom, trots att du klöser dig blodig bakom den? Jag vet inte, jag har alltid undrat samma sak själv. Finns det någon möjlighet att du kan ta upp det? Iofs vet jag ju att du inte vill, att bara tanken ger ångest, och att det inte är helt enkelt pga familjesituationen, men någon liten möjlighet? Det kan hjälpa.

#1 Du har inte gjort bort dig genom att öppna dig här. Detta var en stor framgång för dig. Du sa ju själv att du försökt riva muren. Och att skriva ut här är några tegelstenar på vägen. Man får ta sten för sten och denna stenen du nyss tog är tung. Du klarade precis av att göra något inte jag vågar när jag mår dåligt. Det är starkt!

#3 Skar mig senast igår. Jag kan inte, för jag är omringad av människor. Kan inte hitta den ensamhet jag behöver för att kunna skära mig. Kan inte när det är en massa människor runt om eftersom det då ändå inte lyckas lugna mig utan snarare stressar upp mig ännu mer. Kan inte heller berätta, jag kan skriva, men det är omöjligt att prata ut det. Något i min hjärna säger stopp då. Jag har fått rådet att gå till läkare tidigare, men jag vågar inte. Sen är jag väldigt negativt inställd till mediciner… Iaf till mig själv. Inte behöver väl jag sånt?

#2 Tyvärr finns inte den möjligheten… Kan inte lita på hur de reagerar. Vill att de ska se, men så samtidigt vill jag ju inte heller, för jag får panik av tanken på att jag inte vet hur de skulle reagera. Ibland tror jag att de ser, men inte vill se och därför ignorerar. Eller så ser de bara inte hur illa det verkligen är.

Jag är likadan, en huvudvärkstablett tar jag när jag gått runt med konstant huvudvärk i fyra-fem dagar och det blir totalt olidligt. Att då stoppa i sig fler tabletter än vad man behöver känns inte bra. Ja menar, jag har klarat mig i flera år nu, varför skulle jag behöva en massa tabletter nu helt plötsligt?

Jag har en vän som vet om att jag skadar mig själv, hon reagerade knappt. Men jag bor ju också med henne så svårt att dölja när man ska byta om och så, endast därför jag sa det till henne. Min familj skulle jag aldrig ens klara av att nämna det för.

#8 nej, nämn inte det till dem. Både du och dem kommer må bäst av det. På ett sätt är det kanske jobbigt att din vän inte bryr sig? Samtidigt som jag förstår att det är en lättnad. Men kanske du behöver någon som bryr sig men utan att överdriva?

Jag ska erskänna, jag har haft en väldig tur. För ett år sedan nu träffade jag en vän på nätet som jag nu delar allt med. Även dessa delar. Och hon är sådan att hon bryr sig i allra högsta grad och bekräftar mig. Men hon överdriver aldrig! Sen på senare tid har jag även en kontakt på psykiatrin som faktist inte tänker i fyrkanter och är kanon bra.
Det jag vill komma fram till är: Om det hände mig, Varför skulle det inte hända dig?

Du har ljusare tider framför dig. Även mörka tider. Men det är det livet går ut på. Sloss med de onda så man kan njuta riktigt ordentligt av det goda.

Du vet att ört-te kan vara väldigt lugnande. Eller varm mjölk, gärna med honung. Testa att dricka kamomill te. Fast det funkar bättre innan ångesten brutit ut ordentligt:) Det är iaf ganska nyttigt till skilnad från medicin.

Jag tycker det är så svårt med folk irl som bryr sig. Känner mig alltid så dum och illa till mods i sådana lägen. Min vän bryr sig väl om hur jag mår, men ser inte själva skärandet som något allvarligt, så det är mest det hon inte bryr sig om. Tror jag iaf, människor är svåra.

Tvivlar på det där med ljusa tider, kommer inte ens ihåg hur det känns. Var så längesedan nu, så längesedan det kändes bra. Visst bättre, men aldrig bra.

Te har jag aldrig testat i det syftet, kanske inte så konstigt eftersom jag aldrig tyckt om det iofs… Men kanske kan vara värt att testa ändå.

#10 Då tycker jag din vän låter som en vettig person med lite insikt. Det är ju skönt att du har en sådan vän:)

Ja, jag tror att du helt enkelt får definiera om ljusa tider. Jag skulle lätt kunna säja samma sak som dig. Och en vecka känns som en månad minst. Varje dag måste man kämpa sig igenom och på alla sätt man kan försöka överleva. Men det kommer dem gångerna då jag får ta i den jag älskar. Den lilla fysiska kontakten som krävs, eller den gången då jag äter något riktigt gott, eller åker till min vän. Det är goda saker som väger upp. Det är därför jag kämpar!

ljusa tider har vissa som "glider på en räkmacka" genom livet. Men dem njuter inte mer än vi för dem har sina problem. Jag tror man får hitta dem simpla njutningarna i livet för annars blir man nog aldrig nöjd. Däremot kan man kanske få slippa sånna attacker kanske;)

Men du, många kan faktist arbeta bort dem genom att lära sig hur det känns när dem är på väg och sedan försöka tänka på annat och byta fokus så dem inte slår ut. Inget jag har lärt mig ännu men jag vet att många andra har det. Helt utan medicin!

Te är bra om det är ört te. Det går att ha mjölk eller grädde i om man vill. Det blir lenare smak då.

Jag hoppas du får det lite lugnt inatt och kan sova.

PussKram//En som identifierar sig i din situation

Jag har inget att se fram emot. En sommar, som kommer bli ett helvete. Hur ska jag förklara för min far att jag kan inte gå i shorts hur varmt det än är. Hur ska jag kunna förklara att jag inte kan bada när vi dessutom precis håller på att bygga pol. Av bara de orsakerna har jag desperat försökt sluta skära mig. Men jag kan inte. Jag har inga planer som är roliga. Vad jag vill göra är väl att lägga mig i sängen och inte resa mig upp på några år, men det kan man ju inte göra det heller. Jag tror jag är alltför negativ idag. Positiv är något omöjligt att vara just nu.

Jag hoppas också att jag lyckas somna. Har lyckats bättre med att sova de senaste nätterna iaf. Haft problem med det ett tag.

Tack för din omtanke.

#12 bada i långbyxor och säg att det är mode? Eller att du kommit på att det är mycket skönare? Skaffa ljusa dock för mörka blir jättevarmt. Men se till att dem inte blir genomskinliga i väta. Och byt alltid om bakom en handuk. Det finns många lösningar på dem problemen och jag är övertygad om att du löser det när du kommer dit i tiden. Men jag vet att det nästan är värst med ångesten både innan, undertiden och efteråt.

Tack själv, du kan alltid pm:a mig om det är något;) Sov så gott!

Jag vet inte. Får se hur det går. Förhoppningsvis blir det en regnig sommar eller något så man inte badar mkt…

Tack för vadå? Att jag sitter här och klagar? Inget å tacka för där inte…

Detsamma.

#14 I mina ögon så klagar du inte. Du talar om hur din situation ser ut och sedan talar vi om den:)

Helt ärligt så tackar jag för att du talar med mig. Det hjälper mig med min ångest. Så tack!

Okej, det var ju bra :)

Nu när det är morgon så måste jag fråga, Hur gick det inatt Yeay? Fick du dig någon sömn?

Jodå, jag fick sömn. Tog ett bra tag att somna tyvärr, somnade vid 5, så vaknade ganska nyligen. Men sov iaf utan att vakna hit och dit under natten och det är ju skönt att slippa.

#18 Åh så skönt:) Sömn är viktig. Jag var och delade ut vallsedlar i morse men direkt efter det var det hem till sängen igen. Jag sov också gott. :)

#19 Så skönt att du också fick sova :) Jo, sömnen är viktig, jag brukar behöva iaf 10 timmars sömn varje dygn för att orka resa mig ur sängen. Men idag blev det bara 7-8 timmar, har ju djur som ska ha mat och gärna inte alltför sent heller. Men de 7-8 timmarna jag fick sova var iaf uppskattade.

#20 Hällre det än 10 timmar orolig sömn:) rent vetenskapligt menar jag.

#21 Det är nog sant ^^

Jag har haft en period med olika självskadebeteenden bakom mig. Av någon, helt oförklarlig anledning, så kom jag till en punkt då det började avta, och sedan dess har jag varit mer eller mindre fri från återfall.

Det är oerhört viktigt att när suget efter att skada dig själv försöka göra något annat. När man brukar arbeta med rökare, så pratar man ofta om att varje gång suget kommer, att göra något annat. Varje gång. Till slut har man lyckats byta en dålig vana mot en bra vana.

När du får impulser att skära/skada dig, finns det något annat du kan ta till, som inte är självdestruktivt? Har du möjlighet att ringa till akutpsykiatrin och prata av dig, eller kanske åka dit direkt du börjar känna behov att skada dig?

Jag hoppas, och vet, att du kommer att klara att bryta vanan. Vad man kan göra istället är väldigt individuellt, testa dig fram och se vad som passar dig!

kram

#23 hoppas det funkar för dig Yeay, men glömm aldrig att du skär dig av en anledning. Den anledningen kommer finnas kvar även om du slutar skära dig. jag skulle som sagt föreslå att ta itu med dem grundliggande problemen istället och då kommer självskadandet att avta ju mer grundproblem som löses.

Nu har du två olika sätt:) Välj efter smak och behov, både Davids och mitt är väldigt bra för att sluta.

Att komma tillrätta med orsaken till det som ger dig all denna ångest och som leder till att du skär dig, vore väl underbart!

Både Veyla och David vet av egen erfarenhet vad de talar om, så lyssna till deras råd.

Jag har en dotter som slutade skära sig så jag vet att det är inte omöjligt att du också ska kunna finna en väg bort..

När du mår dåligt så kan du väl skriva av dig här inne, det kanske alltid ger dig lite lindring för stunden.

Kram

#23 Jag har flera gånger testat att göra annat, såspom att gå ut och röka, städa (ibland i flera timmar, eller till och med hela nätter), gå ut och gå (det har jag dock inte ork till spec ofta numer) och sådär, men tyvärr så är suget tillbaka så fort jag är klar med det jag hållit på med för att motverka självskadorna. Så det verkar inte vara något som fungerar på mig. Att ringa någon psykakut skulle förmodligen bara förvärra det hela eftersom jag får fruktansvärd ångest av att prata i telefon, funkar med familjen, men med vänner och människor jag inte känner är det hemskt… Åka in skulle jag nog inte våga…

#24 Jag tror det är ett måste för mig att få bort de grundläggande problemen innan jag lyckas bli av med skärandet. Jag har försökt hålla mig borta, även testat David´s sätt, men det har tyvärr ingen större verkan, det gör att jag håller mig borta en stund men så snart jag är klar med det som distraherar mig kommer det tillbaka… Bara det att jag vet inte riktigt vad mitt grundläggande problem är :S

#25 Jo det hade varit helt underbart! Ska man bara lyckas ta tag i saker och reda ut vad det är för något bara…

Jag har i egenskap av Sajtvärd tagit bort inlägg som går emot sajtens grundläggande tanke och värderingar.

Hoppas att vi tillsammans kan komma på idéer till Yeay som går ut på att inte fortsätta självskada sig, utan att istället byta ut självskadebeteendet mot något annat.

// David, sajtvärd

Som Sajtvärd har David all rätt att ta bort inlägg som går emot sajtens grundläggande tanke och värderingar.

Det finns läsare här som upplever vissa av inläggen störande och opassande och både David och jag har fått ta emot en del klagomål angående en del av innehållet i denna tråden. 

Med Davids tillåtelse låser jag nu denna tråden.