Nja, inte mer än vad man får om man ser Michael Moores dokumentärfil "Sicko", enl den så ska Englands sjukvård vara suverän ;)

Men borde det inte gå att ringa till närmsta sjukhus och fråga, förklara läget att du är utlänning och inte vet exakt hur det fungerar? Då kan de kanske ge tips eller slussa vidare om du inte är på rätt plats från början.

Tycker det är starkt att tänka på en sådan sak, man kan behöva lite stöttning, och speciellt som anhörig, för som jag förstått det så är din killes bagage inte det lättaste att släpa på tyvärr. Men förhoppninsvis kan han få hjälp att rota om i det och bearbeta lite saker. Håller tummarna!

Jag instämmer i det Aviendha skriver!

Ni kan ju kontakta närmaste sjukvårdsinrättning och be dem om information!

Gå dit, ring eller skriv om det kanske känns lättare?

Vet inte hurvida det finns något liknande vår sjukvårdsupplysning, i England?

Annars kunde du få information där.

Söka information på nätet kan eventuellt också vara en väg!

Hoppas du hittar lämplig hjälp till er båda!

Tack, ska leta reda pa numret till sjukhuset :)

Kan tyvärr ingenting om det brittiska sjukvårdssystemet. Men att börja på en vårdcentral eller på sjukhuset borde vara en rätt bra idé.

Hoppas du hittar rätt. Du får gärna berätta hur det gick. Alltid intressant att lära sig något nytt.

Kanner mig obekvam att ringa sa lyckades hitta en e-mail-adress pa sjukhusets hemsida som jag skickade ivag ett mail till och bad om att bli vidareskickad till ratt stalle :)

Skickade ivag ett mail och fick varldens basta svar! Kvinnan bakom den dar datorskarmen gjorde verkligen hela min dag! Skulle skicka blommor till henne och tacka om jag hade hennes adress, men jag tror hon far noja sig med ett e-mail :) Har alltid fatt ett lite snobbigt och nonchalant bemotande av sjukvarden har innan och darfor dragit mig fran att kontakta dem annat an nar det absolut nodvandigt.

_Dear Amanda,

Cumbria Partnership Trust offers a 24 hour direct telephone helpline for people with difficulties such as yours or who care for someone with difficulties. It is initially a telephone call, but there will be someone who is local on the line (it’s a local and not a national service) who will really understand and be able to help you and suggest contacts for you etc. The number is 0800 171 2333.

Of course, there are the Samaritans who are wonderful people and they offer an email service on their website. They are open 24 hours a day.

http://www.samaritans.org/

Never be lonely Amanda – there are people always willing to help and support. The hardest part you have done – asking for support.

I hope this helps. You can also talk confidentially with your GP who will be very understanding and will be able to offer a face-to-face counselling support for you through the NHS.

Kind Regards

Elizabeth_

Har bestamt mig for att kontakta samaritans e-mailservice till att borja med, men det tar stopp varje gang jag satter mig for att skriva. Vart ska jag borja? Hur ratt har jag egentligen att klaga? Har jag ratt att lagga over mina problem pa nagon annan som redan har egna? (det ar en ideell organisation som har sana som sjalva lider av mental ohalsa som svarar pa mailen och i telefonen) Tank om de tycker att jag ar lojlig? Tank om jag far ett riktigt bitchigt svar? Och vad sa jag skriva? Allt som tynger mig? Det skulle bli ett fruktansvart langt mail isafall…

Hej igen, Amanda!

Bra idé att maila!

Vilken förstående och hjälpsam person du fick svar från.

Självklart ska du kontakta dem som du fick tips om. De har ju tagit på sig uppgiften pga av att de verkligen vill hjälpa.

Risken att de tycker du är löjlig tror jag du kan lägga helt åt sidan!

Det är en stor fördel att de dessuom är lokala, då kan du få information om närliggande hjälp, om du vill komma i kontakt med kontinuerligt samtalsstöd!

Angående vad du ska skriva, kanske du ska tänka igenom vilka som är de främsta orsakerna till att du har ett behov av stöd och sedan försöka få det på pränt!

Plus att du skriver om dina aktuella problem som du behöver hjälp att "komma ur".

Med andra ord, en sammanfattning om vad i din vardag som begränsas pga av ditt dåliga mående!

Kan du göra det tro? Hur det än blir så är det bättre att du skriver, det du skriver, än att du inte skriver alls!

Du ska se att det blir bra när du väl kommer igång!!

Lycka till!

Tack for uppmuntran! Ja det kanske ar smart att skriva en sammanfattning, det hade jag inte ens tankt pa! Om jag da far nagon att prata med sa kan ju den alltid vara bra att utga ifran ocksa. Tack an en gang! :)

Nu har jag borjat och redan skrivit en och en halv A4 pa datorn. Har delat upp det i 3 kategorier; saker som beror mig, saker som beror pojkvannen och ovrigt. Under saker som beror mig sa har jag skrivit ner saker jag gor som jag inte vill gora, kanslor jag kanner, monster jag vill bryta osv. Under saker som beror pojkvannen har jag skrivit ner saker ur hans liv som paverkar mitt maende, och under ovrigt har jag skrivit ner utomstaende saker som paverkar mig negativt och framkallar angest. Det kanns som att det kommer bli en laaaaaang lista nar den ar klar.. Ska forsoka ringa pa sondag, da slutar jag klockan 4 och hinner kanske ringa innan de stanger. Har gett upp e-mail-iden, jag har hellre en manniska att prata med, an att skicka anonyma e-mails som vem som helst i organisationen kan svara pa tror jag. Jag borjar redan se ett monster bara av att titta pa min lista dock, sa forhoppningsvis sa ska det inte vara alltfor svart att rata ut krokarna i huvudet pa mig med lite hjalp :)

#10Vilken hjälpsam person ditt mail hamnade hos! jag blir så glad när det fortfarande finns så snälla människor i denna moderna, stressade värld.Hon tog verkligen ditt mail på allvar och t.o.m "bemödade" sig att uppmuntra dig . Det var personligt och fint gjort av henne.

Det är mycket bra att du gör så här nu tycker jag. Att  ha detta nerskrivet så har du det framför dig när du ringer. Då blir det lättare att prata.

kram isa

Skrev aldrig nagot mail, utan ringde nu idag da jag har ett massivt breakdown pga en ovantad handelse som tippade mig helt over kanten. Pratade med annu en snall tant pa telefonen som fragade hur jag madde, om jag var sjalvmordsbenagen osv. Fick grata ut lite och fick nya nummer att ringa. Men jag vill inte sitta med en telefon och prata, jag vill ha nagon att prata med ansikte mot ansikte.

Ar det sa konstigt att man blir paranoid och svartsjuk nar alla farhagor man har besannas forresten? Ar det mitt fel, och ar det jag som gjort fel, da det var jag som tog saken i egna hander och tog reda pa fakta istallet for att blunda och latsas som om magkanslan inte fanns?

Jag funderar pa att ringa nat av numrena jag fatt, men vet inte vart jag ska borja.. Det ar sa mycket som ar sa fel just nu..

Tanten fran numret jag ringde tidigare ringde just upp igen! Hon ville bara kolla sa att jag madde bra och foreslog att jag skulle ga till min lakare och prata om det kandes battre. Det kanns bra att de har mitt nummer. Det kanns valdigt bra. Det kanns otroligt skont att ha nagon som faktiskt bryr sig om hur jag mar, aven om det ar deras jobb. Nu ska jag forsoka samla mig och ga till doktorn. Jag tror att jag behover dela med mig av min lista. Den ar over 2 sidor lang nu.

Ledsen att jag spammar, men jag maste ventilera mig nagonstans. Halla mig flytande och reflektera lite.

Har lugnat ner mig nu och kan andas normalt igen. Och plotsligt kanns det otroligt lojligt att ga och be att fa prata med nagon. Vad ska jag saga "hej jag ar javligt nere, kan jag fa stjala lite av eran dyrbara tid som ni skulle kunna anvanda till att bota sjuka patienter, och fa prata lite om mina problem som sitter i huvudet?"
Nej jag kan vanta..

Gick till lakaren till slut och fick en tid 5 timmar senare. Gick hem och kollade pa film och forsokte lugna ner mig. Gick inget vidare. Gick dit for att prata med lakaren och samtalet lod ungefar som foljande

Dr; jaha, hur ar det med dig da?
jag; va?
dr; vad ar det som ar fel?
jag; jag vet inte riktigt.. allt.. ar otroligt deprimerad.
dr; jaha, hur lange har du varit det?
jag; jag vet inte riktigt.. sen jag var runt 16 tror jag.
dr; jaha, nagra syskon?
jag; en bror.
dr; kom ni overrens?
jag; inte riktigt.
dr; na, syskon gor val inte det. nar flyttade du till Carlisle?
jag; september 2007.
dr; sa ar du stressad over skolarbetet?
jag; nej inte riktigt..
dr; jobbet?
jag; jo lite..
dr; sa vill du ha nagra piller? Jag kan sjukskriva dig ocksa om du vill?
jag; na.. det var val inte riktigt det jag hade tankt mig..
dr; det finns ju sa att du kan fa prata med nagon ocksa.
jag; jo, det later battre. Tror att jag skulle ma battre av att reda ut saker istallet for att bara dampa kanslorna de bakomliggande orsakerna skapar.
dr; ok, kombinerat med piller kanske?
jag; nej, inga piller.
dr; inte ens fram tills dess att du far en tid har? Det kan ta nagra veckor vet du.
jag; nej jag tror inte det.
dr; ok, da skickar jag ivag den har ansokan och sa far du ha det sa bra, hejda!

Jag tog nog inte upp sa mycket viktig tid trots allt.. Det hela var over pa 5 minuter och jag kanner mig inte ett dugg javla battre.