Just de här orden; "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" säger så otroligt mycket.

Jag tror att många gånger är det så, man orkar inte leva, men vill inte dö.

Har du läst boken Aspie? Den verkar läsvärd.

Nej, jag har inte läst den ännu, men skulle allt bra gärna vilja göra det. och jag håller med om att bokens titel säger otroligt mycket.

Kanske jag skulle säga istället "jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva"

Usch, den där meningen påminner så mycket om en rad i en dikt jag skrev för en väldigt massa år sedan. "Hon ville inte leva, men inte heller dö. Dolken in i hjärtat blev slutet på en dröm."

Så känner jag just nu.. Jag vill inte leva, men jag vill heller inte dö.
Men ibland blir det faktiskt så att jag vill verkligen dö. Och då är det riktigt jobbigt..

"To be, or not to be, thats the question"

Det är inte självklart att man har tillräckligt att leva för, men döden skrämmer, det här är nog ett dilemma även för "friska" personer, jag letar varje dag efter saker att leva för, noterar noga, markerar med ett sträck under, det här, är bra!

Jag såg härom dagen en intervju med Ann Heberlein. Spännande, intressant och skrämmande.

Hon har "snott" mitt citat ju=p Jag utrycker mig ofta så. Jag är inte självmordsbenägen men jag orkar inte leva. Det är trots allt en stor skillnad.

När hon berättade om sin sjukdom så fick jag en stor inblick i hur livet kan vara för någon som har diagnosen bipolär.

Jag har visserligen träffat på det när jag jobbade inom psykiatrin, men jag tror att hon gav mig mer inblick i sjukdomen än min tid på sk mentalsjukhus.

Just titeln på boken säger så mycket; "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Jag tror att det är en läsvärd bok.

Jag tror också att det är en läsvärd bok.

Som bipolär vet jag ju hur det är att leva på en skala från 1 - 100 som hon säger i artikeln.

Jag vill inte heller dö! Jag vill orka leva!

Jag såg orden i en gammal tidning när jag var kvar i Portugal. Pratade med min "syrradorra" att just så kände jag det.

Då berättade hon att det var en bok om manodepresion av en författare med den sjukdomen. Hade inte lärt mej att det numera heter Bipolär….

Köpte boken när jag kom till Sverige, men orkade bara läsa första sidan. Den ligger här i husbilen och väntar på att bli läst, men jag vågar inte riktigt än, känner mej för skör.

hoppas att du snart känner dig tillräckligt stark för att läsa den!

Jag har själv inte läst den ännu, men ska göra det, jag vet bara inte när!

Nu har hon dessutom kommit ut med en ny bok som jag gärna vill läsa, "Det var inte mitt fel" heter den!

Tråden ansvar här på sidan har sitt ursprung i den boken!

Eftersom jag är borta från Sverige så långa perioder hinner jag inte med att ta in allt nytt som kommer.

Jag var inne på tråden Ansvar, men förstod inte då att jag skulle trycka för ett val (tror det var den tråden, ska kolla igen)

känner igen dom där orden från mitt egna huvud också.

# Ja gör det så kommer du in i tråden!

#13 Ja, jag tror att det är en hel del av oss som känner så och hon formulerade det  i ord för oss!

Jag är inte bara psykiskt borta utan även fysiskt.

Ja, du är ju utomlands halva året, eller missuppfattade jag det du skrev nu?

Nej, inte alls! Men det brukar bli ca 8-6 månader. Men nästa sommar stannar jag i sydeuropa. Börjar bli för dyrt att åka hem.

Ja, bensinen är ju svindyr och sedan ska du ju äta och leva dessutom! Förstår att det måste kosta en hel del!