Vad tycker du? Givetvis ska läkarna överväga andra alternativ innan ett narkotikaklassat preparat skrivs ut, men när det inte finns några andra mediciner som hjälper, då borde det väl vara befogat?

Är psykiatrin langare? Vad har du för tankar?

Jag har aldrig fått något utskrivet utan noga uppföljning, och defenitivt inte narkotikaklassat. De jag pratat med har heller inte fått något utskrivet utan uppföljning. Dessutom är i alla fall min läkare väldigt försiktig med att skriva ut berendepreparat, men måste han så är han visst väldigt noga.

Jag tycker att det verkar fungera bra i mitt landsting, men vet inte hur det fungerar på andra håll.

Delvis… så fort jag visar mig på psykakuten så är det piller som ska ges i en påse att ta med hem. Det är liksom deras förstahandsval. Att jag vägrar gör dom upprörda och dom står utan alternativ. Alltför många läkare inom psykiatrin har medicin som sin snuttetrasa att ta till i alla situationer.

Men, många blir hjälpta av medicinerna och behöver dom.

Jag tycker att det kan vara okej att skriva ut starka, narkotikaklassade tabletter när alla andra möjligheter är testade. Har man inte testat allt annat först tycker jag att det är onödigt att använda så starka preparat på en ung människa som automatiskt då hamnar i ett missbruk.

Tycker också att det är fel att få en "gottepåse" med sig hem nästan per automatik när man sökt akut.

Men i öppenvården tycker jag det är okej att dessa mediciner skrivs ut, just så man klarar av vardagen, och klarar av (står ut) resten av behandlingen.

Både och..

I vissa fall, när de utan att gå på djupet för att finna orsaken till det dåliga måendet väljer att istället ge dessa mediciner. 

Om man tex kommer till akuten och skickas hem med en "gottepåse" i stället för att få adekvat hjälp!

Då, tycker jag nog att de, mer eller mindre, agerar langare.

Men som David skriver, inom öppenvården i kontrollerad form, om inget annat hjälper så är jag inte emot det!

Men det får inte vara i stället för övrig behandling!

Jag håller delvis med och delvis inte. Och detta av erfarenhet. Läkare ska följa det som är rekomenderat enligt fass. Där står klart och tydligt att det ska vara uppföljning och att behandlings-tiden inte ska sträcka sig längre än några få veckor. Om detta följs kan jag tycka att det är ok, men BARA om andra alternativ inte funkar.

Jag sitter i skrivandets stund inlagd för avgiftning av vanebildande mediciner som psyk ORDINERAT mig varje dag i över 8 år. DET är inte acceptabelt. Hade gränser hållts och rätt hjälp kommit snabbare, hade jag med största sannolikhet inte hamnat där jag är idag. Jag har lärt mig fly smärtan med piller. Och jag har tyvärr psykiatrin att 'tacka' det för :( Jezzz

Hej, Jezzz *vinkar*

Jag fick också benzopreparat förskrivet av läkare när jag var ung.

Då talades det inte om faran som man idag känner till finns!

Precis som du så hade jag ett helvete att göra mig fri från dem, efter 9 års regelbundet användande!

Hade det inte varit för att jag blev gravid så hade jag aldrig klarat det.. det var alltför smärtsamt!

Nu blev jag tvungen och det är jag tacksam för..

Är därför mycket vaksam på preparaten, har dock stesolid till behov och jag tar dem verkligen bara vid behov.

När min dotter blev påslängd otroliga mängder vid en akutinläggning så blev jag fundersam.

Hon blev dessutom mycket snabbt i behov av högre dos då verkan snabbt klingade av..Precis det som är faran med dessa preparaten.

Jag tvingade mig slutligen till att få preparaten utsatta då hon ej klarade av att hantrera dem.

Hon fick då inskrivet med stora bokstäver i sin journal att hon EJ ska ges bla Stesolid.

Trots detta har hon vid flera tillfällen fått det förskrivet av läkare som nonchalerar hennes önskan att slippa, samt andra läkares varningar, om att det ej är en lämplig medicinering för henne.

Trots detta anser jag att det ibland kan vara befogat under sträng uppföljning, att ge preparaten som ett alternativ om inte annat hjälper!