Om det är någon tröst så känner jag exakt lika. Tror att många gör det, tyvärr. Och jag har inte hittat något bra "botemedel" heller.

När jag har en "yrkesroll" fungerar det mycket bättre. Bara som exempel när jag är på utställning och dra på mig en funktionärsväst, då är jag ju "representant" för något annat än David privat.

I början när jag skulle hålla föredrag inför många, såklart arbetsrelaterat, fick jag ett tips jag förstått många får, ett föreställa sig alla omkring nakna. Vet inte om det skulle fungera för dig när du står i en folksamling, eller om det bara blir så att man börjar skratta och folk funderar vad man är för tok…

Jag har likadant när det gäller arbetet. Jobbar ju i en kassa. Visst jag kanske inte är den mest sociala personen på bygget men det går bra med alla kunderna så länge som dom sköter sitt och jag mitt.

#0 Smulan! Var lite snäll mot dej själv! Jag blir ledsen när jag läser hur du skriver om dej.

Folksamlingar har jag inte lärt mej tåla, fast jag lärt mej gilla främlingar. Men en folksamling är bara  - en massa folk. Man kan inte gå i sitt eget tempo för trängseln, man hör inte vad någon säger för alla röster, det går inte att tänka för allt man ska hålla koll på…

Jag vet inte vad man gör, det är nog bara att gilla läget.

#1 Att hitta en fungerande persona var min väg ut ur social fobi. Min första fungerande mask var "läraren", sen kom "krukmakaren". Så mina masker kom fram i jobbet. Sen har jag flyttat med bitar av dem in i privatlivet också.

Men, Trippelmamman, är det blyghet som är ditt problem, eller är det kaoset man får i en folkmängd?

#4 Jag vet inte om det var blyghet som startade allt men jag har aldrig iaf inte från högstadiet gillar större mängd folk. Har alltid varit tillbaka-dragen sen den tiden. Sen när jag insjuknade i bipolär så har allt bara blivit värre med åren. Det är riktigt jobbigt nu. Snart vågar jag väl mig inte ut längre. :(

#3 Jag är inte på någon bra period så jag hatar mitt liv. Blä men jag måste nog gilla läget för mina barn men det är inte alltid så lätt. Men jag försöker.

Du är säkert en jättebra mamma och jag tror inte att dina barn vill byta bort dig mot allt smör i Småland.

Jag ser att du har en diagnos och antar att du har kontakt med psykvården. Finns det ingen möjlighet att få hjälp med att träna bort din sociala fobi? Tänker då på KBT.

Här är en till som avskyr folksamlingar. Jag får panik av trängsel.

Här är ännu en som avskyr folksamlingar. Hatar när främmande människor kommer när mig, egentligen när dom ens är i närheten. Det är läskigt, blir superstressad, nervös och får panik.

#5 Håller tummarna för att du mår bättre snart!

Kerstin. Jo det stämmer men för mig startar det inte förrän i höst och på samtalet igår så kom vi inte ens fram till någon socialfobi. Men men jag får väl ringa min läkare istället. Vet inte om jag vågar ringa till honom.

Precis Yeay så funderar man liksom varför dom skall vara så nära när det finns så mycket plats runt omkring.

Tack Lena, känner mig bättre idag.

KBT är bra metod mot folksamlingar. Det har jag också övat på i samband med att åka tunnelbana i rusningstrafik. Då blev det liksom 2 övningsmoment i ett och samma tillfälle eftersom jag hade panikångest både mot tunnelbanan och folksamlingar. Och i Stockholm är det alltid mycket folk i t-banan i rusningstrafik.

Fast jag undviker fortfarande konserter, och stora köpcentrum. Jag kan gå in i ett köpcentrum, men går bara rakt fram till den affären jag ska till och sen direkt ut därifrån, för det är för mycket folk. Rädd att någon ska knuffa till mig och min onda mage. Så¨det är övning, övning och åter övning.

Om det är nån tröst så är du inte ensam.

Kram isa

Isa: Jo tack tunnelbana har jag åkt en miljon gånger. Är född och uppvuxen nästan längst ut på den blåa linjen. Nordvästra sidan om stan. När jag flyttade från Sverige och ut hit på landet / ön så har jag ju kunnat vara mig själv och det är när jag kommit tillbaka till Stockholm så har det blivit som ett slag i magen. Gillar inte det och tar bilen om jag skall till mamma eller någon annan för då vet jag att det är bara jag och min familj som är med mig hela vägen.

jag klarar av folksamlingar ganska bra men jag kan däremot inte gå och handla i en affär full med stressat folk. sen är ju jag lite knasig, har nämligen oxå varit kassörska i ganska många år och det finns inget skönare än att jobba vid ex Jul eller andra högtider då det kommer massor med folk och handlar då allt bara går på känsla och man egentligen aldrig hinner tänka på vad man gör. tycker om att komma hem och bara slappna av efteråt. gud så underbart.

Konstigt att allt kan vara så anorlunda på "andra sidan disken"

#13 Precis sådär känner jag också: folksamlingar, köer, trängsel, rusningstid… Jag blir galen!

Men om jag står i kassan i värsta julruschen tycker jag det är rätt kul. Konstigt!

När jag tagit på mig rollen som kassörska så klarar jag av det nästan utan några beskymmer men jag får ångest när jag ser hur mycket bilar det är utanför när jag kommer som privatperson. Gillar inte heller köer eller där det är mycket folk och det blir värre för varje år som går.

#15 Så är det nog för mej också, jag måste ha en tydlig roll för att umgås med människor. Vilken roll har man i en folksamling, där är man ingen alls?

Hur fungerar människor som INTE grips av panik i folkträngsel?

#15 känner precis likadant