![[mia-38]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hantera kriser?
Jag sitter just nu mitt uppe i en kris.
Pappa fick reda på för några veckor sedan att han har magcancer. Mitt i allt detta ska jag flytta. Hade semester egentligen som blev indragen under en veckas tid. Sist men inte minst så gick en kompis bort hux flux.
Allt detta på en enda gång.
Har dessutom en pojkvän som inte fattar hur det är. Han har svårt att stötta mej och kommer med meningar som _" Du kommer bara med elände och tråkigheter. Du tillför inget roligt kan man säga!"
_Sånt är inget skoj att höra mitt i allt elände. Han ställer dessutom krav på mej just nu. Inget jag behöver nu heller.
Allt detta har bara blivit för mycket. Jag hanterar min kris på mitt egna sätt och stöttar familjen. Samtidigt som jag då håller på att flytta. Allt är bara kaos.
Hur reder ni ut era kriser? Får ni nån hjälp med att prata av er med nån?
Har du ingen nära vän att dela dina takar med?
Verkar inte vara särskilt mogen pojk(o)vän!
"Allt vad en man äger håller honom fastare än han håller det"
Sigrid Undset
Min syster..men hon sitter ju i samma kris. Men vi ventilerar en del hon och jag. Vi stöttar varandra. Vår mamma har svårt att prata om sånt här. Vi försöker men hon stänger av.
Min pojkvän kan jag inte prata med om detta känns det som.
….blev såpass upprörd över din pojkvän att jag glömde:
"Mvh Löparn"
Mvh Löparn
"Allt vad en man äger håller honom fastare än han håller det"
Sigrid Undset
Hahahah….ingen fara. 
Ibland verkar det som om allt tråkigt händer samtidigt…….har själv inget recept på krishantering…det är ju ganska individuellt hur man reagerar.
Prata med din far?
Mvh Löparn
"Allt vad en man äger håller honom fastare än han håller det"
Sigrid Undset
Det här är väl ett typiskt läge när det är bra att söka professionell hjälp. Jag tror du skulle kunna få ut mycket av det.
Du ska ge din pojkvän en käftsmäll, för så gör man fan inte 
Förlåt, känner mig lite aggressiv idag 
Fast han skulle behöva en eller två smällar 
Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?
Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet
Jag o min dotter fick först gå på kognitiv beteendeterapi det fungerade bra men vi var nog inte fullt mottagliga just då.
Så nu går vi på enskilda samtal hos Bup hon lite oftare o jag vid behov det hjälper oss jättemycket.
Borde inte din pappas läkare kunna hjälpa till med samtalsterapi el dylikt för anhöriga.
Hälsningar
Louise
Man kan smaka på allt ~ åtminstone en gång
Jag tror också du behöver gå till en proffisionell och utomstående person och prata. Det kan hjälpa jättemycket.
#9 håller med dig om att det borde finnas en kurator för anhöriga på sjukhuset som mia-38 kan gå hos och prata. Kolla detta Mia-38!
hemskt sagt av din pojklvän. Han är verkligen inget stöd för dig. Elakt och själviskt sagt.
Du behöver någon som stöttar dig i det här. Du kan inte bära allting själv.
kram isa
Pojkvännen och jag pratade en del i helgen. Men han var mysko på nåt sätt. Sa att hade han inte haft de rätta känslorna hade han stuckit redan när jag sa att pappa var cancersjuk. Hmmm.
Men igårkväll svarade han inte på mina sms. Det gör han alltid annars. Mysko.
Men iallafall..det där med kurator eller psykolog har jag tänkt på. Ska kolla med på sjukhuset vem man kan prata med där.
Tack för era svar alla.
Fy fan vilken pojkvän!
Påminner om min kära mor…
-"Gud va jobbigt allt låter jag orkar inte höra och vad ska jag göra åt dina problem"! Nu pratar vi om mig istället…jag har köpt en ny klänning och den är blå, vad tycker du bla bla bla
Jag har mer eller mindre sagt upp bekanskapen med henne…
Du har rätt att vara hur ledsen och liten som helst just nu utan att behöva skärpa dig eller tillföra din så kallade pojkvän någoting!
Jag tycer att du ska vara med din pappa så mycket som möjligt istället!
Starta ny diskussion