Är det nåt som hänt nu som kan ha gjort att du får denna känsla?

nej inte vad jag kan komma på jag vaknade i förrgår och då var den bara där

Har du haft så här förut? Du kanske behöver få kontakt med sjukvården om det inte ger med sig.

nej det har jag inte, det känns liknande som ångest fast ändå inte

Känner igen det du beskriver väldigt mycket. Brukar känna så när jag blir pressad eller stressad…

Låter nästan så som jag känner det dagligen, är som om kroppen inte kan bestämma sig om den är ledsen eller skiter fullt i allt

jag känner också igen det där. Det brukar komma när jag haft "för mycket" runt omkring mig. Det är en sorts stressreaktion tror jag.När jag inte vet vad det kan bero på så påminner jag mig själv om att kroppen och hjärnan lagrar mycket i det undermedvetna, som till slut kommer ut sen med tiden i alla fall.

Känns som att det kan vara en kombination av det både tavar och isa beskriver, Det är precis som om kroppen inte kan bestämma sig om den är ledsen eller skiter i allt och jag har varit små stressad men inget som jag tänkt kunde orsaka en sån här känsla

Känner också igen detta!

Man känner sig så fruktansvärt sårbar!

Man är så tam, man saknar all sorts aggresivitet, ingen kämpar- eller tävlinginsikt alls.

Jag är inte heller sunt svartsjuk eller avunsjuk på någon!

Man blir så liten och värdelös!

Det känns som om man skulle bli jagad av någon förövare så skulle man bara orka springa en bit eller så skulle inte benen lyda och sedan skullle man bara ge upp.

När jag känner så får jag panik och tänker mina barn och djur som behöver mig! Jag vill vara stark!

När jag har en sådan period som du beskriver, gråter jag mycket och har hemskt svårt för att vistas bland människor.

Jag får tvinga mig att gå till affären men det är svårt att koncentrera sig och så blir man så där stirrig och det hatar jag mest för då känns som att alla ser att man är knäpp!

nu känner jag lite att jag kan sätta ord på det jag känner,

det känns som en ångest som inte riktigt vill bryta ut och bli riktig ångest,

jag känner mig gråtfärdig inombords men får inga tårar, känner mig rastlös samtidigt som jag inte vill göra ett skit, känns som om jag skulle kunna springa ett maratonlopp samtidigt som det känns som att benen inte svarar när jag vill lyfta på dem ibland. helt skumt. positivt idag är iaf att jag tagit mig samman och bakat 3 olika sorters muffins något som jag inte gjort på 6 år

#9 det är som du skriver jag vill verkligen inte vara bland människor, har svårt att koncentrera mig och känner mig förvirrad

Det du kan prova är att gå ut och gå och bara försöka tvinga igång kroppen. Huvudet blir glad när den får in nya intryck och känner kroppen jobba. Är det väldigt jobbigt så prova att bara gå ett varv runt huset några ggr om dagen

hmm det får nog bli ett varv i huset för enda gångerna jag har ork till att gå är på kvällarna och nätterna men tyvärr bor jag på landet och har både grävlingar och vildsvin alldeles för nära

Gör det du :) även om det inte är mycket kan det ge iaf en liten energikick

Här är ennu en som känner igen sig.

slutkörd, gråtfärdig, stirrig, förvirrad, orolig

Lägg till kännslan av att Hjärnan inte kopplar.

Kan sitta och dumstirra på en sida på nätet t.ex och inte hajja att jag kollar på sidan eller rycka till och komma på att 'Visst ja, jag satt ju och kollade på detta (eller spelade detta spel). Helt borta i skallen. Fattar noll typ.

Skummt iaf. Men tror att det är nån form av depp/ångest kombo som inte blir superstark men ändå inte ger sig typ.

Har just haft den i några dagar & idag så ligger 'bara' lite ångest kvar. Påväg åt rätt håll igen tror jag

Jag med fler på denna sajt har beskrivit denna så kallade "drömkänsla", man liksom kopplar ur!

Minns att jag gjorde detta redan som barn, egentligen är det som meditation, ganska skönt egentligen!

Har läst någonstans att barn/personer som gör detta har ett litet epilepsiansfall eller är benägen att utveckla detta!??

#15 Jag kan inte säga att det är skönt Känns mer som att man är mitt emellan att vilja dö och springa på ängar men inte klarar av att göra något av dem då man bara sitter där på golvet och stirrar in i väggen

nu har det gått några dagar sedan jag skrev här sist men känslan har fortfarande inte släppt. det har varit ganska mycket "måsten" de senaste dagarna så det har nästan blivit lite värre.

Har du någon kontaktperson att prata med, eller en kunnig bekant? Det kan vara ett täcken på att du är på väg ner i en svacka och då är det bäst att försöka vända det innan man sitter där nere i gropen

tycker oxå detta känns väldigt bekant. fick för 5-6 år sedan en mycket kraftig depression. hade innan det haft kraftiga känslosvängar, rädsla var ofta lessen, utan att kunna (orka) riktigt ta reda på varför.

nu då depressionen är behandlad o även min panikångest. så kan jag väldigt lätt, ändå få dessa känslor igen. det kan komma saker plötsligt som jag ska besluta mig snabbt om. eller jag tycker det är mycket som snabbt borde bli gjort, bara här hemma. det ger mig ångest. o känner mig enormt stressad! kan då bli väldigt gråtmild o arg det svänger kraftigt mellan allt detta. jättejobbigt. men har ju fortfarande mina zoloft. o tycker att det ändå känns bättre nu än innan jag hade dom o all samtalsterapi, som jag har fått dom senaste åren.

har ju även fibromyalgi, velket oxå gör att psyket är mer lättstört, än va det skulle vara normalt. men har ju saker jag vet hur jag ska använda, när detta dyker upp. o så en mycket snäll sambo, som verkligen försöker hjälpa mig då han ser hur jag mår. vilket jag är mycket tacksam för.

han hjälper mig oxå med saker som t.ex mina eknomiska problem. inte genom o betatala!! men just genom att prata om det jag oroar mig för o "puffar" mig fram tills jag tagit itu med det som känns jobbigt. det är verkligen skönt att ha denna trygghet.

även om jag många gånger, just då, inte är precis snäll, mot han!! tycker ju han e besvärlig!

men efteråt, då det är gjort. då är jag glad för hans hjälp. vilket jag verkligen försöker säga oxå!! så han vet att jag är tacksam för hans hjälp.

#18 tyvärr är jag redan nere i en svacka men jag har en bra läkare på vc som jag kan prata mycket med.

#19 har oxå en hel del fibro punkter dock inte alla så jag räknas bara som extremt överrörlig men smärtan och psyket är ju detsamma.

#20 Då hoppas jag att den personen lyckas hjälpa dig upp iaf en bit, är själv nere i en svacka och känns bara som att huvudet går runt i cirklar när man försöker få ordning på något

#21 ja visst gör det. sen kommer det stunder som allt känns bättre men den känslan får man väl kanske behålla en halv dag så går det åt fanders igen

#22 Man får passa på att göra allt som ska göras hela veckan under de få timarna då -_-'' inte roande

#24 ja fy tusan jag har varit på väg och skulle tvätta i 4 dagar nu men det lutar åt att sambon får göra det för jag har ingen ork till någonting. känns så himla förvirrande för jag kan vakna på morgonen med massor av energi men så fort jag ska göra något så känns hela kroppen som bly

Usch, jag känner så väl igen mig Bromelia!

Tack och lov kommer ju våra uppåt perioder ibland som lite kompensation, så att säga..

ja melissen tack och lov så gör dom ju det. det värsta är väl väntan på nästa uppåt period

Ja och vetskapen på allt man vill hinna med att göra, innan nästa dipp kommer!