Läste en artikel i personaltidningen för SL (lokaltrafiken i Stockholm) att deras kundtjänst på nattetid får väldigt många samtal ifrån personer som egentligen bara vill prata, och som inte alls nödvändigtvis har frågor om trafiken.

Tycker det är lite sorgligt när samhället har blivit så att när en ensam människa behöver någon att prata med så blir det nattöppna kundtjänster som är det enda valet. Nationella Hjälplinjen finns, dock inte dygnet runt, och är statligt finansierat med utbildad personal. Jourhavande präst finns också via 112. Men för att ringa de numrena känns det som man måste ha något "allvarligt" att prata om. Den kategori som ringer till en kundtjänst söker bara en medmänniska att prata tillfälligt med.

Hur är det för dig? Har du någon du kan ringa till när du behöver "slöprata" lite…?