Jag vill alltid att andra ska vara ärliga och raka mot mig för jag förstår inte annars. Och är det något jag inte förstår så börjar jag att fundera, och det kan gå åt helt fel håll för mig. Men det är inte alltid så lätt att ta sanningen, men bra mycket hällre det än alternativet om du frågar mig. Så tycker jag.

Nej, du har rätt i att det inte alltid är så lätt att ta saningen

Det kan få mig att avstå från att säga något alls ibland, av rädsla över att såra eller göra någon illa.

#2 mina erfarenheter är att när någon (framför allt som man träffar ofta i livet) inte säjer hela sanningen för att inte såra, så slutar det med att man får allt ihop slängt i ansiktet senare. Och om det är svårt att ta sanningen som den är, så är det omöjligt att kunna hantera flera sanningar som är ihopsammlade och slängs ut i vrede.

Om vi nu sätter oss två i en situation så skulle du göra mig en björntjänst genom att inte tala sanning då jag fyller alla luckor ändå. Och förr eller senare kan man inte hålla en sanning och den flyger ut som ett skott och splittrar hjärtat i tusen bitar. Jag har varit med om det förr och kommer säkert att bli det igen någon gång.
men om vi skulle vända på det. Skulle du vilja att jag inte sa något eller bara halva sanningen för att du inte skulle bli sårad, även om det inebar att jag kanske slänger ur mig det vid ett senare tillfälle ihop med andra sanningar?

Jag försöker inte diskutera hur du är, bara om det är bäst att vara ärlig eller inte.

Jag kanske är konstig, men ibland kanske jag faktiskt vill det, slippa höra sanningen

(Stoppa huvudet i sanden syndromet, som en struts kanske)

Jag är inte helt "statisk" i mitt tyckande, eller i mina åsikter. Det kan finnas tillfällen och situationer då jag inte finner ärlighet som det mest optimala valet!

För mig handlar det inte om vad som är bäst eller inte, utan om att jag är sådan, kanske ingen eftersträvansvärd eller önskad egenskap, men dock jag

#4 Du är nog inte konstig. Jag upplever att många verkar vilja gömma sig istället för att konfrontera sanningen när det är riktigt jobbigt. Kanske det är någon självbevarelsedrift jag saknar?

Visst kan det vara en självbevarelsebedrift att vissa sånger inte kunna/vilja ta hela sanningen. Vet själv att om jag fick höra hur jobbig jag är med nära och kära svart på vitt när jag mår som sämst skulle det knäcka mig helt.

Andra dagar kan jag ta det rätt bra, även om jag har problem med självkänslan/förtroendet vilket gör att jag lätt nedvärderar mig själv och tar allt hårdare än vad det egentligen är menat.

Så kan det vara Veyla, att man (läs jag) av ren självbevarelsedrift ibland inte vill konfronteras.

Men det kan även vara vid mindre viktiga tillfällen, alltså handla om något som inte är "livsviktigt" men som ändå känns onödigt för mig att till varje pris tala om för någon. 

Jag menar, om jag anar (enligt mitt sätt att se på det) att det riskerar att skada vederbörande mer än det gör nytta. vid sådana tillfällen kan jag "linda in" det eller inte ta upp det alls om jag inte blir direkt tillfrågad! 

Ja, det var väl lite så som jag menade Aviendha.

Ibland känns det inte lika attraktivt att varken säga eller ta sanningen, även om man inte vill ljuga för det!

Vissa dagar kanske jag inte säger sådant som jag skulle ha gjort andra gånger, beroende på mående och situation, både hos mig och den andra det eventuellt gäller!

Med andra ord så sätter jag inte ärligheten i sig, som högsta prioritet vid alla tillfällen.

Det ligger en stor skillnad i vad man tycker om ärlighet och hur ärlig man är beroende på om man har Aspergers/HFA eller inte. Åtminstone enligt experter som t.ex Tony Attwood.

Vuxna med AS föredrar sanningen som de lättare kan hantera för då får de direkt det svar de behöver för att förstå sin omgivning och om de gör/säger fel eller inte. Inget är självklart för en med AS som det är för en NT.

Det är just därför en med AS kan bli svårt handikappad bland "vanliga" människor eftersom "tänket" är annorlunda. Att vara annorlunda och inte tänka som andra blir mindre och mindre accepterat i dagens samhälle, därmed även svårare för de som ligger inom autismspektrat.

Vet att de flesta som värdesätter ärlighet inte alltid själva är det. Kan bara gå till mig själv när det gäller detta. Jag isolerar mig mer och mer för jag märker hur oärliga och opålitliga många människor är och det kan jag vara utan.

Har säkert skrivit så det blir missförstånd igen men jag orkar inte försöka tänka mig in i hur andra tolkar mig just nu.

Nej. Blir ett kort och koncist svar ifrån mig. Hade i den andra tråden skrivit att ärlighet var en av de egenskaper jag uppskattade mest, men jag tror att jag ändrat mig. Eller inte var ärlig mot mig själv när jag svarade.

Jag föredrar nog att få ärliga kommentarer ifrån andra inlindade lite.

Något som många tränare inom idrotten använder, och som jag blivit upplärd i arbeten där jag haft med personal att göra är att sockra - salta - sockra. Inleda med något positivt, komma med den kritik (konstruktiv kritik) och sedan avsluta med något positivt.

Jag har för mig att jag vill bli bemött så jag också. Är väldigt känslig mot kritik (men, all ärlighet behöver inte vara kritik, tvärt om ibland). Kanske mitt svar ska vara att jag är för ärlighet när det är positivt, och vill ha ärligheten lite inlindad när det är negativ kritik.

Jag tror också att när det handlar om ärlighet i form av negativ kritik, så ska det alltid ske privat mellan fyra ögon, inte öppet eller offentligt inför andra.

#9 det var mycket bra tips David. Hoppas andra med ärlighets "problem" läser det. Jag kommer iaf att memorera dem och försöka använda dem i framtiden.

Om jag får tillägga en sak i denna tråden så skulle jag uppskatta fler tips på hur ni som inte vill ha direkt raka svar, vill ha era svar. Det skulle hjälpa mig och för hoppningsvis alla i min situation oerhört.

#10 Mitt "tips" då. Konstruktivitet är A och O. Sen kan man ju fundera över "varför" man är ärlig. Missförstå mig rätt, jag vill inte att någon ljuger för en, men att påpeka massor med småsaker för mig som inte ens är värda att bry sig i ger bara ett gnälligt intryck. Även om det är ärligt.

#9 Det var bra formulerat David.

Att vara ärlig behöver ju inte betyda att man måste vara repektlös mot någon. Man kan försöka formulera ett ärligt svar utan att såra/kränka en annan människa och utan att vara oärlig, men det är ett stort konststycke

#11 positivt är okej att vara ärlig i, Negativt mindre okej. Är det så du menar?

#13 Inte riktigt. Tänk dig att en person kommer hem till dig och är riktigt ärlig om allt den ser.

- Din kaffekopp är odiskad
- Blomman behöver vattnas
- Det var inte ett fint vykort du har på kylskåpet
- osv osv.

Det beror ju givetvis på hur det sägs, men om man konstant är ärlig i negativ bemärkelse, även om det kansk är väl menat så känner man sig anklagad. Därför menade jag bara att sådana "småsaker" inte behöver nämnas, för det gör varken till eller från eller hur man ska säga. Det är inte viktigt.

Däremot så vill jag givetvis veta om jag gör något fel, oartigt, glömmer något, har sönder något osv. Det är viktigare. Eller så är det jag som tänker konstigt ;)

Om en person kommer hem till en och är positiv som beskrivet ovan så ger det ju även fel känsla. Men positiv kritik är oftast bättre än negativ.

Usch vad svårt jag har att formulera mig idag!

#14 tror jag hänger med hur du menar.

Jag tycker att man inte alltid behöver säga något alls bara för att vara ärlig. De flesta gångerna kan man helt enkelt låta bli att säga något alls. Det handlar inte om oärlighet bara för att man inte kommenterar något man inte gillar.

Men om en person ställer en fråga så måste jag svara ärligt, sen som sagt är det ett konst-stycke att formulera det på rätt sätt. Ibland är det ju tyvärr oundvikligt att personen i fråga kan bli sårad om man nu måste svara.

Vet inte om jag förklarat vettigt så ni fattar???

#14 jag tror jag förstod.

#15 Nej, det är ju det absolut bästa om man inte kan något av dem andra sakerna. Önskar bara jag kunde det enkla ;)

#15 Tack Aspie! Ungefär det jag försökte få fram men jag sprang matarhon utan att inse att jag bara behövde ta ett steg ;)

Tänkte på en sak, ärlighet, är det bara när det gäller positiv och negativ kritik?

Ärlighet kan väl också vara att inte blåljuga någon rakt upp i ansiktet? Att saker man berättar om sig själv är ärliga? Där är ärlighet för mig A och O. En person som jag kommer på är oärlig i de avseendena sjunker väldigt fort i mina ögon.

#18 för mig har ärlighet inget med kritik att göra. Snarare tvärt om.

#18 Ja, absolut! Det tog jag bara för givet

David för att svara på din fråga, nej!

Egentligen var det nog inte riktigt det jag syftade på när jag skrev tråden, även om det också, till stor del, har med ärlighet att göra.

För att försöka uttrycka mig enkelt så tänkte jag ungefär så här:

En person talar om att den värdesätter ärlighet mycket högt.

Sedan kan samma person ta illa vid sig när någon ärligt säger vad den tycker.

Gick det att förstå?

#21 Är inte det dubbelmoral?

En person talar om att den värdesätter ärlighet mycket högt.

Sedan kan samma person ta illa vid sig när någon ärligt säger vad den tycker.

#22 jo det var nog just det. Det är det som är väldigt vanligt ;) Dubbelmoral.

#21 förlåt att jag lånade din tråd;) Men tyckte att det kunde höra hit med.

Mitt "handen på hjärtat" som jag skrev i början, syftade just på att jag är osäker på att ärligheten verkligen alltid är önskvärd. 

Även om vi säger att det är det vi vill ha så verkar den inte alltid vara uppskattad!

Däremot menar jag inte att det är okej att blåljuga någon rakt i ansiktet.

Om någon till exempel ber mig om respons på något så svarar jag ärligt.

Men jag tänker mig för, både en och två gånger hur jag formulerar mig, speciellt om ämnet är känsligt!

Ditt tips David, socker-salt-socker känns bra!

#21. Jag förstår precis din tanke, tyckte bara det var intressant att tråden blev mycket att handla om just negativa och positiva saker att säga om varandra, och inte så mycket om att vara ärlig i alla avseenden. (ärlig är väl motsatsen till att ljuga)

#24

Men jag tänker mig för, både en och två gånger hur jag formulerar mig, speciellt om ämnet är känsligt!

Så gör jag oxå, att formulera om ett negativt svar betyder ju inte att det vi säger är oärligt.

#25 Jag ser det oxå som att att vara ärlig är motsatsen till att ljuga.

Vet oxå att jag hatar då folk ljuger för mig, Det känns som ett stort svek, ja det kan t.o.m kännas kränkande. och jag tappar för all framtid förtroendet för den som ljög. Så funkar jag men vädigt få andra vad jag förstår.

Svårt ämne förresten, och svårt att formulera rätt så alla förstår. Och det blir nog lätt många missförståd i tråden oxå p.g.a så många har olika tänk och erfarenheter

Jag läste ett citat angeless-scars skrivit.
"Spitefull words can hurt my feelings, but silence breaks my heart"

Och var försiktig, för som Marcus Tullius Cicero säjer:
"En lögnare tror man inte, även om han talar sanning."

Åh, det var bra och talande texter Veyla. KANOANBRA!

Måste skriva ner dom

Jag gillar ärlighet mer än att man inte är ärlig. Jag tror det är oärliga människor som oftast istället snackar skit baki ryggen, & det gör ju ba så dom "äggar upp" varran, så dom blir ännumer bittra mot "den det gäller". Det är bätte med personer som är ärlig på direkten mot "personen det gäller"(-man ska inte vänta). Det kan ju svida lite ibland, men det är bättre.

Du har så rätt komar! Det är så jag skulle vilja bli behandlad;)

Ärlighet till mig är,att man säger sanningen,men min saning är inte kanse samma som din.

Man behöver inte vara ärlig o säga allt o alltid var man själv tycker o tänker..om man blir fågat..då är det annan sak.

Att vara ärlig va saken än gäller är mycke bätre än att inte vara ärligt.För mig handlar om det moral..

#31 Även fast man är ärlig, så kan man ha fel.

va ärlig -kanske handlar om moral, eller så -kanske det handlar om personlig värdering, -känslor, eller Intuition.

Att va ärlig är nog moraliskt, men -för mig är det mer som min personliga värdering, än endast en futtig moral!

#33För mig är moral:uppfattning om rätt och orätt som styr vädering av handlingar allmänt rådande el.individuell.

#33För mig är moral:uppfattning om rätt och orätt som styr vädering av handlingar allmänt rådande el.individuell.

Jag tycker ärlighet är svårt. Att vara "för" ärlig är inte bra det heller, känner faktiskt en person som är stolt över sin ärlighet men som många gånger sårar istället. I alla fall mig…

Jag kan inte den här dator så bra.Svaren flög i väg 2 gången o helften blev kvar hos mig

#32 Jaa…a..vist finns det möjlighet,att när  man säger ärligt si eller så kan bli,att man kan har fel..men vadå..jag har ärligt sakt va jag anser om..men om jag då får veta,att det var fel..vist lika lätt,eller svårt,kommer jag ärligt säga..att..men det där går inte i hopp med mitt tänkande…det är inte äns samma sak..att ha fel..eller säga ärligt..

Glöm inte bort,att jag skriver hur jag tolkar ärligheten som Citromeliss frågat.

#35 Den hör till min uppfatning om ärlighetten..

Jag vill ha total ärlighet. Det kan vara jättejobbigt ibland när jag har en känslig dag. Men det är bäst i längden ändå. Det lärde jag mig tidigt.

Men jag skulle aldrig säga någon ärlig negativ kritik till någon inför andra. Det tar jag mellan fyra ögon.så man kan prata ut om saken.Men jag säger gärna ärlig positiv kritik till någon inför andra, för  då blir de andra glada också, har jag märkt.

Sen ang. negativ kritik emot mig själv från någon annan :Det vill jag också ha mellan fyra ögon, just för att man ska kunna prata om saken enskilt.

Så är det viktigt också att vara ärlig emot sig själv , inte bara inför andra. Man ska inte utsätta sin kropp för mer än vad den orkar med, man ska vara ärlig och sätta stopp, men det är jag sämre på. Jag ska ju alltid vara "fru duktig"

Talesägen: "Ärlighet varar längst"

Ärlighet? Ja. Men inte till vilket pris som helst.

Det finns ärlighet som inte alls är nödvändig. Jag behöver inte tala om för Lina att hon ar den hemskaste tröja som jag någonsin sett.

Jag behöver inte tala om för Pelle att han ser för jäklig ut i sin nya frisyr.

Den här sortens "ärlighet" som sitter i betraktarens ögon kan jag vara utan.

Isa #38 Ja det tycker jag också -att man ska helst säga en ärlig "pinsam sak" till personen det gäller -mellan 4 ögon.

Jag håller med om att man behöver inte säga exakt allt, tex: att man tycker någon är ful.

men saker som är bra att va ärlig om - tex: istället för att det blir en massa tisseltassel och skitsnack och sånt.

#34 Det här är iallafall vad jag har nyss fått veta att moral är, inisklo :

Moral - Moralen är skapad av samhällets åsikter av vad som är rätt & fel. Det finns alltså inget som heter personlig moral efterssom den "personliga moralen" bygger ju isåfall fortfarande på samhällets åsikter. Du grundar alltså din moral på vad samhället tycker om tex: att stjäla. annars heter det nog: "personliga värderingar"!?

# 40

Moral har inte enbart med samhällets normer att göra och moral kan även vara personlig.

Det finns många moraliska aspekter allt från personliga, yrkesrelaterade osv. Termen moralisk används som sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor.

Moraluppfattningar är även kopplad till en viss världs- eller livsåskådning, till exempel socialism eller kristendom.

#41 är du säker på det? För det var andra som sa tvärtom!

jag som trodde att jag äntligen fattade..

Jo, jag är säker.

#43 Är du en av dom som säger: Tilloch med mass-mördare har sin moral ./ Mobbare har sin moral o.s.v.

(inte för att den här tråden skulle handla om moral-snack men..)

#44 Nix!

#39 Den där sortens "ärlighet" som sitter i betraktarens ögon kan jag vara utan.

-men när någon är ärlig är väl väldigt ofta -BARA : som sitter i betraktarens ögon, -tycker jag! man är ärlig, men det behöver inte alltid va "DEN HELIGA SANNINGEN" ! Och FÖR att det är ur dens synvinkel bara -då behöver det ju alltså inte va så himla farligt att höra, tycker jag.

En person som klagar på alla saker, & alla detaljer, -då är det nog inte ärligheten som är problemet!? En sån person verkar mest ha negativitet som sitt problem!?

Ibland känner jag att jag kan vara lite för ärlig..någon som har märkt det? ;) Dock så uppskattar jag ärlighet, och vill gärna att folk är ärliga mot mig också.

Jag har aldrig upplevt dig för ärlig, Helena?

Enligt mig är du ärlig och rak och kan hantera att man är rak tillbaka!

#48 Jag avslöjar gärna saker om mig själv till ditten och datten utan att tänka på konsekvenser av det, jag litar för mycket på andra människor tror jag. Främst irl tror jag, bland bekanta och vänner.

#49. Det där känner jag igen. Har också väldigt lätt att ibland öppna mig totalt och avslöja allt om mig själv till personer jag kanske nyss träffat, med väldigt blandat resultat.

#50 De flesta gillar min öppenhet, men det är inte kul när man blir ovän med någon och alla ens brister vänds emot en..

Helena, det är lite som "Du har rätt att tiga, men allt du säger kan användas emot dig…".

#49,50  Känner igen det där..fast jag är mer restriktiv numera…förr kunde jag också vända ut och in på mig själv och blotta mig totalt för att en stund efter ångra mig och tänka att varför gör jag alltid såhär?!……..märker ju att många ryggar tillbaka också…det blir för mycket sanning och verklighet på en o samma gång uppkört i nosen på dom……………fast nu förstår jag att det varit mitt sätt att testa dom om dom står pall för mina mörka hemligheter, om dom finns kvar trots att jag är som jag är..

Angående ärlighet så föredrar jag ett ärligt nej framför ett falskt ja..och onödiga/taskiga kommentarer kan jag vara utan. Kan inte förstå vad det tjänar till att t ex säga till någon att dom har en ful tröja på sig, eller är fula i håret osv.

Ärlig? Mestadls… Då är jag ärlig, när jag svarar på det viset va?

MAO så skulle jag itne ljuga om saker, som är lätta att kolla upp och aldrig för mina vänner. men nödlögner, det kan jag faktiskt dra om det behövs.

Jag är så där dm att jag tror på vad folk säger och tar åt mig. Så jag hoppas att folk är ärliga när dom berättar något. Jag är typ alltid ärlig eller så håller jag käft.

Jag är oftast ärlig, men visst har det säkert hänt att man ljugit någon gång. Ex. om någon frågar hur jag mår ljuger jag ofta automatiskt. Säger alltid att jo, det är bara bra, spelar ingen roll hur nere jag är. Så visst kan jag ljuga ibland, men undviker det iaf.

Känner också lite igen det där med att öppna sig för mycket för att sedan ångra sig. Det är iofs väldigt sällan det händer mig och de gånger jag faktiskt borde prata om hur jag mår osv. då händer det nästan aldrig. Men har hänt att man helt öppnat sig för en person som man knappt känner och så plötsligt kommer man på att ojdå, hur mycket sa jag inte nu egentligen…

visst så är det! man har allt ljugit någon gång!!

mn under min uppväxt var jag någ värre med detta! kanske, för att min föräldrar va så stränga o jag var rädd att dom kunde få veta saker som jag visste skulle bli skäll av o otrevligt…. men under mitt vuxna liv, har jag ansträng mig att verkligen säga sanningen, även då det varit jobbigt!!