Jag skulle inte kalla det självplågare, utan kanske utopist eller obotlig optimist! :-)

Drömmen om det, iaf tillfälligt sett, ouppnåeliga, är som drömmen om Elin: ljuv, underbar, skir och vacker och alldeles för bra för att vara sann. Men den är sååå skön att tänka på!

Oja! Gojannonser, eller annonser efter drömbilen som går loss på över 250 000kr besöks trots att det ligger flera liv frammåt i tiden..

Vad man vill och vad man kan (bör) är inte alltid samma sak har jag lärt mig.

Jodå, jag letar både kanin, hund, häst och kossa. Och hittar ibland de perfekta köpen även om vi inte ska ha något av dem just nu.

Kanske blir det hund och kanin till våren. Kanske! De andra djuren lär dock dröja längre. Ganska mycket längre. Fattar inte varför jag letar sådana annonser alls.

Hus, älskar att titta på hus till salu… Fast jag redan har ett, ett vi har råd med, ingen lyx och flärd - men helt och funktionsduglig funkis…

Men tänk ändå… Ett lyxigt kök, bubbelpool… Man måste väl få drömma lite även om det är orealistiskt och martyrdom…

Jepp spanar på hundannonser trots att jag inte kan ha en som det är nu. Hus brukar jag också ta en titt på

Oja! Radhus på hemnet.se är frekvent förekommande i min surflogg. Så sitter jag och tittar på bilderna och drömmer mig bort trots att jag vet att det i bästa fall ligger några år framåt i tiden, i sämsta fall många år.

Jag idkar självplågeri genom att både läsa om friska människors framgångar och sjuka människors motgångar. Jag blir bitter över att jag inte klarar av ett "normalt" liv (vad det nu är för något), och jag blir helt skräckslagen när jag läser om människor som mår sämre än jag.

#7 Ha, ha…. Ja!!! Vad är normalt? Vem är "normal" Vart är mallen och normen man ska mätas efter… Jag har en diagnos, men känner en hel del folk som inte har en - men de är på vissa plan mera lost i livet än vad jag är…

Dessutom vet man aldrig vad som döljer sig under ytan…

Självplågeri nr 2 i mitt liv är min längtan till London och Brighton. Vet att jag inte har råd… Men å…

Jag kollar olika spännande utbildningar jag vill gå!

Snart kanske jag gör slag i saken..

Jag vet inte hur jag ska hinna med (och orka) allt jag vill göra..

Kan man få ett "extra liv" eller är det bara på spel tro?

oh ja, hästannonser spanas in ofta, och det är lika jobbigt varje gång när man hittar den "perfekta" hästen, som man vet så väl att man aldrig kommer att kunna skaffa sig. Åtminstone inte inom en överskådlig framtid… Ändå fortsätter jag att läsa annonser, drömma får man ju göra göra även om det smärtar lite när verkligheten gör sig påmind!

Jag tror att det är viktigt att man får drömma och att det finns en känsla av hopp.

Jag tittar också ofta, efter jobb som florist, jobb på naturvårdsverk, fågelstationer, mycket jobb som har med natur att göra, fast jag inte har den utbildningen och skulle aldrig klara att komma upp i de höga betygen. Men som sagt, det är viktigt att få drömma.

Det kanske är som alla säger, "Hoppet är det sista som överger människan"

Ja, det finns/fanns sparat i Pandoras ask!

#12 Ja, precis. Ett mycket bra ordspråk. Eller det här :

Förlorar man hoppet, då förlorar man allt.

#8 Haha, ja! Och de diagnoser vi har säger väl egentligen inte så mycket om hur vi är egentligen. Ändå placeras vi i ett läskigt fack och stämplas som helt inkapabla att vara en del av samhället. Med tanke på hur många vi är borde det väl snarare vara dags att ifrågasätta huruvida det inte är samhället som gör oss "sjuka". All press och stress tar ju knäcken på de flesta i längden.

#15 Mmm någon sa en gång till mig…

- De säger att du är manodepressiv, men det kan väl inte stämma… För de är ju helt galna ju!!!