håller jag på att bli tokig?!
När min pappa dog så började plötsligt se honom överallt, på stan, på jobbet, när ja va å fika, självklart när jag tittade ordentligt så va de inte han.
de gick iaf över efter ett tag, eller de mesta, jag ser "honom" fortfarande på stan ibland men de e inte lika jobbigt. för ett tag sen fick jag låta en av mina illrar somna in. och nu händer samma sak med henne, när jag stog i köket nyss å laga mat kunde jag svära på att hon var i hallen, men de va de ju inte.
de känns som jag håller på att bli tokig!
Det där lär vara sorghallisar, mycket vanligt när någon nära person gått bort! Det är dina tankar och minnen av den du sörjer, och hjärnan som spelar dig ett spratt. Men det gör inget. Du är inte tokig. Det är fullt normalt att "se" den döde ett bra tag efteråt.
Tror t o m du kan Googla på änkesyner så hittar du en del intressant…
tack :) de ska jag göra!
Precis som Bergspuma redan sagt, absolut inget ovanligt :)
Likväl som man kan få sorg/dödshallisar kan vissa också känna av besök från "andra sidan…" Inget utav dessa två är konstigt. Tror att det bara är ett sätt att bearbeta sorgen på. Inget konstig eller farligt alls.
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Sen kan jag inte låta bli att undra om övergången till de dödas dimension trots allt innehåller ngt slags energi, som känsliga själar kan uppfatta? Det är ju ändå en typ av "transport", och istället för avgasutsläpp kanske det kommer synintryck?
Det är helt normalt 'Fnuha! Jag såg min storebror överallt förut, en ganska lång tid efter att han gått bort. Kan fortfarande se någon som ser ut precis som han på långt håll, men när jag närmar mig, så är det ju inte han.Det händer inte lika ofta längre, som i början. Likaså när min lillebror flyttade till skåne för lite mer än ett år sen, så såg jag honom överallt. Det händer fortfarande. Du är inte tokig!
kram isa
Nejdå, inte är du knäp inte :)
Jag vet flera som upplevt samma sak, och jag har själv upplevt det. Antagligen liger det i bakhuvudet på oss att vi så gärna vill se dem igen, höra dem, skratta med dem så att vi "ser till" att göra det eftersom vi saknar så mycket.
Paulina
Kan ju berätta att jag ibland tycker att jag ser mina bröder, fast de lever i allra högsta grad, dock bor de ca 7 mil ifrån mig. Men det händer ofta att jag ser nån som är så jäää ….. lik ena brorsan så man hajjar till. Min yngste bror är ruskigt lik Robin Söderling, så varenda gång jag ser en bild på honom, så blir man lite shaky, ha ha *L*
Jag upplever också samma sak ibland. Hade en pojkvän som gick bort för drygt 6 år sedan, "ser" honom dock lite överallt.
skönt att höra att de inte bara är jag! men jag tycker ändå de känns jobbigt när man inte riktigt är i verkligheten.
inatt var min lilla illertjej i hallen igen.
grävde bland mina skor. gick upp å titta och båda mina illerkillar låg å sov, och hon var självklart inte där.
uss jag saknar henne så otroligt mycket 
Starta ny diskussion