Skrämande "trend"
Det som skrämmer mig mest när jag är inne här på sajten och också på "ångestsjukdomar" så är att så många unga mår så jättedåligt och att ni sitter och söker på internet och läser om alla olika psykiska diagnoser man kan få. Ni jämför sedan er själv och era symtom med diagnoserna och så blir ni jätteoroliga att ni har den och den diagnosen för att det stämmer in på er. Jag tycker att det är så sorgligt. Detta är ingen kritik mot er tjejer och killar som mår skit, utan jag vill er bara väl och att ni inte ska jämföra era symtom med det som står på internet om olika diagnoser. Den enda som kan ställa rätt diagnos, så är en psykiater.
Mår ni dåligt, så har ni RÄTT TILL HJÄLP. Ta mod till er att berätta för någon vuxen hur ni mår. Jag vet att det krävs mycket mod, men gör det. Var ärliga och berätta allt. Är det svårt att prata, så skriv ett långt brev. Går ni i skolan så är första steget att prata med skolhälsovårdaren, så hjälper hon er vidare om det behövs. Hon har tystnadsplikt, så ingenting kommer vidare om inte ni är med på det.
Jag håller helt med #0. Att läsa om olika diagnoser och seda sätta den på sig själv är livsfarlig. Alla har vi säkert något som skulle passa in lite här och där.
Livet i sig bjuder på väldigt många upp- och nergångar, det är jobbigt, men ingen "sjukdom". Däremot kan man i vissa perioder kanske behöva lite stöd ifrån omvärlden.
Mår man dåligt, oavsett orsak, är alltid skolsköterskan eller ungdomsmottagningen en bra början. Att ha någon som lyssnar är guld värt!
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Jag håller med! Tyvärr mår dagens ungdomar mkt sämre än när jag var ungdom (tidigt 90-tal). Jag hade precis samma förutsättningar med arbetslöshet och lågkonjuktur. Jag hade dock ingen aning om vad ångest var!? Idag är det inne att vara lite "emo", och gå omkring med en t-shirt med budskap som "livet är piss" och att man ska ta livet av sig!? Att tvinga sig till att vara något så destruktivt för att det är "inne", fast man troligtvis inte skulle känna så egentligen, är ju fantastiskt skrämmande!? Hur blev det så? Ngn som har en trolig teori?
Jag har tidigare haft uppe det i en tråd, risken med att självdiagnostisera. Alltid finns det några kriterier, som stämmer in på en, för övrigt, frisk person.
Som David säger, livet är upp och ner för oss alla. Sorg och ängslan är också en del av våra liv.
Men vi lever numera i ett enormt informationsflöde, som ständigt kretsar runt oss. Jag tror att vi någon gång måste "stänga av" och bara "vara" och inte titta för djupt ner i ständiga informationskällor.
Men samtidigt tror jag att dagens ungdom har en mycket större press på sig än vad t.ex. jag hade. Just denna pressen tror jag får många unga att må dåligt och känna att de inte räcker till. Att de inte duger som de är.
Jag säger som TS, prata med någon vuxen!
Som vuxen har jag förståelse för många problem och kan kanske se det från en annan sida. Vi vuxna (jag har både barn o barnbarn) har också varit unga och med kanske samma problem.
Vi kan lyssna, vi kan förstå, vi kanske kan ge råd och vi är framför allt inte farliga att prata med.
Vi är också människor, fast bara lite äldre.
Starta ny diskussion