Ja det där är ingen kul sits. Antar att du bor hemma fortfarande, och har dina föräldrars problem tätt inpå dig? Hade du egen bostad hade du kunnat värja dig på ett helt annat sätt…

Har du möjligen en väninna du kan kompisbo med?

Sen tror jag du behöver söka stöd hos någon anhörigförening för anhöriga till alkoholister, om du inte redan gjort det. Det är väldigt lätt att ta på sig sin familjs problembörda, och föräldrar kan vara så orkeslösa att de inte fattar att man inte får göra så med sina barn… lägga sina bördor på dem, eller de KAN inte helt enkelt…

Arbetslöshet är ett kapitel för sig. Hur kommer det sig att du inte vill plugga? Är det för att du inte vet än vad du vill göra för nåt?

Kan du tänka dig praktik någonstans, för att få in en fot och se efter om där finns något du kan vara intresserad av? Hur mycket hjälper AF dig?

#1 Ja, bor hemma fortfarande tyvärr. Nej, har ingen att bo med.

Har blivit tipsad om Al-anon ang. om alkoholmissbruket. Vet inte varför jag inte tar och går på sånt möte egentligen, kanske för jag inte vågar eller nåt.

Jag pluggade förra året på komvux men det gick inte så bra. Har sökt två utbildningar i år. En på djursjukvårdare i Skåne, där jag hamnade som 6:e reserv. Och sökte till veterinärassistent i Danmark, men tyvärr hade jag inte tillräckligt mycket med erfarenhet att komma in på kvoten. Om jag hade en praktikplats på ett djursjukhus eller djurklinik så hade jag kommit in. Men djursjukhusen/kliniken måste vara godkänd av skolan och så.

Jo, jag funderar på en praktik. Vet inte vart, fast med djur isåfall. Hade tänkt ta upp det med AF efter alla storhelger som kommer nu.

I så fall tror jag du ska ta och börja med att kontakta Al-anon… Min gissning är att du själv inte inser hur tungt det är att en av dina föräldrar missbrukar, troligen kommer du tycka att det är en sån lättnad att hamna i ett sammanhang där ALLA har det som du. Jag vill absolut uppmuntra dig att våga kontakta dem, höra när nästa möte är, kanske surfa på deras hemsida, läsa på, kanske kolla om de har kontaktpersoner man kan skaffa nätkontakt med.

Att försöka ordna djurpraktik är också en bra idé. När man inget har att göra om dagarna, som rutar in dem, blir man lättare offer för dystra och svarta tankar.

Men lägg dig inte ner och dö hör du…

Kom nog på varför jag inte har besökt Al-Anon Det är sånt andlig/religöst dravel i, vilket gör mig tveksam till att gå dit

Men det finns väl andra anhörigföreningar…?

Jag skulle inte heller välja nåt med andlig profil, stör mig på Guds-tjafset…

Vilken jobbig sits! Jag lider med dig. Vart bor pojkvännen? Får du inte bo hos honom ett litet tag? Jag tycker det verkar vara lite dåligt stöd från din pojkvän,? så det kanske är därför du inte vill be honom om hjälp? Jag vet att andra har svårt att förstå detta, jag har erfarenhet  av alkoholister i familjen, så jag vet. Men han kan väl åtminstone visa sitt stöd för dig, fast han inte vet vad han ska säga. Bara visa att han finns där för dig och ge dig en kärleksfull kram när du berättar hur jobbigt du har det. 

Jag har inte så mycket råd just nu att ge dig, än att kolla upp andra anhörigföreningar, det finns massor. kolla på nätet! Och jag tycker du ska försöka flytta därifrån om du kan.

Många styrke och tröstekramar från isa

#6 Han bor i Malmö. Jo, han har vetat om det väldigt länge. Och jag vet inte om han kan göra så mycket eller säga så mycket.

Sen är han väldigt upptagen med sitt jobb, och vi har kommit överens att inte några omständigheter flytta ihop utan har bott själv ett tag. Så vi inte blir så att den ena parten gör allt medan den andra gör inte ett dugg, om du förstår vad jag menar.

Jag har pratat med kuratorn om gå till socialen, men han säger att det är ganska stor risk att dem säger nej. För de anser att jag inte har tillräckligt jobbigt här hemma.

Nja, andligt religiöst, det beror på hur man tolkar det. Du får ha vilken gud du vill. Om du känner för att tillbe en stol. så är det ok. Har vänner som tillhör både AA och Alanon och det där med religiositet, det är just vad jag menar. vill du tycka att en stol eller en kaka är högre väsen, så är det helt Ok. Ingen kräver att du ska vara troende elelr kyrklig.

Jag känner mig så ensam när jag inte får vara med honom…

Nu låter jag egoistiskt, men jag blir bara mer ledsen när hans mamma berättar om vad de ska hitta på och så. Visst, hon har inte sett sin son på över 2 år, men jag klarar inte av det. Klarar inte av att se andra glada, för då blir man bara mer ledsen.

Upptäck vilken fin människa du är Ensam! Om du visar dig alltför uppbunden till din kille, så finns det risk att han lessnar. eller att du bara blir ett bihang, som inte ses som något viktigt. så håll hårt på ditt eget värde UTAN honom.

#10 Tänker på ibland om hur löjlig jag är när jag saknar honom så mycket. Men sen ser jag fram emot att få se honom igen. Det är ju inte så jag skriver till honom hela tiden att jag saknar honom.

Tycker det är lite tråkigt att vi hinner knappt pratas vid, för då det är typ eftermiddag där och här är det kväll :) Och vi har kommit på att vi kan skriva ner våra dagar och skicka det till varandra, så vi har något att läsa medan den andre sover.

Och det känns bättre med, det är ju helg snart och då betyder det att det är en vecka tills han kommer hem!

jo, jag vet, det är egntligen inte alls kul att vara superkär. KAn tröstas dig med, att det tog mig 10 år i mitt förhållande, att komma över just dessa känslor. Alltså, jag älskar ju inte min gubbe mindre för det, men jag är ingen klängranka längre och jag får en sak, solm jag inte fick förut. RESPEKT!

#12 Är inte direkt superkär, men trivs man med någon och känner en samhörighet så kan man känna sig delad. Jag klänger inte så mycket på min pojkvän, klängde gjorde jag när jag var liten.

Fast jag ska nog inte titta igenom pojkvännens mammas bilddagbok, för det slutar nog bara med att jag blir bitter och avundsjuk ;)

Jag ser ett ljus på slutet av tunnlen…

Pappa har sagt att vi ska prata om hennes drickande på måndag då hon inte är hemma. Positivt!

Men jag vet dock inte om hon är egotrippad och får för sig att flyttar härifrån. Då betyder det att vi får kanske sälja våran gård (vi har lite köttdjur och mjölkkor) för att hon äger hälften av gården. Knepigt värre, men vi ska inte dras ned och må dåligt för att hon inte kan hålla sig i nackskinnet. Kanske ta och fråga en jurist om det innan man konfronterar henne?

Har väldigt svårt att se oss inte bo på gård, men det är ett pris man får betala…

Idag gick hon för långt. Hon drack sprit ute i stallet, så jag gömde undan hennes sprit och hennes vin som hon har inhandlat idag. Så hon kan minsann springa omkring och leta.

Sallad, det bara skriker om dig, att du behöver och även din pappa gå till ALANON. Ni kan inte göra något åt hennes drickande. Det kan bara hon själv. Vad ni än gör, om ni gömmer spriten häller ut den, så fixar hon nytt. OCh Det är ju en sak till, hon får ju i så fall också bli av med gården! För då måste den ju säljas, alternativt att hon flyttar och din pappa löser ut henne.

Jag vägrar att gå till Alanon, tyvärr. Men jag ger inte mycket för deras "andlighet"…

jag vet att du har sagt det. Men vi har diskuterat det där med andligheten. Och du kan inte ta upp kampen mot flaskan! Du förlorar alltid! Ok, ta nån annan  hjälporganisation då. För ensamma kan ni aldrig vinna. Ni är också alkoholister, du vet väl det? Ni är ju medalkoholister. ni lider också av spriten. Hur är det, skriver och läser du inne på beroenden i fokus?  Kanske du kan få lite stötta där? Ni behöver prata med folk i er egen situation och me de såna som har kommit ur.

Jag tycker du börjar låta otrevlig mot mig, Gunilla… Eller är det jag bara som tolkar det.

ja du tolkar det nog bara så. är ju själv alkisbarn, så jag vet vad jag talar om. Gömt pappas sprit och hällt ut och lät mamma få ta smällarna. så något bomull i den frågan får du aldrig från mig. Jag är för garvad för det. Sen har jag väldigt goda vänner som är med i AA. Så via dem fick jag kontakt med Alanon, trots att jag tyckte, att detta var något jag hade lämnat bakom mig, men det hade jag inte! NU har jag gjort det. Men jag behövde få stöd och tala med folk i samma situation som jag själv, som gått igeniom samma som jag för att själv komma underfund med, att jag och mamma var  ju lika alkoholskadade som pappa, trots att vi inte drack själva. Allt kretsade runt spriten. Även för oss. OCh att bryta det, då är det bara att inse, att det finns bara en som kan vinna över alkohol. Döden. eller den som dricker själv. Hur mycket du än vill , bönar och ber, ställer utimatum, så kommer alltid den j***a alkoholen vinna över dig.

Frågan är ju också vad HON vill göra, vill hon inte få hjälp eller inser inte att hon gör fel. Så får väl pappa ta ut skilsmässa, och då får hon sitta i sin ensamhet och dricka. Men då kan hon inte skada oss längre.

Hon har skrivit till mig i ett sms och beklagat sig över om att hon får jobba extra för att jag och min bror kostar pengar?! Vi hade nog inte haft så jävla dåligt ställt i ekonomin om hon inte hade druckit… Hon har säkert tagit pengar ifrån pappa. T o m lånat.

Jag känner mig tom och innehållslös gentemot henne. Det enda jag kan känna är enorm svek och ilska. Igår var jag på vippen att gå och skälla ut henne. Skrika åt henne. Säga att det är HENNES FEL att jag är så olycklig och mår så dåligt. Säga att det är hennes fel att jag känner ingen trygghet, och för att de andra också mår dåligt. Hon hade ju ett val, ingen har tvingat henne till att dricka.

Pappa har sagt att om jag och min bror flyttar hemifrån, så skulle inte pappa kunna fortsätta att bo med mamma. Det enda jag vill att de tar ut skilsmässa, men det beror på om HON vill ha hjälp och om pappa vill ge det stöd. Men jag vill verkligen inte pappa ska behöva sälja gården för att mamma flyttar…

Även om pappa har öppnat sig, så ser jag fortfarande ingen trygghet i min familj. Den enda tryggheten jag har är min pojkvän.

Och ja, jag har skrivit inne på beroende.ifokus. Finns det några andra hjälporganisationer? Har googlat på det några gånger, men hittar inget som är vettigt…

ja fråga därinne. du har ju länkarna också. Och det är klart, om du och din bror inte jobbar, utan bara bor hemma och kostar pengar, då gör ni det. Även en alkis kan ju ha rätt i såna konstateranden. Oavsett om jag hade haft problem med sprit eller inte, hade jag aldrig tålt att mina vuxna ungar gick hemma och inte gjorde något. Jag försörjde md själv från det jag var 17 och det har jag inte mått dåligt av. Men hojn ska inte blanda ihop   två olika saker. Hon säger bara så, för att hon vill ha något att skylla på. MEn skit i att hon drivker. Det är hennes problem. Börja söka jobb, ellerr börja plugga igen, och skaffa dig ett värde för den du är SJÄLV. UTan pojkvän. Det är du värd.

Och har jag sagt att jag går hemma och gör inte ett skit? Jag hjälper till så mycket jag kan och hinner. Jag ligger knappast i sängen och sprallar mig trött. Det är inte så jävla kul vara hemma hela dagarna, det ska du veta!

Tror du att man får jobben slängda på en? Nä, där har du fel! Jag har varit arbetslös i snart två år och jag har sökt, sökt och åter igen sökt!

Plugga? Ja, men då får man faktiskt vänta, för de tar bara in en gång om året. Möjligtvis två gånger.

Så för fan, sluta anklaga innan du har fakta!

Du är under 25? Då har du vissa krav att ställa på AF. ungdomsgarantin. Dräm näven  bordet!

Ja, jag är under 25 år. Har precis börjat få ersättning ifrån dem. Men det räcker inte till att flytta, tyvärr…

Det förstår jag med. MEn du kan flytta mentalt. Börja betala hemam, när du får pengar från AF. Då har du gjort ditt och ingen kan skylla dig för att inte göra rätt för dig. OCh se ditt liv som ditt, som en sak som du ska vara rädd om och bygga upp själv.

De har inte sagt något om att betala. Men de vill att vi ska hjälpa till för att vi bor hemma, och det gör vi med. Fast jag kan erbjuda, men då vill jag inte pengarna ska gå till sprit för den delen!

Du kan ju inte hjälpa vad pengarna går till. då har vi ditt alkoholproblem igen. Du oroar dig för vad dina pengar ska gå till inte dina problem. Du gör rätt för dig, för du äter, använder ström, toapapper, schampo, you name it. Om sen dina föräldrar inte kan hushålla, så är det inte ditt fel. Sluta att ta på dig din mors alkoholproblem, det är inte din sak. Skärma av.