Jag har planer.
Oj oj oj.
Jag vet inte vad det är med mig. Egentligen borde jag ta upp detta med min terapeut, men kom på det nu, och bara måste skriva av mig.
Jag har självmordstankar. Väldigt starka, med planer, men inte tidspunkt.
Samtidigt som jag har dessa tankar, så har jag framtidsplaner och drömar. Eller "drömmar" är det inte riktigt, det är mer önskningar.
Jag tittar efter resor på internet, sköna resor mot Thailand, vara borta i 2-3 veckor och bara vara. Funderar på att ta en sista minuten, även fast jag inte har pengar. Men kanske ta ett smslån…?
Resor till England.
Jag tänker att jag ska till England och se Westlife, sen eventuellt ta livet av mig. "Eller ska jag köpa en returbiljett UTIFALL jag vill hem"
Jag vill ha kattungar. Jag vill ha fågelungar, även fast jag inte ens äger en fågel. Men skulle nästan kunna gå och köpa en fågel imorgon.
Jag vill köpa hus tillsammans med min sambo.
Jag vill börja plugga till nåt stort, så som advokat eller barnmorska.
Samtidigt som dessa tankar har jag alltså självmordsplaner. Har t.o.m. skrivit ett avskedsbrev.
Jag blir inte klok på mig själv!
Va fan är det här?!
Vad det är? Tja du mår inte bra? Jag tycker du ska ta upp det med din terapeut, absolut.
Du mår inte bra helt enkelt ^^ Jag tror inte att det är ovanligt att planera framtiden samtidigt som man har självmordstankar. I grund och botten vill vu ju leva. Och att fundera på resor, avel osv.. Ja, det kan mycket väl vara en önskan till förändring. Att bryta mönster. Det om något tycker jag tyder på att du egentligen vill orka vidare. Du har ju massor kvar! Du ska definitivt ta upp detta med din terapeut iaf. Det gäller ditt liv!
Paulina
#2 Instämmer helt och fullt med dig!
#1,2.3
Tack tack för omanken!
Jag tänkte att jag antingen hade en personlighetsstörning för att jag är på det här viset eller så är jag mano.
Men det tror inte ni?
Ingen av oss kan svara på det, det är så mycket mer som vägs in i en diagnos, och dessutom har vi inte den utbildningen. En diagnos kan bara en läkare sätta. Mig veterligen så har jag "bara" en deppression, men känner igen stora delar av det du skriver. Det behöver inte betyda ett dugg, eftersom problematiken ofta tar sig i helt olika uttryck hos olika personer. Det jag däremot kan säga är att du inte är udda eller omänsklig eller något sådant. Men det bör tas upp och diskuteras, då kanske du även kan få svar på din fråga i #4.
Paulina
Ja, vi har ju diskuterat det lite grann, men inte nå speciellt stor utsträckning. Jag tror det kan behövas tas upp mer.
De har testat mig för Borderline (personlighetsstörning) och de fanns drag utav det. Mano har de aldrig testat mig för.. Men men…
Tack så mycket för att du försöker hjälpa mig!
Starta ny diskussion