
Trötthet
Hur kan jag vara så ofantligt trött? Jag har varit trött i tio års tid. Inte småsömnig och lite vanligt efter-jobbet-sliten. Jag har varit dödstrött. Förlamande jävla utmattad. Jag kommer ihåg en sommar, jag kan väl ha varit tretton eller fjorton tror jag. Vi var på landet, flera gånger när jag skulle gå iväg på promenader var det som att all kraft hade försvunnit från mig, jag kunde precis släpa mig fram för att ta mig hem. Jag ville bara lägga mig ner på vägen och vänta på att någon hämtade mig. Benen nästan vek sig redan efter femhundra meters gång. Jag ville bara sova. Med en gång.
Så har det varit sen dess. Jag har varit fruktansvärt trött och utmattad konstant, jag kan inte komma ihåg när jag var pigg senast. Ibland är jag lite mindre trött. Korta stunder, någon timme här eller där när jag är väldigt uppe i något. Lärarna i skolan kom bäst i håg mig som den konstant trötta eleven. Tränare kommer ihåg mig som trött. Till och med dom som mest träffat mig när jag varit fysiskt aktiv har det minnet av mig.
Det har funnits flera olika bortförklaringar till tröttheten under åren, först var jag tonåring, alla är trötta då. Sen var jag deprimerad och nu är det järnbristens fel.
Synd bara att jag aldrig varit diagnosticerad med depression eller att andra tonåringar uppenbarligen inte var lika trötta eftersom jag utmärkte mig såpass att andra kommer ihåg min trötthet. Järnbrist har jag haft i max två års tid. Innan dess var mina värden ok så det är inte heller det som varit felet tidigare och nu har jag inte blivit ett enda dugg piggare trots att jag fått sju järnsprutor och borde ha fått bättre järnvärden.
Jag har velat sova konstant i tio års tid. Jag har längtat efter att ligga ner varje vaken timme sedan jag var tretton år. Trots att jag gång på gång på gång påpekat hur förlamat handikappad jag känner mig av det är det ingen som tagit det på allvar, jag får förklaringar som passar bra just för stunden utan att någon egentligen bryr sig om att undersöka något alls.
Ska jag vara så här? Finns det en förklaring om man letar lite till eller får jag acceptera att leva resten av mitt liv i en enda trötthetsdimma? För jag är inte säker på att det är ett liv jag vill leva. Jag vill orka. Jag vill kunna genomföra saker utan att mitt i bara sätta mig ner och inte klara mer, bara vilja sova.
Tänk att kunna uppskatta helt rakt igenom utan att ha tröttheten som en blöt filt över mig. Att inte ständigt vilja ha saker överstökade så fort som möjligt så jag får lägga mig och vila. Tänk att orka.
Psykisk problem gör ofta att man blir trött, fastän du själv inte gör så mycket, så går din hjärna kanske på högvarv. Klart att du då blir trött, för det tar otroligt mycket energi ifrån dig.
Hur har det gått med din järnbrist? (Såg nu att du skrev om det) För det är också något som får dig att bli trött. Köp gärna till en burk med vitaminer på Apoteket.
Sänk kraven på dig själv, slopa alla "måsten" och gör bara det som är nödvändigt. Krav kan bli oöverstigliga och skapa trötthet.
Orkar du så ta som vana att gå en promenad på minst 30 minuter varje dag.
Små enkla tips som kan göra att tröttheten blir mindre.
Kram!
Jadu, tyvärr har jag en liten uppfattning om hur det är. För min del så skäms jag otroligt över det, speciellt eftersom viljan inte vinner över köttet alla gånger. Jag somnar - överallt. Mitt i samtal, under föreläsningar, fester, filmer, middagar etc. Saker jag verkligen vill hålla mig vaken under, men min kropp är så inpräntad på att ta varje stillastående minut i akt att sova så den gör det ibland då jag inte klarar av att kämpa emot tröttheten.
I mitt fall är jag övertygad om att det är mitt mående som gjort detta, i samband med mina uppväxtförhållanden. Jag har inte en aning om vad det kan vara för dig, men tänker på din adhd, kan inte det spela in? Tillsammans med ditt dåliga mående så tycker inte jag att det verkar orimligt, men rimligtvis brde något gå att göra åt det. Och det borde du rimligtvis få hjälp med. Nu vet jag inte vad för hjälp som går att få (sömnpiller av olika slag är ju enkelt, men det är kanske inte alltid där problemet sitter även om jag behövt dem när jag dessutom förlorar min nattsömn til ångesten).
Men jag uppfattar dig inte som trött. Visst, jag märker och hör att du är trött, absolut! Och jag menar inte att du inte har problem med det, men tröttheten är inte det jag förknippar dig med. Jag ser förbi den biten och ser en enorm kapacitet och vilja och det är det som är en av de bitar som jag älskar hos min kära vän.
Paulina
Fast jag tycker inte det låter som tröttheten enbart skulle bero på en depression. Har du testat att byta läkare? Be dom kolla alla dina värden, inte bara järn. Har dom kollad sköldkörteln?
Det finns ju sjukdommar som orsakar förlamande trötthets kännslor. Försök att prata med en läkare och ge dig inte förens dom tagit dig på allvar.

#1 Järnet håller på att behandlas, har fått sju järnsprutor och känner tyvärr ingen som helst effekt.
Psykiskt, visst, men så här illa har det inte var i tio år i sträck. Det enda konstanta jag kan hitta under dom tio åren är just att jag varit så ofantligt trött. Just nu må jag vara psykiskt utmattad men jag har inte varit det i tio års tid.
Slopa allt onödigt gör mig inte piggare heller. När jag var inlagd gjorde jag inget mer än sov, åt lite och pratade med en oc hannan läkare. Inte mindre trött. Jag har haft perioder hemma när jag gjort ungefär samma saker. Inte piggare. Visst blir jag snäppet mer utmattad av att ta en tur till stan eller sätta igång och storstäda men den där äckliga vidriga konstanta tröttheten finns alltid.
Promenerar gör jag så gott som dagligen och sköldkörteln var i mycket fin form sist jag kollade den. För två år sedan gjorde psyk sitt batteri av tester som inkluderar typ allt som kan påverka psyket, vitaminer och sköldkörtel och allt det där. Då var allt i topptrim.
Fysisk aktivitet ska göra en piggare, jag gäspar under tiden jag tränar. Sömn, jag sover som en griskulting i bortåt tio timmar eller mer. Jag snarkar inte och ingen jag sovit med tycker att jag gör något som skulle kunna peka på sömnapne.
Jag vet inte vart jag ska vända mig längre. Det skylls bara på det psykiska måendet och det spelar ju självklart in men jag har fortfarande inte mått så här dåligt lika länge som jag varit trött.
Efter som du varit trött längre än du varit depprimerad så kan det ju vara så att du är deprimerad på grund av den konstanta tröttheten. Det beror säkert inte enbart på den, men kan säkert spela en stor roll. Mitt råd är att byta läkare helt, kanske till och med vårdcentral. Till någon som har ett ny tänkande och inte hakar upp sig på ditt psykiska tillstånd.

Jag har inte tagit upp det med senaste läkaren. Känns… onödigt när dom bara förklarar att det beror på att jag är nedstämd eller sover för mycket. Var man hittar någon annan vet jag inte. Ska se om jag hittar någon som kan ha ork istället för mig och jaga runt.
Fy så jobbigt för dig, förstår att du inte vill leva så. Jag förmodar att du har varit hos olika läkare och det finns inget jobbigare än att slussas runt hela tiden. Kan tipsa om en läkare i uppsala vid namn Stena Branth, han är jättebra, känner en del som haft honom, han har oxå haft ett tv program tidigare och han ger sig inte förrän han finner orsak. Hoppas verkligen du kan må bättre snart, lycka till.

Jag blir alltid så där supertrött när jag har mina depressioner, skulle kunna sova hur mycket och hur länge som helst!
Det har kommit ut ett nytt preparat (antideressiva) som ska hjälpa mot detta, och jag har provat den och kan intyga att den hjälpte!
Den heter Valdoxan och är av den nya generationens nyligt framtagna medel mot depression. Tyvärr blir det lite dyrare då den är så ny att den ännu inte omfattas av högkostnadsskyddet. Men åtminstone jag tykcer att den var väl värd pengarna!
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Tilägg för mitt ovanstående svar, det ska vara Stefan Branth och inte Stena Branth

#8 Gud vad skönt!! Synd att det inte är depression jag har.