Hjälp, råd, pep..
Jag har mått dåligt länge från och till.. Har inte klarat av och jobba mer en max en månad innan ångesten och paniken kommer på allvar och jag kommer inte ur sängen.
Jag är så rädd att aldrig någonsin klara av att vara "normal" jobba, tjäna pengar och umgås med människor..
Nu har jag fått en plats på AME, arbetsmarknads enheten.. Dom har nu gett mig en arbetsträningsplats, jag börjar på fredag klockan 8.. Jag är LIVRÄDD rent ut sagt..
Korkade tankar som: Jag är inte tillräkligt "dålig" för att få hjälp tänk om de bara skrattar åt mig och skickar hem mig igen" Eller: "Tänk om jag inte ens fixar arbetsträning.. Då är ju hoppet ute liksom. vad ska jag då göra??"
Det är tisdag i dag och jag har redan panik för fredag. För att jag måste umgås med främande människor.. För att jag inte vet vad dom förväntar sig att jag ska göra.. För att jag ska bryta ihop, gråta och bara vilja försvinna..
Det jag vet är att jag ska vara där vid 8, att det är en gård med djur jag ska vara på och att det enda jag skulle bry mig om vara att försöka ta mig dit. Inget annat.. Men det är lättare sagt en gjort för ett kontrollfreak som måste veta allt i minsta detalj för att inte få panik.
Har inte tid hos psyk förens den 27, så dom kan jag inte prata igenom allt med.. Och dom som håller i arbetsträningen känner jag inte och vet inte om jag kan prata med dem än.. Allt känns bara rörigt just nu.
Jag vill men jag vill inte om ni förstår.. Det är min chans att komma ut i arbetslivet och jag är livrädd för att misslyckas..
Och mitt i denna härva har jag en läkartid som psykologen bokat för hon tycker jag ska äta medicin.. Men jag vill inte.. Jag är rädd för medicinerna.. Har testat och det var läskigt. Vill inte igen. Men jag fick lov att prata med den här läkaren en då.. =/ Rörigt rörigt.
Vi börjar med det andra du skrev. Att du inte vet vad de förväntar sig att du ska göra. Eftersom det är en arbetsträningsplats, kan du inte få några direkta krav på dig. Att du ska axla något slags ansvar med detsamma. Det kan du glömma! Stryk det.
Nummer två med detta, är att de kommer att sätta dig i arbete, ge dig uppgifter. Ja, det kommer de att göra. Men DU behöver inte ta ansvar för att veta vad som ska göras. Det gör människorna på gården.
Nummer tre är att du är djurägare själv, du har ju 4 katter. Du är alltså van vid att handskas med djur. Kanske inte kor och grisar, men du har förmåga att umgås med och närma dig djur.
Nummer 4 är att det som är nytt och okänt, alltid kan sätta skräck i en. Absolut kan det det. Och detta blir en rejäl förändring i din tillvaro. Det ska man inte sticka under stol med.
Men här måste du, för att inte skrämma upp dig själv för mycket, ta en dag i taget. Ta de här 3 timmarna i taget.
Korta ditt planeringspespektiv. Det som gäller, är fredagen. Bort med alla tankar på långsiktigt misslyckande. Du har ju inte varit där än. Det kanske är världens bästa ställe! Med hur gulliga djur som helst, och hur snälla människor som helst.
Koncentrera dig alltså på fredagen och inget annat. Ta ett steg i taget.
En bra övning kan vara att du sätter dig och skriver en lista på grejer du tror att du kan få vara med och göra, på gården. På det sättet förbereder du dig, du skaffar dig en bild av hur det kommer att vara och det kan minska ångesten.
Men kom ihåg att du inte ska bära något ANSVAR.
Vad gäller medicin kan ingen tvinga dig att äta medicin. Men det skulle kunna vara en klok idé att ha åtminstone en låg dos ångestdämpande så att du med den hjälpen kan få struktur i tillvaron, iaf nu under första nervösa perioden med arbetsträning. Det går alltid att sluta med medicin, kom ihåg det.
Det går bra ska du se! Du gillar ju djur - jag tror du kommer trivas på gården!
Kram
Tack så jätte mycket för bra svar..
Ska försöka tänka på en sak i taget, jag vill ju detta. Det är bara det att det skrämmer mig. Om jag bara kunde programera om och tänka mindre "katastrof" tankar.. Hade varit enklare om man kunde göra som med datorn när den krånglar.. Starta om den från början. HAr inte hittat den knappen på mig än.
Är fortfarande väldigt negativ till medicin men ska ge doktorn en ärlig chans när jag ska träffa henne. Och så får vi diskutera för och nackdelar osv. med medicinering där.
Jag är helt igenom en djur människa så jag hoppas så detta funkar.
*Pep*
*Pep*
*Pep*

Förresten skrev du bland det roligaste jag hört på länge, angående dina katter som glodde när du skulle bada, och hur de råkade trampa på badankan som pep, varför en av dem damp ned i badkaret.
Den historien tycker jag du drar för personalen på gården, de kommer att vika sig dubbla av skratt
. Det gjorde jag, ha ha!
Nu har allt kört i hop sig totalt och jag känner mig jätte stressad..
Imorgon skulle sett ut så här: klockan 8.00 Ame och sedan skjuts till gården.. Detta hade jag ställt in mig på och näst intill kommit fram till att ja, det ska gå bra det här..
NU ringde min psykolog och säger att om du vill kan du få träffa läkaren i morgon i stället för i juni, (för läkaren var vist dubbelbokad den tiden jag skulle gått på) och samtidigt få ett samtal med mig.. Jag vet hur lång väntetid det är på läkarna här så jag vågade inget annat än att tacka ja.. Och sen kom paniken över att behöva ringa AME och berätta det för dom och hoppas på att dom förstår att jag väljer läkare före arbetsträningen.. =/
Ringde AME och det kändes väldigt obehagligt måste jag säga.. Då hon började prata om att arbetsförmedling faktiskt skrivit in mig i morgon och att jag faktiskt fick lov att komma dit.. Jag över reagerar säkert som vanligt men jag tyckte det kändes som om hon anklagade mig för att inte vilja komma alls som om jag vore en smitare…
Så nu ser dagen ut så här istället:
8.00 psykolog
10. 00 Läkare
13.00 Ame och träffa min handledare och jag vet inte vad.. ??? =(
Jag kommer vara så slut i hela kroppen, huvudet och ja överallt.. VARFÖR allt på en gång? =/ panik panik panik..
Jag är livrädd för sjukhus och läkare.. Imorgon kommer vara världens underbaraste dag.. =(
Hoppsan vilken underbar (not…) dubbelkullerbytta.
Kan du ta med dig någon som sällskap till psykolog, läkare och AME? Någon som följer dig dit och väntar på dig?
Jo jag kan nog få med mig någon.. Hade varit så skönt att slippa köra den där halvtimmen till stan själv med.. =/
Tror det är bra om du har någon vid din sida. Det ger lite trygghet.
Hittar inget sällskap.. Mor min ska få gäster och min bästa vän är inte hemma.. Och min sambo och syster jobbar och går i skolan.
Blir jag mot världen i morgon endå..
Känns väldigt jobbigt just nu. Fy fasen. Men får väl se det som så att jag är på rätt ställe om jag nu ska bryta ihop.. eller nåt..
Då har jag ett sista tips: Ta med en maskot eller en gosedjur.
Carolina Klüft har sin Ior som hon tar med ut på tävlingsbanan.
Självfallet blir det en väldigt jobbig dag, men det är långt ifrån säkert att du bryter ihop. För det första är ju inte din psykolog och din läkare direkt ute efter att KNÄCKA dig, utan efter att hjälpa dig. Är det så att du absolut inte vill äta medicin, så kan de inte tvinga dig. Du kan alltid säga: Jag funderar på saken, och förhala. Skjuta upp beslutet.
Personligen jag tror ändå att det kan vara bra, att under en begränsad tid, ta till medicin, just för att komma över tröskeln och med den som grund och bas att stå på, orka med arbetsträningen.
Kom ihåg att äta något, t ex lunch, innan du träffar AME-handläggaren. Jobbiga möten funkar bäst på mätt mage. Du blir skörare och sårbarare om du inte är upptankad och har fått näring i dig.
Kram och lycka till!

Här är mitt stöd på mina samtal (den vänstra). Alla borde ha en egen flodgris!
Lycka till imorgon!
hur har det gått? Du kunda haft med dig en bautaråtta! Den hade du lätt kunnat gömma. OCh som sagt, ingen kräver nåt a dig ännu. Så hoppas att allt har gått bra!!!!Kram på dig och hoppas att du får en bra helg!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Såå slut.. VArit en lång och väldigt jobbig dag. =/
Vet inte om jag blev det minsta klokare heller.. Men men, ger det en chans och hoppas på det bästa..
Min psykolog brukar säga att "Ibland Emma måste du bara blunda och hoppa.." Inte tänka efter utan bara göra.. Lättare sagt en gjort dock.. Jag tänker sönder allt hela tiden.
Redan idag har alla tankar på att jag måste dit på måndag gett mig massa oro och ångest.. Bara jag tänker på det mår jag illa.
Hur kommer jag ur denna cirkel? =(
Mental träning. Positiva affirmationer.
Jag kan ta ett exempel. Jag skulle löneförhandla för några år sedan, med personalchefen som jag tyckte hemskt illa om. Jag visste att det fanns antipati mellan oss och jag var rädd för hur det skulle påverka mig.
Men dagarna innan hade jag varit på en kick-off med jobbet, där vi bl a fick lyssna till ett föredrag av en f d pingisspelare och sportjournalist. Han berättade hur han en gång intervjuat J-O Walder, om dennes andra VM-final, mot Jörgen Persson. Två år tidigare, hade Waldner förlorat just i VM-finalen. Men mot Persson vann hanm och blev världsmästare. J-O fick frågan hur han tänkte inför final 2, med tanke på att han förlorat förra gången.
- Jag tänkte att det var BRA! sa J-O.
Journalisten såg frågande ut.
- Jo, förklarade Waldner, jag visste att Jörgen inte hade spelat någon VM-final förut, men det hade jag, så jag räknade med att jag skulle ha större vana och erfarenhet och att det skulle hjälpa mig!
Efter det föredraget, insåg jag helt plötsligt hur jag skulle vända på den där otäcka situationen med löneförhandling med en person jag avskydde. Just för att hon skulle vara snäv mot mig, skulle jag se till att förbereda mig jättenoga, och slipa mina argument extra mycket. Jag skulle vara så saklig det gick och hänvisa till helt adekvata saker.
Och det gick vägen! Jag fick påökt med 1600 kr, vilket var en bit utanför gängse avtal.
Så vad du ska göra, är att TÄNKA OM. Hitta fördelarna med det du ska göra, och inte stirra dig blind på nackdelarna.
Aktiv tankekontroll hjälper mot ångest, det vet jag. Man kan bli ganska skicklig på att "prata ner sig själv" med tiden.
Vänd på situationen. Låtsas att den du ska träffa, är den som är NERVÖSAST i situationen. Och så bör det egentligen vara. För den jobbar ju, ska ha lön för det som h*n gör, och den måste lyckas. Det måste ju inte du!
Kram
Varje gång "jag vill inte" dyker upp i huvudet har jag bytt ut den med det kommer gå bra.. Men det känns lite som om jag bara trycker undan det oundvikliga.. Ångest.. Att jag bara skjuter den åt sidan och låter den växa och bubbla där tills jag inte orkar stå i mot och den exploderar.
Och att ignorera att det är måndag i morgon funkar inte heller.. Undrar hur man ska kunna sova i natt.
Hoppas det gick bra idag!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Det gick okej idag. Jag har oxå kommit framtill att jag är förbaskat het i arbetskläderna =) Ha ha.. Borde ha dom på jämt..
kul!!!!!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
I kväll är det väldigt väldigt jobbigt.. Ångest. Andas snabbt för att slippa släppa fram tårarna.
VARFÖR? Jag har ju redan fixat 4 dar.. Varför börjar det kännas värre nu.
Har typ städat lägenheten maniskt hela kvällen för att slippa tänka på det. =( Har till och med tömt akvariet och skrubbat det rent.. Blir knäpp på mig själv..Och det är 300 liter vatten att bära fram och tillbaka. Fiskarna bor i ett annat kar nu så dom lider inte av det.. Har tvättat alla fönster och badat Melvin.. =/
Diskbänken är ren, köksluckorna är rena.. SÄngen är ny bäddad.. Badrummet luktar wc-duck.. Nu har jag inte mer att städa.. Paniken växer då..
Hjärnan vill inte alls.. Jag skulle plocka in tvätten. Samtidigt hade jag ett äppelskrutt i andra handen.. Slängde äpplet i tvättmaskinen och tröjorna i soppåsen.. =(
Lucy, se det komiska i det hela!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Kan inte det tyvärr.. =/
jo! jag småskrattade… Åt det sista….
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....