Förmodligen för att man är trött och nedstämd. Man kanske vill klara mer än man orkar och blir frustrerad och ja.. det blir väl lätt så att den som strår närmast får ta skiten? Tycker det känns som man blir litet barn igen. Det är liksom mammas fel att det regnar och är tråkigt.

För egen del är det för att jag mår dåligt och det i sig tar så hemskt mycket energi från mig att jag inte klarar av att bemöta allt så som jag egentligen vill och borde. Jag har fullt upp med att hantera mig själv så det finns dåligt med utrymme för andra saker. Ungefär som att bära 50kg i uppförslut. Då orkar man helt enkelt inte med att bära ett enda kilo extra.

Man agerar som den nivå man befinner sig på. Om man inte gillar sitt beteende, klättra upp ett steg på humörpinnen

Enkelt - orkar man inte med sig själv så är det oerhört svårt att orka med sin omgivning.

Men det är ändå värt att försöka vara lite positiv, du tjänar på det själv och får förhoppningsvis ett bättre bemötande. Framför allt så mår du bättre om du orkar ta fram lite positivitet.

#3 Jamen så bra då… jag klättrar, det är ju "bara" att.

#5 Jag såg ironin, men du har alldeles rätt Hanna, för så enkelt är det inte.

#6 Nej tyvärr är det inte alltid det, det hindrar ju inte att man försöker men det som sagt, det är inte att "bara".

Jag fräser också åt folk om jag mår dåligt psykiskt och dessutom har fysisk värk. Det blir bara för mycket att orka vara  trevlig också. Det brukar vara så här att först är jag arg, sen blir jag ledsen och börjar gråta för jag vill inte vara den där otrevliga, griniga tjejen, som är så himla långt ifrån den glada personlighet som jag egentligen är från början i botten.

Då håller jag mig undan och pratar inte självmant med folk, svarar bara på tilltal och ibland får jag verkligen skärpa mig för att inte vara otrevlig. Jag brukar ibland börja meningen med att : Du får ursäkta om jag är grinig idag, men jag mår inte bra. Men det är inte alltid jag orkar det heller.

Ibland säger jag också: Jag vill bara vara ifred för jag mår inte bra. Det brukar de flesta normala människor respektera och då slipper jag bli osams med någon också,på grund av att  jag är så otrevlig.

#3 Det där blev i flåshurtigaste laget för min del… Ta din teosofiska buddhistsmörja och….

När man mår dåligt (som jag uppenbart gör nu) orkar man inte hantera idiotier från omgivningen. Man har knappt energi till sig själv och då absolut inte till andra.

Ibland tror jag att det är ett sätt att få vara i fred på också… Jag blir i varje fall mindre social…

Och när man ligger i sängen och stirrar in i väggen timma efter timma är det bara att sluta vara så jäkla lat - bara att resa sig upp och dansa runt ett träd ;P

Personligen brukar jag inte fräsa åt folk när jag mår dåligt. All min energi går åt till att hålla uppe fasaden - jag blir mest tystlåten och delar ut falska leenden och "mhm". Idag brast det dock för två sekunder och jag fräste ett "Inget!" när min besökande syster frågade om något var fel. Hann ta en gråtpaus i soffan medan hon borstade tänderna på sonen, och tog på mig masken lagom till att ge systersonen godnattpuss. The perfect crime?

#9 Sen får vi inte glömma att vissa pinnar är halruttna och då är risken att man ramlar ännu längre ner.

*Joggar glatt uppå*t… men det är halt och slemmigt på min jäkla stege, ett steg fram ett tillbaka…

#13: Vem är du att döma andra?

Jag hoppas du förstår att ditt inlägg var sjukt taskigt och totalt onödigt. Alla har väl rätt att uttrycka vad dom tycker utan att bli hackad på?

#14 Jag har fler orsaker än jag här kan nämna… Jag är inte vanligtvis fördömande och otrevlig… Kan skicka ett PM om du vill ha en förklaring…