Höja dosen?
Min doktor ringde imorse, en akut telefontid, då han var fullbokad den här veckan, sedan åker han på semester 5 veckor.
Han sa bara Höj dosen till TVÅ tabletter om dagen.
Får man verkligen ordinera en fördubbling av dosen så lättvindigt???
Jag sa nej blankt, eftersom jag lagt på mig 15 kg på ett år med halva dosen, 10 mg (Cipralex).
Nu hade han ju inte riktigt tid med några diskussioner, men jag har tid i slutet av september hos honom, då vill jag ta upp min medicin och att jag inte är riktigt nöjd med den. Den har tidigare gjort vad den ska fullt och fast, men det här året har jag fått två svackor trots medicinering.
Jag vet fortfarande inte vad som är vad liksom, om det är jag som blivit känsligare med åren. Eller om de två påfrestningarna på jobbet, som framkallade svackorna, är av sådan natur att vem som helst, inte bara jag med min depressionshistorik, skulle ha blivit halvknäckt av dem.
Men tydligt är ändå att medicinen trots allt inte skyddar mot svackor. Det trodde jag den skulle göra!
Svarar mig själv. Har hunnit tänka lite.
Jag har tidigare sagt att det inte är värt att må så här.
Jag tror jag följer min doktors rekommendation om att höja dosen i alla fall.
Från och med imorgon.
Nu vet jag hur det brukar gå vid doshöjningar, man brukar må dåligt innan vändningen kommer.
Men jag vill inte må så här! Det är för djävligt.
Diskussionen om själva preparatet kvarstår till i september, inte tusan accepterar jag att gå upp 15 kg om året.
Nu har jag visserligen taskig aptit och har hunnit tappa något kg eller så. Och funderar på att gå med i Viktväktarna igen.
Men det måste finnas andra preparat som INTE ger viktökning som bieffekt! Det är ju en av mina akilleshälar.
Kan du inte öka med en halv tablett i veckan även fast han sa så?Och sen när han ringer igen i september så har du kommit upp i den dosen han sa att du skulle ta. Så hade jag gjort.
Jaa, det är en tanke. 15 mg istället för 20.
Nu känner jag mig nästan despo, vad som helst utom att må så här. Det är sååå förödande!
Det kanske går bra även om du tar det i etapper. Risken för biverkningar osv. Något att tänkas över?
Jotack. Jag vet hur det är att sätta in 10 mg praktiskt taget direkt. Det gjorde jag förra året för att jag mådde så uruselt. Magbesvär, diarré, tinnitus, skakningar. Så förväntar mig väl inget annat nu.
Läkare är ju inga gudar, den medicinering jag har själv har jag provat mej fram till själv mer eller mindre, du känner ju dej själv bäst. Jag tror inte att det är konstigt att du har svackor, sån här antideppmedicin är ju ingen underkur, inte för mej i alla fall…
Prova och se vad du tycker själv!
Jag har själv tagit piller i flera år men nu sluta jag ganska tvärtt.Jag kom på att jag blir alldrig bättre och läkarna bryr sig inte så mycket o då skriver dom ut piller.Allt handlar om vad man vill själv.Jag ser inte piller som en hjälp längre det bara skälper mer och mer av ens liv.Alla har svaret i huvudet hur man ska göra.Jag vet att allt låter tufft o jävligt men jag är rädd för att det är så det är..
Sökaren.
Jag vill nog bestämt avråda från att sluta tvärt med medicin, den bör sättas ut långsamt, har dåliga erfarenheter från att sluta helt på en gång.
Ja tvärt ska man inte, då kan man bli ganska så risig.Jag har erfarenhet av det med.Jag mena inte tvärt.Det som är lite roligt är att läkarna säger att man inte blir beroende av den.Konstigt Jag blev som ett knark lik.En anledning till varför man inte ska äta medicinen.
Sökaren.
#0 Jag personligen tror ju att…. Med ditt jobb och din ###&%** till chef så…
Kommer du att må piss även om du femdubblar dosen… Det finns saker i livet som antideppmedicin inte biter på, sånt du måste ta i tu med hur surt det än är - för det är surare att dras med det i längden.
Du här handlar inte bara om att du är bräcklig - vem som helst skulle krokna under bördan av ditt jobb!!!
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Exakt,det finns ofta en anledning till varför man får medicin.Man mår inte bra och i dit fall så tyder det på jobb.I min värld skulle jag sluta för att få tillbaka mitt liv.Jobb är inte allt.
Sökaren.
#9 Ja, antidepp gav mej kraftiga utsättningssymptom, fick börja igen men med en lägre dos.
Hej igen och en liten uppdatering.
Jag har varit bortrest 3 dagar, i Karlskoga, med närmsta väninnan.
Jag mår nu otroligt mycket bättre och har INTE höjt dosen.
Tror nu, eftersom vändningen kom redan tisdag kväll, när vi hade kommit fram, att jag helt enkelt var utarbetad och totalt sänkt och reagerade med depression.
Somliga, som min väninna, reagerar på press med att få magkatarr. En annan väninna sover dåligt. Vissa blir speedade och kan inte koppla av. Jag får depressiva symtom.
Men de är i princip borta nu. Är såååå himla lättad, jag har kommit fram till att det faktiskt ändå inte är själva sjukdomen som är det mest förödande, utan det är den enorma rädsla jag känner när jag får känningar.
För då tror jag: NUU nu har den stunden kommit, jag reagerar inte längre på medicinen, jag har blivit drastiskt sämre, jag kommer att må skit resten av mitt liv. DET och inget annat, är min största fasa.
Men jag har fått en värdefull läxa av detta. Jag tänker aldrig aldrig ALDRIG mer försätta mig i den sitsen som jag varit under sommaren. De får säga vad helpytte de vill. Jag jobbar inga 200%. No way.
Hälsan, välbefinnandet och livskvaliteten går före allt annat!
Vad glad jag blir Bergspuma!!! Du har kommit fram till en bra och klok slutledning tycker jag!
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Starta ny diskussion