Jag har inte haft en härlig gymnasietid alls.. Mobbing, vara mobbare och mått skit dåligt. Jag umgicks med en tjej som hade hårda regler om hur jag skulle vara, uppföra mig och klä mig.. Jag lydde blint för att inte komma utanför. Gjorde saker som jag aldrig trode jag skulle göra..

Vi fick till och med två tjejer att må så dåligt att det lämnade skolan och flyttade från stan.. Skäms och har haft så dåligt samvete över detta.. När sista tjejen vi plågade flyttade så fick jag nog, jag mådde så psykiskt illa att jag bara ville kräkas varje morgon.. =( Så jag undvek min så kallade "vän", struntade i hennes order och vågade knappt mig ut från toaletterna på rasterna.. Så halva 2:an och hela 3:an på gymnasiet blev rasterna spenderade isolerad och fylld med ångest på en skoltoalett. Men man kan inte gömma sig hela tiden.. Hon vände all sin ilska på mig.. Man lämnar vist inte gänget ostraffat.. Fick höra saker som gjorde att mitt självförtroende gick ner i skorna och borrade sig vidare ner till andra sidan jorden.. Men jag kunde ju taktiken.. Det var så hon jobbade.. Knäcka dem psykiskt tills dom inte orkar mer.

Jag vägrade! Jag skulle fan ha mitt utgångsbetyg.. Men till vilket pris? Jag vet inte om jag skulle mått bättre idag om jag hade hoppat av.. Men jag har mina betyg..

Jag tog även mod till mig i 3:an att skriva långa brev med ett försök till förklaring och ett förlåt till de två tjejerna som jag varit med och mobbat. Den ena svarade.. Hon gav aldrig mig förlåtelse men det gör inget.. Men hon sa tack.. Tack för att jag skrev, för att jag ångrade mina handlingar och för att jag tog av stånd från mobbingen.

Den människan som gjorde mitt liv till ett helvete med psykisk misshandel VARJE dag efter jag vägrade vara hennes "docka" ska flytta hit.. Bara ett par gator bort.. Samma hyresvärd. =/ Jag har inte tänkt så mycket på gymnasiet på ett tag men nu kom alla känslorna tillbaka.. Jag blev rädd!! Ska hon bo här? Kommer hon vara som hon var då? Känner hon igen mig?

Det är 6 år sen.. Jag känner lätt igen henne.. Hon bör känna igen mig.. Trodde allt detta var bakom mig. Men fy fasen vad känslorna kunde bubbla upp till ytan igen..

Hur ska jag bete mig? om jag möter henne på gatan till exempel.. Hälsa? Ignorera? Det finns inte en chans att jag inte kommer träffa på henne då det inte är stort här..

Hennes pojkvän skulle också börja jobba på samma ställe som min..

Behövde skriva av mig.. Uscha, borde jag bli så här upprörd??

Hon kanske är en helt annan människa idag.. Men jag har svårt att se någon annan än den människa som sa åt mig att plastikoperera mig för vem vill ha en sån missbildad flickvän..

Ångest, ångest ångest över detta..