Psykologi iFokus

Psykologi

Etikett: behandling
Läst 5691 ggr
Mosaik02
0

sexuella övergrepp och våldtäkt hur man vidare?

Vet inte om den sajten är rätt för detta ämnet satt och velade en lång stund om det va rätt men har jag fel så ta bort tråden eller lås den!

jag har varit med om en hel del i mitt liv sexuella övergrepp när jag va liten i tonåren flera våldtäksförsök sedan blev det våldtäkt i förhållande sedan blev det ännu mera sexuella övergrepp 
och för 2 år sen kom droppen som fick allt att rinna över min bästa vän sedan flera år tillbaka begår ett sexuellt övergrepp på mig och det kom verkligen som en blixt ifrån klar himmel

trots allt jag har gått igenom så har jag lyckats att få ett rätt normalt sexliv och kunnat njuta av sex

men efter den senaste händelsen så har jag enbart lyckats ha sex med ett av mina ex vi känner varann väldigt bra och jag känner mig totalt trygg med honom men det har ändå blivit en del gånger vi har fått avbryta och jag har ofta inte lyckats få orgasm eller kunnat njuta särskilt mycket

att ha sex med en ny man får mig att vilja springa och skrika och att onanera är en omöjlighet

just nu är jag singel och behöver inte ha sex men jag mår mer och mer dåligt och vill börja ta itu med detta
vore kanske bra och göra det innan om eller när man träffar en ny man

men var börjar man någonstans? jag börjar så sakta att prata om händelsen med vänner och det hjälper lite

men finns det någon proffisonell man kan prata med som är bra på just sånt här?

eller är det enda som finns typ vuxenpsyk och liknande?

det svåraste är att jag har så svårt att prata med kuratorer och psykologer jag får sån ångest och känner mig totalt blockerad av att veta att nu har jag 45 minuter på mig och då ska jag få sagt allt jag behöver

vad finns det jag kan göra själv?

Aviendha
0
#1

Jag tycker absolut att du ska försöka ta tag i det här, ju förr desto bättre! Du har haft fruktansvärda upplevelser men du kan fortfarande få ha din framtid fri från dessa händelsers negativa inverkan.

Tyvärr får jag gissa att enbart vänner och löst prat kanske inte löser upp alla knutar som finns kring detta hos dig. Det finns självklart specialister på det här området! Exakt hur det ser ut hos dig kan jag ju inte veta men både psykiatrin och kanske kvinnocentran kan hjälpa till. Det är så otroligt vanligt att människor avvaktar med att söka hjälp för att de är rädda, de vet inte om de kan prata, de vågar inte öppna sig, stressas av situationen etc och det är så synd för i slutändan så får man själv betala priset av att bära på skiten och det kan i slutändan vara högre än kostnaden för att försöka bli fri det.

Jag ska inte säga att det "bara" är att gå dit, jag hade aldrig någonsin tagit hjälp om jag inte var så illa tvungen och fick den påtvingad och de gav sig inte trots att jag inte yttrade ett enda ord de första gångerna. För egen del har det inte gått fort, jag har gått några år i terapi och det är först nu som jag känner att jag kanske kan börja våga öppna upp en aning, jag har enorma problem med tilliten men det kan gå. Man vänjer sig vid situationen och det finns flera sätt att arbeta runt diverse problem man kan stöta på. Får man inte fram något så kan man skriva ner det man vill ta upp och ta med sig det. Men överlag är personer som arbetar med sådana känsliga saker vana att hantera ens rädsla och de hjälper en igenom det hela. Och även om tiden tar slut så kan man fortsätta veckan efter och om man har ett behov av längre tid så är det ingen omöjlighet att  man kan få längre tid, jag brukade i början få två timmar just för att jag hade så svårt att komma igång på mina samtal.

Själv vet jag inte riktigt vad du skulle kunna göra. Min spontana tanke är att självhjälpsböcker riktar sig mot mildare problematik än det du bär på men kanske är det bättre än inget alls.. Kanske kan du få kontakt med någon stödförening för andra i samma sits som du

Maria
0
#2

Min tanke är föreningar/organisationer för människor som varit utsatta för övergrepp. Att ta kontakt med någon sådan kan ge en öppning till att träffa människor som varit med om liknande händelser.

/Maria