Som du skriver David, anledningarna kan vara många som utlöser en kris. De brukar indelas i flera typsituationer.

• Objetsförlust. Det kan vara allt från att tappa håret, till att mista en anhörig/kär vän genom dödsfall.
• Förlust av oberoende. T.ex. kan en vanlig sjukhusvistelse vara en svår inskränkning av friheten. Man kan också mista sitt oberoende genom ett fysiskt handikapp eller genom att man måste vårda en nära anhörig som behöver ständig passning.
• Problem i samband med barnafödande. Ht hör bl.a. missfall, födsel av missbildat barn. Även sterilitetsutredningar kan vara utdragna och psykiskt plågsamma.
• Relationsproblem. Par som genom åren utvecklas i olika takt och riktningar, störningar i parförhållanden genom att t.ex. ena parten utbildar sig och får ny gemenskap med andra, otrohet. Situationerna kan vara många och ev sluta i en skilsmässa, som i sin tur blir krisutlösande.
• Social skam. Kan drabba en person som begått ett brott t.ex. rattfylla eller förskingring. inte sällan är det den anhörige som drabbas hårdast.
• Förändring i samhällsstrukturen. Att bli tvungen att byta arbete, bostadsort eller att bli arbetslös.
• Krig och naturkatastrofer.

För att förstå varför en kris drabbar en viss människa men inte en annan, får man inte bara se på hur allvarlig händelsen är. De flesta människor inser lätt att vissa händelser, t.ex. att en anhörg dör, skapar svåra och ibland långdragna känslomässiga reaktioner.

Är det däremot fråga om oirohet, abort eller att ett barn flyttar hemifrån så behöver dessa händelser, ensamma framkalla en kris. Men den kan utlösas när anda faktorer kommer till. Faktorer som hör ihop med individens personlighet och sociala situation.

Hur bör man bemöta den drabbade?

• Ställ realistiska krav på din medmännska.
• Var en god lyssnare, eftersom den drabbade måste tillåtas att gå igenom händelsen gång på gång.
• Ha tålamod och låta förloppet ha sin gång och inte försöka finna genvägar, somt.ex. föreslå att den drabbade ska byta bostad eller resa bort för att komma ifrån problemen.
• Uppmärksamma om den drabbades egna resurser nte räcker till för en krisbearbetning. då kan professionell hjälp behövas.
• Upplys gärna om och förklara hur krismönstret ser ut. Det kan då vara lättare för den drabbade att förstå vad som händer.

De flesta människor klarar av sina krissituationer utan professionell hjälp. För en del kan krisen leda till en utveckling och ett rikare liv, medan andra lever vidare utan att bearbeta krisen.

De obearbetade kriserna kan uttrycka sig i psykosomatiska sjukdomar, neurotiska och psykotiska tillstånd, drog/alkoholberoende och självmordsförsök.

Dessa följder kan ofta undvikas genom krispsykoterapi.

mycket intressant läsning!

Har gått igenom dessa faser ett antal gånger nu

Mvh Tassy

Jag fastnade länge i Undertryckande fasen. Tror det är först nu de senaste månaderna som jag verkligen kommit vidare efter min mammas död. Så den fasen varade länge här.

# 3 Just därför är det viktigt att bearbeta sin sorg, låta den ha sin gång. Annars ligger sorgen kvar i det undermedvetna och kan yttra sig på något annat sätt.

Hur länge kan det tyngsta sorgearbetet pågå? När man inte ens kan tänka på glada och goda minnen för att det gör för ont? När ska man bli orolig för en människa som bara fortsätter att ha ont?

Sorg kan gå över i en depression om det vill sig illa.

#6 Det är precis det jag undrar över. Om någon sörjer djupt efter nästan ett års tid, är det dags att be dem gå till läkare då?

#7 Jag skulle säga att sorgen enbart inte räcker för att man ska behöva söka vård. Kolla efter andra signaler.

T ex personen sover inte, förmår inte äta, förmår inte arbeta, sköta sina dagliga sysslor, förmår inte intressera sig för sådant den normalt sett tycker är roligt.

Sorg kan göra allt det där ja, men det kan också vara jättesvårt att säga NÄR sorgen övergår i depression.

Men ser du att personen inte förmår ta hand om sig, då är det dags att slå larm.

Det var en bra checklista för depressionssymptom. Den här gången var det visst ingen fara på taket, enligt personen själv.

Tack för svar, Bergspuman!