För att lära sig förstå sina egna och andras reaktioner i sorg eller kriser av olika slag kan detta kanske vara till hjälp?
Det här är samma indelning som sjukvården och präster/diakoner använder vid svåra krisreaktioner.
Sorg och kriser drabbar oss alla någon gång under livet. En närståendes död, arbetslöshet, sjukdom, ekonomiska problem. Anledningarna kan vara många.
Chockfasen kan vara från några korta ögonblick till flera dygn. Man håller då ifrån sig verkligheten och de besked man får. Människor reagerar på olika sätt i denna fas - en del kan skrika ut sin sorg, andra blir som förlamade. I de fall krisen börjat stegvis, kanske då en sjukdom utvecklats till ett gradvis värre tillstånd, märks inte chockfasen, utan många går vidare till nästa fas.
Nu börjar man inse vad som skett. Den nya situationen ska nu bli ett med ens liv, och reaktionen kan bli svår. Ofta försöker man intensivt att hitta någon mening med vad som skett. Frågan "Varför?" upprepas ofta gång på gång. Förklaringarna blir ibland av magisk natur.
Försvarsmekanismer använder de flesta människor och de är grundläggande för vår psykiska hälsa båda till "vardags" och i kriser. Ibland kan de dock försvåra bearbetningen av en kris.
Undertryckande - man låter inte sorgen få direkt utlopp utan anstränger sig för att visa en behärskad fasad.
Regression - återgång till barnsligt beteende, exempelvis genom att önska att andra ska ta över ansvaret. Tablett- och/eller alkoholmissbruk kan också bli följder.
Förnekelse - en typ av bortträngning - "det här har inte hänt".
Projicering - någon annan beskylls för det som hänt.
Isolering av känslor - separation av känslor och intellekt då man lugnt berättar om vad som hänt. Många uppfattar det som ett moget sätt att hantera situationen. Istället kan det få svåra konsekvenser genom att de isolerade och förnekade känslorna kan ge andra symtom som ångest och sömnstörningar.
I dessa faser har man kommit över det allra värsta och börjar se framåt.
Under bearbetningsfasen accepterar man så småningom det som skett, och kan till och med börja intressera sig för tidigare aktiviteter.
Under nyorienteringen klarar man sedan så sakta att ta in sin sorg och förlust i den egna livshistorien. Ett ärr lämnas kvar, men man fungerar i kontakten med andra och med livet utanför.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Som du skriver David, anledningarna kan vara många som utlöser en kris. De brukar indelas i flera typsituationer.
För att förstå varför en kris drabbar en viss människa men inte en annan, får man inte bara se på hur allvarlig händelsen är. De flesta människor inser lätt att vissa händelser, t.ex. att en anhörg dör, skapar svåra och ibland långdragna känslomässiga reaktioner.
Är det däremot fråga om oirohet, abort eller att ett barn flyttar hemifrån så behöver dessa händelser, ensamma framkalla en kris. Men den kan utlösas när anda faktorer kommer till. Faktorer som hör ihop med individens personlighet och sociala situation.
Hur bör man bemöta den drabbade?
De flesta människor klarar av sina krissituationer utan professionell hjälp. För en del kan krisen leda till en utveckling och ett rikare liv, medan andra lever vidare utan att bearbeta krisen.
De obearbetade kriserna kan uttrycka sig i psykosomatiska sjukdomar, neurotiska och psykotiska tillstånd, drog/alkoholberoende och självmordsförsök.
Dessa följder kan ofta undvikas genom krispsykoterapi.
Hur länge kan det tyngsta sorgearbetet pågå? När man inte ens kan tänka på glada och goda minnen för att det gör för ont? När ska man bli orolig för en människa som bara fortsätter att ha ont?
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus
Sorg kan gå över i en depression om det vill sig illa.
#6 Det är precis det jag undrar över. Om någon sörjer djupt efter nästan ett års tid, är det dags att be dem gå till läkare då?
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus
#7 Jag skulle säga att sorgen enbart inte räcker för att man ska behöva söka vård. Kolla efter andra signaler.
T ex personen sover inte, förmår inte äta, förmår inte arbeta, sköta sina dagliga sysslor, förmår inte intressera sig för sådant den normalt sett tycker är roligt.
Sorg kan göra allt det där ja, men det kan också vara jättesvårt att säga NÄR sorgen övergår i depression.
Men ser du att personen inte förmår ta hand om sig, då är det dags att slå larm.
Det var en bra checklista för depressionssymptom. Den här gången var det visst ingen fara på taket, enligt personen själv.
Tack för svar, Bergspuman!
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus