R.I.P

ja har det blivit bekräftat att de är funna? De kan inte haft brandvarnare i huset….fruktansvärt öde…… jag beundrade också denne underbara skådespelare.

Ja, både han och Kia är hittade.

Jag har inte så mycket erfarenhet av Per som skådespelare, utan mer som privatperson och jag lovar er att vore alla som Per var, så skulle vi ha en mycket finare värld.

Denne underbare man! Jag kommer att sakna dig!

Ok… har inte kollat nyheterna än….

Interjuvade skådespelare m.fl. som har uttalat sig om Per i dagpressen har enbart fina ord att skriva om denne underbare man.

Ibland får man ta det med en nypa salt, men jag lovar er att alla fina ord som sägs om Per är sanna.

Två gånger i mitt liv har jag träffat två män, som har satt djupa och glädjande spår i mitt liv. Per var en utav dem.

En underbar man!

ja det tror jag verkligen….Såg på texttv att de hittt kvarlevor efter en andra människa. Så då  är det nog bekräftat snart.

Fruktansvärt tragiskt.

Jag har en vän som träffat Per en gång och han sa redan då att han aldrig hade sett vänligare ögon De fullkomligt lyste…

Även jag har träffat denne man. Tragiskt att en långt liv ska behöva sluta på detta sätt! Min tankar går till Pernilla!

#7 Vänliga ögon? Skojjar du?

Det var kärlek! Jo, de lyste liksom hela Per lyste även om ögonen var mörka av sorg iblannd.

Varför finns det så få av hans sort?

Jag har många roliga, idioiska, sorgsna, ödmjuka och underbara minnen av denne funderande man.

Även idag får han mig att le när jag tänker på vissa saker.

Men jag tar väldigt illa åt mig när det nu "vallfärdas" till det nedbrunna huset, någon mil härifrån.

Herregud, vad vill folk se?????

#9 Jag avundas dig som uppenbarligen kände denne "min store idol"

#10 Det kommer alltid att finnas nyfikna människor som inte kan låta bli. Lika så folk som åker omvägar för att se bilolyckor osv. Tragiska människor!

Kan ju sen vara människor som vill sörja "på plats" liksom folk som vallfärdas till alla kändisars hus som dött osv. Konstigt fenomen tycker jag.

#11 Jag kände egentligen hans son som bodde i en flygelbyggnad och då gick det inte att undå att springa på Per mellan varven.

En Per, som man var lite skraj för att träffa, en stor skådespelare. Hu, vad säger man?

Men jag såg aldrig en skådespelare med divalater. Jag träffade en underbar man, som gick i sina blåkläder och utfodrade hästarna.

Per var aldrig någon skådespelareidol för mig, men han var ju superkänd och…jaha…vad säger man då?

Inga problem, han behandlade mig som en vanlig människa och fick mig att inse att även han var en vanlig människa. Han fick mig att känna mig bekväm.

Det skrivs mycket om att han var väldigt noga med sin intrigritet och det var han kanske. Men vi träffades på hans hemmaplan, vän till han son, och han kunde säkert inte tänka sig att jag skulle gå till pressen och berätta vad vi pratade om.

Vi pratatade om hästar, livet, barn (min äldsta dotter som var liten då, var också med), barnbarn, sorg och glädje.

Han bodde bara någon mil ifrån mig och vi sprang på varandra ibland i sta'n.

Alltid lika underbar!

Samtidigt är jag lite avundssjuk på Per, han stod för sina känslor, valde bort det "fina" livet och levde för sin gård.

Så vill jag också ha det! Han levde det liv jag vill leva. Han levde det med glädje och sorg och många tankar.

Det kallas livskvalitet!

Tur att himlen fått två nya fina stjärnor!

#13 Tack för att du ville berätta

#14 Det var så lite så, jag vill egentligen bara berätta att Per var en underbar person. En person som är vacker på insidan blir (i mina ögon) otroligt vacker på utsidan också.

Gabriellas sång.

Och han bjöd väldigt mycket på sig själv! Ställde upp för människor han inte kände och hjälpte till med det han kunde!

ja fy för hyenor…… För det är precis vad jag kallar såna… alltså de som vallfärdar….De vädrar blod, inget annat och hoppas få se  en glimt av något…. Tvi vale! OT kanske, men jag blir illa berörd av såna där "minnesplatser" utmed vägarna, där anhöriga till ihjälkörda sätter ut kors, ljus och blommor regelbundet…. Vad är det för grej, att minnas en dödsplats?? ungefär som om jag skulle gå med blommor och tända ljus på vinden där min mor hängde sig….det är ju samma sak!

#17 Visst blir man både förbannad och ledsen när nyfikna människor ska sko sig på annans olycka! En väldigt nära vän (dom var mer som bröder) till min man körde ihjäl sig på mc för ca 5år sen. Där han körde av vägen samlades fullt med folk som inte ens kände honom. Varför gör man det? En kompis till mig som träffat killen i fråga EN gång stod på sitt jobb och bölade inför kunder och tyckte synd om sig själv… Eh?

Han var/är en av mina absoluta favoritskådespelare. Så otroligt duktig. Hoppas det gick fort , och att de slapp lida. Ett tragiskt, hemskt öde. R.I.P

ja, troligen så förgiftades de av rökgaserna, det brukar ju vara så… Därför kan man aldrig nog prata för hur viktigt det är med rökvarnare…..Vi har två stycken här. En vid ytterdörren och en i sovrummet.

#17 Häller med dig till 200 procent.

En (ytlig) kompis till mig förlorade sin yngsta dotter i en bilolycka för 1½ år sedan.

Tragiskt!

Men jag mådde illa när jag såg kors, nallar, ljus, blommor osv i diket där hon dog.

Varje morgon åker de till graven och säger "godmorgon" och varje kväll åker de och säger "godnatt".

Jag kan förstå tragedin av att förlora ett barn, men jag har mycket svårt för att förstå att de under våren/sommaren och tidig höst har samlingar vid gravplatsen.

Det ryser i mig!

Trots en stor tragedi, måste man någon gång "släppa taget" och försöka gå vidare.

#20 Så sant du säger, de dog troligtvis av rökgaserna och märkte aldrig något.

Men du fick mig att tänka till, vi har brandvarnare i Snickarstugan, eftersom vi ofta eldar med ved. Men här hemma har vi ingen.

Det blir inköp av två brandvarnare på fredag.

kerstin, har de ingen grav att gå till? De med barnet som omkom i olyckan  alltså?

ja kerstin, de kostar ju inte mycket, högst en hundring….

#22 OM de har!!!

En grav som ser ut som ett cirkustält. Nej, nu var jag snudd på elak och det var inte min mening.

De har en grav, en grav som har blivit ett stort monument. Ett överflöd av ALLT!

Stenar, nallar, prinsessor, ljus, ljus och stora, stora urnor. Blommor för tusentals kronor, stora blomsterarrangemang.

Det har bara blivit så hysteriskt så att det är otrevligt att se.

oj……..

#24 Inte "oj" utan sjukt!

american style, alltså …. det är ju förlåt, skrattretande…..

Tycker att detta är väldigt tragiskt!

kerstinjo - va kul att du har fått chansen att träffa honom! Det hade jag också velat göra.

är det någon som fått veta vad som hände? Måste ju ha varit elfel…..Gamla ledningar eller något….

#28 Huset låg väldigt ensligt och det är så "totalnerbrunnit", så det lär vara omöjligt att hitta orsaken.

Huset var gammalt, hans gamla Trestena brann också ner till grunden, men minns ej felet.

Vad jag vet var det "nya" huset gammalt och elfel kan vara en tanke.

Hu, vi har uråldriga ledningar i Snickarstugan och vi är noga med att ej överbelasta ledningarna. visserligen smäller propparna, men jag är petig ändå.

Vi drar ur vissa sladdar till t.ex. kyl/frys om vi ska dra ström innifrån till t.ex. motorsågen.

Proppar har vi gott om, men ledningarna är gamla!

Ändå är min dröm att kunna bo på detta underbara ställe året runt. Men då får nya ledningar dras, svindyrt!

Plus att vi får bygga ut lite, så att vi får plats med en dusch på toaletten.

Men det får väl bli en dröm.

ja och som det stod i AB, så var han hård på att elda i pannan. det kanske blev skorstensbrand? Gamla kuloledningar/blyledningar är ju ok, bara man inte rör dem… Det ä då de kan bli farliga. OCh hade de stackarna inte rökvarnare, så måste de ha somnat av rökgasrena…

Jo, soteld kan ju vara livsfarligt och då vaknar man inte utan dör av röken. Då kan man trösta sig med att döden var som att bara somna till.

Vi eldar också som 17 i kökets ved panna ibland. Det blir så mysig värme. Men du gav mig en tankeställare, Gunilla.

In med två, tre brandvarnare!

ja de kostar ju så lite……en hundring styck. För oss är det ju ett måste, då vi inte har någon annan värmekälla än två stora kaminer. OCh nu när det varit så kallt, så får man ta det försiktigt. Visserligen har vi rör i skorstenarna, men ändå. Det kan ju bli överhettat om man brassar på för hårt och för länge. För någonstans så möts ju träet i huset med skorstensvärmen och det får inte bli överhettat.