varför kan jag inte
Jag har ett problem, eller iallafall något som jag tycker är ett stort problem. Jag kan aldrig fullfölja det jag börjat. Jag ska förklara lite närmare. Jag började en utbildning för ett tag sedan, och jag vill verkligen gå den. Men stundtals så blir det helt enkelt blackout i skallen på mig och jag går inte dit. Jag vill vara där men det känns som om jag inte klarar av det. En gång i månaden är jag hemma några dagar för att det känns jobbigt och gå dit. Det är verkligen inte så att jag inte vill vara där eller gå utbildningen för det vill jag verkligen, men jag klarar bara inte av det stundtals. Samma sak gäller när jag har ett jobb. Jag går dit och trivs i början men efter ett tag får jag hjärtklappning och börjar gråta för att jag måste iväg. Det är liksom inte som att jag inte vill fullfölja saker och ting men det känns ändå som att det är en omöjlighet. Jag kan inte vara som andra, som går till skola och jobb och går därifrån med full närvaro. Det har varit så här hela mitt liv och jag börjar tycka att det är jobbigt. Jag vet heller inte vad jag ska göra åt det eller varför jag känner som jag gör. Men en sak är säker att är jag inte redan knäpp så lär jag bli det snart.
Jag är också sån, går bra att göra saker ett tag men sen vill jag bara fly. Förlorat tre jobb pga. att jag inte klarat av att ta mig dit. Panikångest och känslan av att jag måste fly.
Jag tror det har med att göra att jag blir uttråkad lätt, och när min hjärna blir uttråkad så börjar den tänka och då kommer alla tankar om allt som är fel. Hur fel andra tycker jag är, att jag är ivägen, förstör bara, är konstig, ingen vill ha mig där och sånt. Och då flyr jag och pallar inte att gå dit igen eftersom jag byggt upp en bild av allt där som ger massa ångest.
Varit så i hela mitt liv, varit hemma mycket från skolan pga. ångest och att det bara låser sig när jag ska dit. Går verkligen inte när det låst sig. I högstadiet kom min lärare hem flera gånger för att få mig att komma dit, och då gick det bättre ett tag innan det blev fel igen.
Nu har jag varit sjukskriven i fyra år, försökt påbörja studier, praktiker och sånt under tiden, men gått ett par dagar/veckor innan det låst sig.
Går i daglig verksamhet nu, är som praktik fast med bra handledare som stödjer en. Mitt problem är att jag får massa ångest och känner mig fel när jag blir sysslolös, det går bra sålänge jag vet vad jag ska göra. Det vet handledarna om, det hjälper mig mycket. Men emellanåt blir jag sysslolös, känner mig fel och ivägen och flyr hem.
Dock klarat av att vara där jag är nu i nästan tre månader, än så länge är jag där två fm i veckan, men ska utöka snart. Tar det långsamt i och med att jag redan misslyckats med så mycket.
Vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägg, men ville väl dela med mig av mina erfarenheter..
Tack för att du skrev det, du satte nog bättre ord på hur jag känner mig ibland än vad jag gjorde själv. Jag undrar dock varför jag känner så här och hela grejen retar gallfeber på mig. Samtidigt kan jag ljuga för nära och kära för att få vara hemma och när jag är hemma drabbas jag av så dåligt samvete att jag håller på att gå under av själva känslan. Samtidigt kan jag inte eller snarare vet inte vad jag ska göra åt detta. Det retar också upp mig. Det är lätt för folk att bara säga, men gå dit och var närvarande iallafall, men det är bra svårt att gå dit och känna sig i vägen hela tiden, då det är så här.
Jag har fått KBT för det, för mig hänger det ihop med min sociala rädsla och GAD. Börjar bli bättre, men är långt kvar innan jag klarar av allt.
Blir bara värre med tiden av att fly, även om man för stunden ser det som bästa lösningen. Är väl lite det jag har börjat insett, och då blir det lättare för jag ser att alternativet att stanna hemma inte är så bra.
Jag är sån… Jag har diagnosen Asperger Syndrom med drag av AD(H)D
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
![[rolnor]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kan det vara nån form av social fobi? Att det är mycket folk? (sån är jag…)
Det är rätt mycket folk, men det är samma folk hela tiden. Tror inte att det har med människorna att göra. Kanske ibland…. eller jag vet inte.
Starta ny diskussion