depression, flera år
Hej.
Jag ha på senaste tiden böjar på grubbla en del, och tänka efter hu dom senaste åren egentligen varit.
Oftast har jag blivit depimerad en lång period för att sedan bli "less" på att vaa deprimerad och ryckt upp mig i kragen lite. Går inte en lång tid innan jag faller tillbaka i depression igen. Är orkeslös, nedstämd, trött, känner inte glädje för saker jag "borde" vara glad för, inte nöjd med livet, funderar på om det ens är värt att leva om jag aldrig är glad/nöjd över något.
Det jag kom och tänka på för ett tag sedan är att; när var jag senast glad mestadels av tiden någon period? Så länge jag kan komma ihåg har jag varit nedstämd, trött och deprimerad, men kan vara "gladare" stundvis om det händer något skoj. Kan vara deppig en hel dag men om jag upplever något skoj/inspierande så kommer en glädje en stund, dock avtar den väldigt fort efter händelsen/tanken. Därför känns det som att humöret växlar väldigt mycket, men lutar mest mot det deprimerande hållet.
Nu till det jag undrade över. Vad kan jag göra åt detta? Är det en/flera depressioner som spårat ur eller är det någon sjukdom? Diagnos?
Det är väldigt svårt att svara på vad som är en sjuklig depression och vad som är det vanliga "grå livet".
Alla går ju inte omring och är glada och lättsamma hela tiden utan livet är för det mesta en slags berg och dalbana där lyckan och glädjen kommer som små glimtar. Du säger själv att du har ryckt upp dig i kragen lite. Är man sjukligt deprimerad så klarar man inte detta.
Vissa människor är mer positiva än andra utan att den negativa måste vara sjuklig om du förstå hur jag menar.
Sedan är det ju inte meningen att man ska må dåligt hela tiden. Då är det dags att söka hjälp.
Känner du att det här påverkar ditt liv så tycker jag absolut du ska söka hjälp eller börja med att prata med någon om dina problem.
/Maria
Det påverkar vekligen mitt liv, då jag knappt orkar med vardagen. När jag säger att jag har ryckt upp mig lite så menar jag att jag har försökt ta mig upp, kanske lyckats städa upp i lägenheten, fixa en grej som jag skjutit upp, kanske ta kontakt med någon vän som jag puttat undan osv. Men väldigt snabbt förfaller allt igen.
Jag tror inte att alla gå runt och är glada och lättsamma hela tiden, men det är väl inte tänkt att man ska vara mestadels deprimerad och så trött att man inte orkar med ett liv?
Jag har börjat på erkänna för mig själv att jag behöver hjälp, och ska nog förssöka be om hjälp inom kort med. För detta fungerar inte alls.
Klart att du ska söka hjälp, medicinering kan vara bra, men vill du utvecklas mer som människa så ska du satsa på en bra terapeut, ta kontakt med VC och säg att du vill ha en remiss. Om inte det går så kan du gå privat hos någon, men det blir såklart dyrt att betala själv.
Dú är INTE ensam!