Till hösten flyttar jag till Pajala, till pojkvännen. Detta för att han får mig att må bra men mycket också för skolans skull. Jag har aspergers, ADHD, ångest, depressioner m.m. och skolan i Skellefteå där jag bor nu kan inte ge mig tillräckligt med hjälp och stöd. Bla är det alldeles för stora klasser i Skellefteå, går inte att få tag i en enda klass på under 30 elever på gymnasiet om jag inte går sär, och det får jag inte ens eftersom jag definitivt inte är svagbegåvad. I Pajala kommer jag få gå i en klass med ungefär 8 elever, ha väldigt bra och pedagogiska lärare med bra förståelse när det gäller mina funktionshinder och så. Dessutom är jag väldigt utstött och mobbad i Skellefteå.

Problemet är bara att det ser ut som om vi blir bostadslösa då det verkligen inte finns några lediga boenden i Pajala. Vi kan inte bo där min pojkvän bor nu för han bor i en liten tvåa med sin pappa som är väldigt dåligt organiserad och dålig med städning och sådant. Dessutom klarar jag inte av att bo med folk jag inte valt, klarar liksom inte ens av att bo med min mamma, så för tillfället bor jag själv i Skellefteå.

Vi har satt upp lappar om att vi söker boende, lagt upp en blocket-annons, lagt upp annonser på andra sidor, kollat på alla annonssidor efter boende men det finns bara inget.

Var idag på SOC och berättade om vårat problem och berättade lite m våra funktionshinder och så och hon sa att hon ska ta upp det med sin arbetsledare.

Det som är nu är att allt det här ger mig en sådan otrolig ångest. Jag tycker inte om osäkerhet. Jag vill att allt ska vara klart och ordnat, gärna 5 år i förväg. Ångesten gör att jag blir grinig, lättstött och överreagerar vilket nöter på vårat förhållande.

Jag behövde skriva av mig men jag behöver också råd hur jag ska göra för att hantera ångesten och sluta vara så grinig mot min pojkvän.

Om någon vet hur man trollar fram en lägenhet, tar jag gärna emot den kunskapen också.