Psykologi iFokus

Psykologi

Etikett: personliga-berättelser
Läst 1330 ggr
Chestnut
0

Så löjligt egentligen... Ångest

Eller ja, ångest är inte det minsta löjligt men att jag har ångest på det sättet jag har, DET är löjligt. Sitter nämligen nu med en sjujäkla ångest rätt ut sagt trots att det är över en vecka kvar tills vi ska göra något..

Korta versionen på historian är att jag har problem med min blåsa och när det inträffade först löste inte sjukhuspersonalen det på ett optimalt sätt alls. Hot om LVU och en hel natts smärtor för att de inte ville ge mig mera smärtstillande eller ringa på läkaren. Hade fruktansvärt ont.

Det är snart ett halvår sedan och under denna tiden har jag gått med "sämsta tänkbara lösning" för att slippa smärtorna. För jag får ont, väldigt ont till och med, trots att man inte "ska" få ont alls av den lösningen som egentligen är bättre. Vi har försökt flera gånger i lugn miljö med personal jag känner förtroende för men jag får skitont. Och när jag får ont får jag ångest.

Och nu har jag alltså börjat få ångest av bara själva tanken. Jag har lust att avboka min tid där för nu måste vi göra något, det sämre alternativet funkar inte i längden och vi måste byta över innan jag blir alltför dålig.

Men jag vill verkligen inte, jag vill knappt veta av några blåsproblem överhuvudtaget, vill inte behöva tänka på att jag i all framtid ska behöva utsätta mig för den smärtan varje dag. Hade det varit en gång och aldrig mer så fine, men nu är det varje dag det handlar om.

Eftersom man normalt inte ska få ont vet vi inte vad som är fel. Kan ha med mina övriga problem att göra. Men det gör det svårare för läkarna att förstå… De är med på att det är på grund av smärtorna jag får ångest men vet inte varför jag får ont och eftersom de inte vet det vet de inte vad de ska göra åt ångesten.

Har ni några som helst inputs? Tips på hur jag ska tänka för att komma runt?

Vi har diskuterat psykologhjälp lite lätt men kommit fram till att det nog inte kan tillföra något eftersom jag får ångest till följd av smärtorna och smärtorna sitter liksom i det området, det är inte mitt huvud som intalar sig att det gör ont utan det är "verkliga" smärtor.

Med vänliga hälsningar
Chess

[Tassy]
0
#1

Finns det verkligen ingen annan lösning för dig nu? Rynkar på näsan

Vet ju så väl hur illa du lider utav den lösningen, det ÄR ingen lösning för dig. Du kan inte ha det sådär. Det funkar ju bara inte. Vad ska dom göra? Dom kan ju knappast procka på dig tonvis med smärtstillande och eventuella ångestmediciner i längden. Inte kan man gå med en dysfunktionell blåsa heller. Det är banne mig dags att dom där mupparna erkänner sig besegrade och skickar dig till en specialist!

Du har varit och är fortfarande så otroligt stark i detta, önskar att jag kunde finnas bättre till hands. Ge inte upp hoppet! På något sätt så måste det lösa sig. Jag vet bara inte hur.

kram!

Chestnut
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#2

#1 Ett alternativ är ju att jag fortsätter med det alternativet jag har nu och längre fram finns ännu sämre alternativ att ta till. Med sämre menar jag sämre rent fysiskt, alternativ som gör större påverkan på kroppen, psykiskt vet jag inte om det är bättre… Slipper ju förvisso smärtorna då.

Med vänliga hälsningar
Chess