Min nuvarande situation - efterlyser tips & råd
Hej!
Jag är helt ny här på forumet och känner för att skriva lite om mitt nuvarande mående. Jag vill verkligen få bukt med det, men är osäker på hur. Alla tips och råd är varmt välkomna.
Det hela började för lite mer än 1 månad sedan när jag och min sambo semestrade i Kanada. Jag fick, efter en lång och utmattande dags resande, i mig rätt stora mängder cannabis. Jag är verkligen aldrig i närheten av det i normala fall – provade senast när jag var i 15-årsåldern – och det är inget som i vanliga fall intresserar mig alls.
Nu hamnade jag och min sambo – efter vad som kändes som en evighet av resande – mitt i en pågående fest. Människan vi bodde hos förstod inte riktigt att vi ville ta det lugnt när vi kom fram utan hade bjudit hem en massa människor till sig. Vi bodde mitt i vardagsrummet… det gick med andra ord knappast att smyga undan. Det hela slutade med att vi försökte komma igång: drack ett par öl och rökte sedan (rent grupptryck, trots att jag är 28 år gammal).
Minuterna efteråt drabbades jag av något jag förmodar var en panikattack… mitt i ruset. Jag trodde jag skulle bli galen, tappa förståndet, bli psykotisk, schizofren – allt. Jag var knappt närvarande, men tydligen tillräckligt för att förstå det. Min sambo blev livrädd, försökte få mig att sova. Jag somnade efter ett par vändor till toaletten. Illamående, kräktes, panikfylld och ville bara fly.
Kommande vecka var jag helt bortkopplad. Trött. Lite som att jag inte var med liksom. Jag fick också ”ångestsvallningar” med yrsel, overklighetskänslor osv. Jag längtade bara hem till Sverige. Allt kändes såklart dubbelt så overkligt i och med att jag var i en främmande stad jag inte ens hunnit bekanta mig med. Och det på andra sidan Atlanten.
Jag härdade hur som helst ut och hade ett par bra stunder där mitt i allt. Och visst kom jag hem till Sverige igen.
Väl hemma kändes allt väldigt mycket bättre. Tryggt och rätt mycket som vanligt, som innan.
För lite mer än en vecka sedan fick jag dock ett slags efterdyning: en ångestattack, inte riktigt en panikångestattack, men väl början till. Efter det har jag gått i otroliga grubblerier om att jag är på väg att bli sjuk – alla tillstånd som jag redan nämnt ovan – och tankarna bara snurrar. Kikar på kriterierna för GAD, PÅ och allt annat. En hel del stämmer. Jag är aptitlös, har overklighetskänslor, sover dåligt osv.
Min sambo vet om detta, så också mina föräldrar och ett par anhöriga till. Frågan är bara om det kanske är dags att kontakta någon och verkligen göra något åt min situation.
Jag Googlar men det hjälper mig nog inte riktigt. Jag har visserligen hittat foruminlägg där snudd på identiska situationer beskrivs, men…
Jag har för övrigt någon form av ångestproblematik sedan tio år tillbaka, men inte någon ”diagnos”. Senaste åren har dock varit jättebra.
Jag kanske bör tillägga att jag precis fått en tjänst (från och med September) jag väntat på i evigheter och ställer förmodligen gigantiska krav på mig själv just nu. Händelsen och mitt mående får mig såklart att tvivla på att jag ens kommer klara av den.
Hoppas någon av er orkar läsa!
![[mysvensk]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tycker du ska gå till läkare, nu!
Du kan inte åka fast för det om du oroar dig för det!
Tackför svar. Jag ska göra det! 
Bara att skriva ett slags resumé kändes väldigt mycket bättre. Jag är däremot helt novis, men antar att man börjar med att kontakta sin vårdcentral.
Hade samtalskontakt i perioder förr, men klassades som ungdom då. Tror också det var lite annat i småstaden jag kommer från jämfört med hur det är i Göteborg där jag bor nu. Som sagt, alla tips är ovärderliga.
Tycker också att du ska ta kontakt med en läkare… det finns något som heter haschpsykos och det kan faktiskt vara något liknande du har fått. Problemet är ju att det hasch som framställs numera, kan vara bra mycket starkare än det som fanns för 15-20 år sen. SÄgs det i alla fall, jag skulle aldrig våga prova något numera i alla fall….. Har rökt gräs några gånger för 25.30 år sen, men det var ju något helt annat.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Även jag tycker att du ska ta en vårdkontakt!
Det kan ju vara så att stressen över jobbet och känslan av "okontroll" pga. att du är rädd att dessa panikkänslor ska återkomma i sig är en stor bov i dramat men ju tidigare man får hjälp desto lättare är det att ta sig ur det. Speciellt eftersom de symptom du beskriver verkligen hämmar din vardag och det är så lätt att hamna i en nedåtgående spiral som man har svårt att ta sig ur själv. Dessutom så har du symptom som liknar de som förknippas med långvariga missbruk av cannabis, vilket är ännu en anledning till att ta kontakt med en vårdcentral.
Paulina
Tack för era svar! Det betyder massor att få ventilera lite. Jag har tagit kontakt med en mottagning nu och inväntar svar. Ska kontakta vårdcentralen jag tillhör också. Jag tror det skulle göra massor för mig att bara få träffa någon så snart som möjligt för att bryta det här.
Det är svårt att beskriva symptomen, men jag tror jag fångade allt ganska bra i första inlägget. Overklighetskänslorna är inte riktigt som vid en panikångestattack. Det här känns mer generellt, ifrågasättande, oroande, malande. Jag tror mycket handlar om att jag på allvar är orolig för att bli riktigt sjuk, precis så som det kändes när jag fick panikångestattacken i samband med händelsen utomlands. Tillfället skrämmer mig så oerhört.
Jag tror du Aviendha har rätt i att rädslan spelar störst roll. Förväntansångest.
Jag vill verkligen understryka att jag inte har någon som helst relation till Cannabis i vanliga fall. Raka motsatsen (har anhöriga med f.d. missbruksproblem). Jag skulle aldrig komma på tanken här hemma i Sverige. Varför jag agerade annorlunda i Kanada kan jag bara förklara med grupptryck, hela stämningen - anledningar som kanske låter som rena småskolan. Men gissa om jag ångrar det bittert, oavsett.
JA, jag dömer ingen, det ska du veta, jag har faktiskt en ganska liberal syn på cannabis.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
… Väntar nu på att bli kontaktad som mest och hoppas innerligt att jag faktiskt blir det under morgondagen. Jag tror jag är mentalt utmattad och att den här händelsen utomlands blev ett slags kulmen för allt. Psykos utesluter jag helt - jag uppfyller inga kriterier alls. Overklighetskänslor, visst, men det här är mer som ett konstant töcken.
Känslan av att vara i den här ångestbubblan ger mig otrolig förväntansångest och snurrande hypokondriska tankar. Det hjälper allt annat än till.
Behöver någon som bryter tankespiralen.
Ja hoppas det går bra. Och visst, hypokondri kan spöka väldigt och ställa till besvär och det är inget man viftar bort. Jag var sambo i 15 år med en äkta hypokondriker och jag vet hur jobbigt han hade.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Tack Hawknestgrove! Jag ska försöka sluta sitta och gissa fram till att jag träffat min läkare nu. Men att skriva av sig lite kändes faktiskt riktigt bra. Och så blev jag ju ifokus-medlem på kuppen.
Kram till dig. Alltid treligt att höra att någon blir lite glad av mina råd…
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Starta ny diskussion