Jag tänker att det är tvärt om mot vad de andra säger. Om du har mycket att göra (inte bara fysiskt utan psykiskt också kanske?) så kanske det är bra att gå till en psykolog eller dyl.

Jag var själv ganska "duktig" på att hålla saker inom mig och det lönar sig inte. Sånna som jag behöver lära sig att prata och TA hjälp istället för att bara vänta på att "det kommer bli bra" och "om någon frågar så berättar jag".

Funderar du på att gå och prata med någon tycker jag att du ska göra det. Det kan ju aldrig skada. Att ventilera sig tar bort minst 50% av mitt magonda och jag är nog inte ensam om det.

Sen vet jag ju inte hur allvarligt det är med att du tänker på självmord men jag tror att de flesta kan ifrågasätta sig själv ibland. Tänker du på det i tid och otid är nog en psykolog det bästa ändå. Jag antar att du inte berättat för någon att du tänker på det? -De kanske inte vet hur dåligt de mår och tror att det inte är så allvarligt? Om du kan berätta för nära och kära är ju det också ett plus. De kanske lyssnar mer på dig då och är villiga att hjälpa till?

Du får en kram också, som tröst *kram* :)

Tack för svar :)

Jag vet inte hut man tar kontakt med en psykolog, men som tur nu så kommer jag kunna gå till min gamla kurator nu i skolan och det kommer förhoppningsvis lätta en hel del. Måste bara vänta på att få en tid vilket känns lite jobbigt länge.

Jag är rädd att mina tankar ska bli handling, förut försökte jag svälta ihjäl mig själv som straff. ( det är dumt jag vet.. )

Tack, detta löser sig nog snart hoppas jag på

Det finns nog på eniro som privat eller inom någon verksamhet eller dyl. Typ BUP, socialtjänsten och sånt. Men annars vet jag inte.
Jag tror att en kurator kommer bli bra ändå och hon/han kommer nog slussa dig vidare om hon/han tycker att du behöver en psykolog.
Försök att hålla ut tills dess. Det klarar du nog. :)

Okej. Det känns (men jag vet ju inte) som att det hänt något du mår dåligt över. Det kan ju vara något som man inte vet själv. Både svält och självmord är ju rop på hjälp. Det är ingenting som är dumt med att ropa på hjälp.
Jag hade en kille som svalt sig själv. Jag ville ju hjälpa honom men jag visste inte hur man gjorde. Det finns nog många som tänker så. -De vill hjälpa dig men de vet inte hur man gör.

Försök att hålla dig stark tills du får en tid hos kuratorn. Jag tror att du kommer må lite bättre redan efter ett möte med han/hon.

Jag hoppas också! :)

Jag finns för dig vännen. Och bästa psykläkaren i din stad är Magnus Klaening.

#3

Kuratorn på skolan har funnits mycket bra till hands för mig innan, och det känns riktigt bra när jag får prata med henne.

Det är faktis mest att jag minns saker från då jag mådde riktigt dåligt, samt att jag börjat känna mig riktigt ensam. Har ju min kille iofs, men jag vill ju ha lite andra vänner vid sidan av att bara kunna hitta på nåt bus med nån gång då och då. Och dom jag har är få, och brukar vara små svåra att umgås med då dom själva inte mår så bra.Och sedan känns det ofta som jag måste styra upp något, man kan som inte bara hänga med folk här av nån anledning T_T

#4

Tack Allamej, vet att du finns :) Men ibland känns det som att det är svårt att dela med sig med alla hur man mår för iafl jag är rädd för 'domino ' effekten som iafl funkar hemma.

OK, får se om det ska gå så långt, har igentligen inga pengar till psykläkafre också. Antar dom kostar en slant?

Det är ju jättebra. :)

Ja, de flesta har nog en sån period i deras liv när de är ensamma. Den kan ju inte vara något annat än jobbig. Du kanske ska försöka leta nya kontakter (men ha kvar de gamla så klart). Lättare sagt än gjort men det hjälper kanske bara att försöka ibland. Göra något nytt på fritiden?

Jag hittade en sida som heter psykologguiden.se. Jag har inte kollat den särskilt mycket men det finns någon sökmotor där. Jag har ingen aning om vad det skulle kosta eller vad det "krävs" för att få komma till en. Jag skulle tippa på att olika psykologer jobbar olika men jag vet inte.