verkligheten är otydlig
jag är förbaskat trött på en känsla eller vad man ska kalla det jag bär med mig nu för att jag lider av en djupdepression.
det är att jag ser saker otydligt, inte suddigt så jag behöver glasögon, det är en helt annan sak, jag ser dom men är iinte alls fokusserad på verkligheten och livet, då menar jag på folk som rör sig framför mig, på allting jag ser utåt….
jag är som i en bubbla..fast där i mina tankar och har svårt att blicka utåt för jag tänker så himla mycket på massa negativa saker som jag inte kan sluta tänka på..-.-
ett tillexempel på det jag menar är att när jag går ut bland folk och en kompis kommer fram till mig och vill prata, så hälsar hon och snackar med mig men jag ser henne knappt framför mig för jag är helt lost i mig själv, förstår ni och omni gör det,har ni känt samma? hur har ni tagit er ut dethär för jag tror detta skapas pga att jag har all min koncentration i mitt inre och så mycket i mitt huvud så fokussionen utåt inte fungerar som den ska?
jag har inte kunnat blicka ut tydligt på livet och haft såhär skit länge, över 3år!!!!!!!!!
slutade med fotboll som jag levde för i livet, pga detta för jag inte kunde hänga med i spelet för jag va så inne i mig själv.
frstår ni eller? det är skitjobbigt, jag är som död inombords men endå har jag så mycket tankar. jag är död för verkligheten iallafall :'(
Skulle råda dig till att gå till en psykolog så du kan rota ut problemen, var och när detta uppstod.
Tänk till, kanske kommer du på det själv, något som utlöste denna bubblan du lever i nu.
Jag känner igen det där med att vara så självcentrerad att omgivningen blir diffus. Hjärnan går på högvarv ständigt, svårt att koncentrera mig och negativa tankar i form av att jag egentligen inte riktigt bryr mig om mina närstående familjemedlemmar. Men det är ganska förståeligt i min situation hehe.
Men du kanske har en depression? Ta och googla dina symtom och ta och beställ tid på din lokala vårdcentral, så får du tid till att prata med en sjuksköterska och psykolog om du så vill. Sedan kan du få remiss inom psykiatrin, är ingenting att skämmas för, många som går dit för olika problematiker. Fick själv remiss dit då jag har stark ångest….
Lycka till
![[CatsOnMars]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag har exakt samma känsla. Inte att jag så mycket tänker negativa saker om mig själv (har väl inte världens bästa självförtroende, men helt okej) Men jag går också i en slags bubbla. slutade totalt bry mig om alla mina vänner och ifall jag behandlat dem illa eller inte. Jag utvecklade ett extremt hat mot världen som fortfarande ligger kvar och ger känslan "vad är meningen med allt" näring dagligen.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Har känt precis så som du beskriver, det blev bättre efter ett tag hos en bra terapeut, men det är en del jobb. Medicin typ SSRI-preparat cipramil, zoloft etc, kan hjälpa dej men är ingen lösning på ett djupare plan dock.
jag går till psykologer och har gjort över 1 år nu?
har tillomed vart inlagd på jävla psyket över ett halvår i streck men mår inte bättre för det
medicinerna har bara förvärrat alltihopa och gjort mig helt fuckad.
medicinerna har gett mig socialfobi tillomed , tar inte dom nåmer men biverkningskiten e ändå kvar. min hjärna e pajjat forever
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Väldigt tragiskt, har egentligen ingenting att säga.
KRAM
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#0 Vad du behöver göra är att tänka positivt. Ju mer negativt man tänker desto mer dåligt mår man.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tänka positivt:
-Foten i kläm?
-Jajjamen!!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tänka positivt:
-Foten i kläm?
-Jajjamen!!
Starta ny diskussion