var söka hjälp?för deppresioner,självmordstankar

är riktigt djupt nere i en deppression… dom återkommer då och då, I några veckor sen är det bra, några veckor sen är det bra, och ibland blir jag otroligt manisk och så håller det på… Är riktigt less på det och jag är inne i en deppressiv fas juast nu. Jag har en underbar pojkvän, underbar familj och vänner (jag har en del problem som min pappa som helt skiter i mig och det är jag ledsen för m.m men förövrigt men förövrigt känns det inte som jag borde ha något att klaga på..

det känns som om varje dag bara lunkar på och jag inte gör något meningsfullt varken för mig själv och andra. Det känns som om jag egentligen inte har någon anledning att vara deprimerad men ändå är jag så deprimerad att jag nästan skulle kunna hoppa från en bro.

Varje morgon är en kamp att gå upp ur sängen för jag är så deprimerad och inte känner någon mening med att gå upp och jag känner att jag inte vill till skolan och att jag inte orkar med allt.. Är oftast otroligt utmattad (oavsett hur mycket jag sover) och har varit utmattad och orkeslös flera månader..

Vad ska jag göra? Vore det inte för min pojkvän skulle jag hoppa från en bro.. Hur söker man vård och hjälp och vad för slags hjälp kan jag söka? (är 16 år) Jag dör nästan om det fortsätter såhär..Har ständigt återkommande självmordstankar i mina deppressiva perioder och ångest… jag mår verkligen inte bra… skulle göra vad som helst för att må bra!! Så vad ska jag göra?

Å jag kan inte prata med min mamma för hon ser inte och förstår inte att jag är så otroligt deprimerad och jag vill inte att hon ska få mer tyngd på sina axlar än hon redan har… (med min bror som är spelberoende, kräver otroligt mycket uppmärksamhet, har problem i skolan, är otroligt destruktiv m.m.). Det är ett under att jag ständigt stiger upp i sängen och gör mina "plikter" (skola, vara någorlunda social osv) men snart orkar jag inte det heller…

www.strangegirlyouknow.blogspot.com

[SweetRose]

2011-09-25 22:28

Ett första steg kan vara att gå till en ungdomsmottagning, de har kuratorer där som hjälper en gratis.

Hoppas det löser sig för dig!

[rolnor]

2011-09-27 18:35

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

En sak vill jag säga; Du förtjänar att få den hjälp som finns, kurator, psykolog, medicin (om du vill testa det), så, SÖK HJÄLP!

KRAM

HannaVastervik

2011-09-28 17:54

Nu räknas jag som vuxen, men i våras när jag kom in i en kris så kände jag att nej nu räcker det med detta. Så ringde öppenpsyk sen åkte jag in till psykakuten. Jag krävde vård kan man säga… Ring till BUP och berätta hur dåligt du mår och kräv att få en tid! Lycka till!!

Kramar!

Allicas

2011-10-01 23:19

Nu har jag ju ingen större tillit till skolläkare osv men vet inte hur det är i ditt län.
Annars kan du gå till läkare på din vårdcentral, berätta om dina problem och kräv att få en remiss till psyk där de kan utreda vad för slags problem du har och sedan slussa dig vidare till tex terapi.

Många läkare skriver bara ut piller och skickar hem dig men med tanke på din ålder hoppas jag att de ger dig remissen, gör de inte det så sök igen och igen och igen, ge dig inte!

Det låter som att du är bipolär, har du läst någonting om detta?
Ibland kan det hjälpa att veta orsaken till varför du mår som du gör.

Stå på dig, och för allt i världen, hoppa inte!Ge livet en chans några år till iaf

Det som skiljer dig från dåren är inte tanken utan handlingen.

ladymiss

2011-10-02 16:02

har pratat med vårdcentralen, med en doktor, ang. ev. ADHD och depressioner/bipolär sjukdom(?) (har också koncentrationsproblem, tappar lätt tråden, impulsiv, stora humörsvängningar osv), pratade inte med läkaren om deppressionerna och att jag känner mig manisk mellan perioderna.. Jag kände inte riktigt att jag ville "öppna upp mig" så mycket den gången för jag ville inte bryta ihop och gråta inför en främmande människa… men mamma ska ringa nu på måndag till läkaren och prata om deppressionerna m.m., så jag hoppas det är en skjuts i rätt riktning:) har satts i ett sorts "kösystem" men mamma ska pressa dom lite.. för tror jag hon blir ganska orolig när jag berättar att jag är självmordsbenägen osv…men jag hoppas det löser sig, tack för alla svar!!!