Jag tycker att du ska vänta & se.

Ni kanske kommer vara tilsammans tillslut igen , det finns hopp…

#1: jag satt ute i två timmar och grät i en busshållsplats när han sa det. jag är livrädd för att han ska träffa någon på tex nyår och vi ska till olika ställen och en kille som jag var på g med för två år sen kommer vara på samma fest som mig.

vill liksom bara att det ska bli som det var.

#2 Nä så synd :(

Hoppas allt ordnar sig…

#3: det här kanske är lite personligt, men fram tills i förrgår trodde vi att jag var gravid och jag frågade honom vad han skulle ha gjort om jag var det och då sa han att han skulle ha stannat med mig trots att han inte är kär längre. jag vet inte hur jag ska tolka allt det här.

han sa även att han kanske kommer ångra sig och han isf är villig att försöka igen så jag hoppas på det

Sänder massor med styrkekramar! Livet är inte kört om du förlorar honom - även om det känns så. Du har alla möjligheter att bli lycklig och må bra. Kram

just nu sitter jag bara med värsta ångesten. vill ringa eller smsa honom.

Du kan stå på egna ben tror jag :) Kram!

jag vet ite allt om situationen men från det jag förstått så;

Jag tycker att du ska försöka det lite ur hans perspektiv också. det verkar lite som om du gör det väldigt svårt för honom. Ibland hamar man i tvivel eller slutar att vara kär, det är då viktigt att faktiskt få känna det man känner, det är ingenting man kan rå för.

#8: nej, alltså, det förstår jag, och jag har bara frågat om det finns någon chans att vi kan börja om och han sa kanske. mer än så har vi inte pratat sen han sa det.

och det är klart att jag inte vill att han ska vara olycklig

#9 okej  Då måste jag säga att det finns alltid en chans.

"när det är slut så är det slut, men det är inte slut förens det är slut"

vi ska prata irl såfort vi träffas. jag tror att jag skulle se på honom vad han vill

Nu är ju inte detta du vill höra, men du verkar ung och du kommer att träffa en ny. Ett par gånger till kanske. Det är livets hårda skola, alla har varit igenom det och det är skittufft. men du överlever. Sen tycker jag att han verkar vara en feg jäklel som gör slut via SMS!! Det finns bättre killar. Det kommer. Ut och ha kul med väninnorna en tid.

#12: grejen var att vi började smsa och jag märkte att något var fel och han ville prata irl nästa gång vi träffades men jag ville veta på en gång. så det var liksom jag som pressade honom att säga det till mig när jag ringde, vilket jag ångrar nu

Det gör ont, men alla går igenom det. Kolla bara hur många låtar som handlar om sånthär!

Om tre månader mår du tusen gånger bättre, om 3 år har du nästan glömt det och om 30 år tröstar du kanske din egen dotter med "Du, när jag var i din ålder så…."

Gräv inte ner dig (för länge), gå vidare, du får inte honom tillbaka genom att må dåligt, och om han kommer tillbaka så tror jag helt ärligt inte att det håller. Det har jag aldrig varit med om i alla fall.

Det låter lite som att han hamnat i något som kanske berör honom så pass personligt att han vänder det inåt? Det är så klart svårt att utvärdera, men jag tycker defenitivt inte du ska ta för givet att det är någon annan, och jag tycker det är smått skamligt att andra råder dig att "lära sig livets hårda skola blabla" så lättvindigt. Allt här i livet är värt att kämpa för om man vill väna om sitt och andras välmående. Många blir olyckliga av att ge upp alldeles för lätt. 

Det jag personligen kan råda om är att försöka hålla kontakt med honom utan att ge honom press på att svara. Under tiden bör du prata med någon för att få ut vad du själv tänker och få ett bra bemötande till det. Om det visar sig att han inte vill försöka mer, låt det vara. 

Hoppas det funkar och ge inte upp. Som någon annan skrev, det är inte slut förräns det är slut.

Varför hänga kvar i nåt som man bara mår dåligt av? Jag tycker cowboys ska gå ut i livet och ha kul. Om den här killen vill "komma tillbaka" så ska han nog dyka upp ska ni se. Och jag skulle inte bli förvånad om cowboys tackar nej då.

Jag hade själv en av de värsta perioderna när en kille gjorde slut med mig, jag var då 34 år. Jag kunde inte äta, inte sova, jag grät i 3 veckor osv osv. Ett par år senare träffade jag honom igen och undrade vad i allfridens dag jag egenligen sett hos honom.

Det ÄR livets hårda skola. Det är inte kul men det är nåt som är oundvikligt om man inte går i kloster. Det här är ett bra bemötande. Analysera inte ihjäl det.

Helt rätt, varför hänga kvar i nåt som man bar mår dåligt av? However, alla människor finner inte fullständig tillfredsställelse av att enbart bry sig om sig själva om betydande personer i deras liv får problem, och av att döma från vad cowboys målar upp så finns risken att killen har problem. 

Om det nu är så självklart att skita i folk som gör att man själv mår dåligt utan att försöka lösa det så är det ju inte konstigt om folk blir gamla och bittra i "livets hårda skola". Det är ett hårt liv, men det blir väl knappast bättre om man inte ens kan försöka lösa problem som uppkommer?

Jag säger inte att det alltid finns möjligheter och lyckliga slut, men jag tycker det är högst tragiskt om det ska behöva sluta så abrupt utan att man ger det en chans.

Sivon, varför ska cowboys försöka lösa den här killens problem, när hon själv mår så dåligt? 

"Om det nu är så självklart att skita i folk som gör att man själv mår dåligt" - Ja varför inte? Varför ska man (jag, cowboys, du) ta hand om dem som gör att man mår dåligt?  Varför är han hennes ansvar?
Det är inga barn iblandade eller ekonomiska föhållande som kan kräva en större insats.  Behandla jag vuxna människor som vuxna, de får ta hand om sina problem  själva och det gör de också. Det var ju han som dumpade henne. Varför ska hon ha dåligt samvete och hålla kontakt och trösta och lyssna? Har han inte andra vänner som han kan gråta ut hos?

Om du tror att jag är bitter så har du fel. Jag träffade en fantastisk man några år senare och gifte mig med honom.

Du missförstår mitt budskap. Detta handlar INTE om lösa någon annans problem, lägga ansvar på någon eller ha dåligt samvete, men vi som människor har väl ändå lite medkänsla? Eller tillhör det också livets hårda skola att bli av med sådant?

Du får ursäkta min ton men det är enligt min mening sådan mentalitet och till stor del det individstyrda sociala samspelet som gör att folk mår dåligt i så stor utsträckning över huvud taget. Men vi stoppar här så låter vi cowboys bedöma vad som känns bäst för henne.

Bra avslutning Svion - cowboys får känna efter vad som känns bäst för henne.

Jag sänder dig massor av styrkekramar cowboys.

jag vill såklart ha honom tillbaka. träffade honom i förrgår och han följde med mig ut när jag skulle röka på balkongen igår. han försökte prata med mig, men varken han eller jag kom på någonting vettigt att säga. kändes inte som rätt tillfälle att prata heller när hela hans familj satt innanför balkongenså vi ska försöka prata igen nu i veckan, men han var ledsen. det känns som att det blev så här pga att han inte pratade med mig. jag bad honom men han sa alltid att allt var bra. jag blir samtidigt… förtvivlad, för att det var han som fortsatte kämpa för att vi skulle ha ett förhållande trots att jag avvisade honom från början och då känns det inte rätt att han fick mig att känna såhär efter att han kämpat och fått mig att älska honom och sen blir det såhär. och jag vet att han inte kan styra sina känslor, men det känns som att han inte har rätt att göra så.