I ungefär ett år har jag inte mått riktigt bra psykiskt. Och jag vet inte varför!!! Jag har aldrig haft problem med detta förut. Jag har alltid varit positiv och glad till allt. Nu tycker jag ingenting är kul längre! Sådant som varit mitt intresse under många år  och som jag verkligen brunnit för, är urtråkigt och jag har lagt av med allt sådant.

Kan sånthär komma lång efteråt? Har under hela skoltiden fått lov att varit stark, för mobbing, trakkaserier, övervikt och ensamhet. Nu finns inget av detta längre. Jag är normalviktig efter en viktnedgång på 40 kg, varken mobbad eller trakkaserad sen 2007.

Och ensam är jag inte, jag har min underbara sambo, förlovad, drömmer om framtiden, min underbara familj. Jag har 2 personer som jag umgås med, jag kan tyvärr inte säga att de är mina bästa vänner, för någon sån har jag inte, men de är nära vänner. 

Förra sommaren uppfyllde jag en av mina största drömmar i livet. Jag köpte en gammal amerikansk bil från 50 talet som jag importerade från Kalifornien.

Det känns som om något fattas i mitt liv, eller att jag skulle behöva göra något nytt, eller en förändring.

Hetsätning…..det kan jag väl påstå att jag gör, men ändå inte. och det är för ungefär ett år sedan detta började. Jag äter sunt (lågkolhydrat kost, vilket min kropp mår bra av), har inga problem med maten, kanske slarvar någon gång,. Men när det kommer till GODIS och socker, är det kört. Jag kan trycka i mig i princip hur mycket som helst, tills jag mår illa och nästan vill kräkas upp allt (vilket jag inte ännu gjort!) Får sådan ångest efteråt. Häromdagen vart jag sötsugen och slängde snabbt ihop en liten kakdeg och åt upp……wtf? Jag har aldrig haft detta problem förut, inte ens när jag var som störst och väldigt överviktigt.

Är jag konstig? Ska jag kontakta en psykolog? Har funderat på detta. Men mår jag verkligen psykiskt dåligt?

Lite rörligt, förlåt!