Jag har länge haft ett visst tvångsbeteende, men jag kan inte säga när det började. Konstiga saker som att jag ger saker känslor. Ska jag till exempel köpa en förpackning mjölk och det bara är två förpackningar kvar så måste jag köpa båda även om jag inte har råd, för att en inte ska bli kvar ensam eller att de ska slitas ifrån varandra. Och om jag tagit en påse bröd men kommer på att jag ska ta en med ett längre hållbarhetsdatum istället, så kan jag inte göra det för jag vill inte svika den jag tog. Jag vet, detta låter helt sjukt även för mig, men det har inte varit någon stor grej eftersom det bara gäller på affärerna. Jag kan dessutom trotsa detta om jag verkligen måste.

Jag har dock utvecklat ett helt annat tvångsbeteende och som bara blir värre och värre. Det började för ungefär ett halvår/ett år sedan. Som vanligt så känner jag på ytterdörren så att den är låst innan jag går och lägger mig, men då jag känt på dörren den kvällen så kände jag behovet av att känna igen, även fast jag visste att det var låst. Det var så konstigt att jag till och med rynkade ögonbrynen, men jag kände på dörren en gång till. Efter det fortsatte det, och rutinen blev istället att känna två gånger på dörren varje kväll. Känna, släppa, känna igen. Nu, ett halvår/ett år senare så är det hela betydligt värre. Inte nog med att jag känner på dörren ca 10 ggr i olika mönster innan jag kan slappna av och gå och lägga mig, utan jag känner även på dörren massor med gånger över hela dagen. Innan jag kan laga mat, se en film, gå på toa, sätta mig vid datorn, osv så måste jag känna på dörren 2-3 gånger. Gör jag inte detta så kan jag inte slappna av utan jag stressar upp mig och slutar inte tänka på att dörren kanske är olåst. Detta börjar bli otroligt jobbigt. Att konstant måsta känna på dörren, även fast jag egentligen vet att det är låst. "Tänk OM det är öppet" och då måste jag bara känna på dörren även om jag ligger nerbäddad i sängen eller i badet.

Men inte nog med det. Jag har djur hemma, och varje gång jag åker hemifrån så kommer det ytterligare en grupp tvångsbeteenden. Innan jag åker hemifrån så tar jag en sväng i lägenheten och kollar dessa saker: Lamporna i köket släckta, känner på varje platta och kollar på knapparna att de är av, kollar så köksfönstret är stängt. Går in i vardagsrummet och kollar så balkongdörren är på glänt (även om det är -25 grader) så att djuren kan söka frisk luft där om det börjar brinna, kollar så att alla lampor är släckta, att kablar till modemet och datorn är urdragna, känner upprepade gånger (kanske 10 ggr) på ett vägguttag där plattång mm brukar sitta i för att försäkra mig om att de är utdragna, kommer in i hallen igen och ser till så lampan i badrummet är tänd så det inte blir så mörkt för djuren, kollar att lamporna i hallen är släckta. Helatiden så berättar jag högt för mig själv vad som är gjort, som en muntlig checklista. Sen låser jag dörren och känner på den ca 5 gånger innan jag kan gå. Men jag vet inte hur många gånger jag missat bussen eller skjutsen har fått vända tillbaka pga att jag ändå måste springa hem och kolla så att dörren verkligen är stängd. Men det slutar inte där. Helatiden som jag är borta så ser jag framför mig hur det börjar brinna hemma, att någon tar sin in i lägenheten och skadar djuren, eller liknande. Jag kan heller aldrig resa någonstans, då jag inte vågar lämna djuren till en djurvakt. För då tror jag att det kommer hända något hemskt och att jag aldrig skulle kunna förlåta mig själv.

Jag vill inte att detta eskalerar ännu mer och blir värre, för detta har redan hindrat mig från att gå tre drömutbildningar samt hindrat mig från att anta ett väldigt bra jobb med tre dagars utbildning i en annan stad.

Vad gör man åt sånthär? Finns det någon som lyckats blir fri detta? Någon som har en aning av vad sånthär grundar sig i?

Tacksam för svar!