![[theoneandonly]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Besviken!
Jag är så besviken på hur allt har blivit.
Jag fick mitt straff efter min överdosering. Jag visste att det skulle bli väsen ang. den. Men… Jag försökte förklara för de i mobila teamet att jag inte gjorde det med mening och att jag annars i vanliga fall sköter mina mediciner väl och sparar dem inte. Tar dem varje dag.
Spelade det någon roll?
NEJ
Utan läkaren på öppenvården i grannkomunen förbjöd mig från att få mer mediciner utskrivna. D.v.s att jag inte får mina insomningstabletter som ja är BEROENDE av.. Inte beroende på det sättet, men beroende vad gäller min dygnsrytm. Det tar 32 år innan jag ens somnar - om jag har TUR, men oftast somnar jag inte p.g.a att jag får myrkrypningar i benen av mina ångestdämpande.. och tar jag inte dem så blir jag inte ens en gnutta trött.
Deras resonemang (krav): Du måste få mer struktur på din vardag först, gå till Aktivitetshuset de tre dagar i veckan som är uppsatta, sedan måste du börja med DBT:n innan vi kan börja fundera på att skriva ut medicin till dig igen. Men, då kanske öppenvården får stå för delningen.
MMMMMMMM TACK,kan för fan ta flera månader innan dbt:n kommer igång. Jag kan inte sova, så hur hade dem tänkt sig att jag ska kunna sova och orka upp i tid varje morgon? VA?!
Blir så jävla less. Så självmord känns faktiskt mest som den rätta utvägen nu. Dom kunde inte ens kompromissa vad gäller den medicinen. För jag har annan medicin själv och en annan har dem gett mig 25 st per gång. Alltså… jag ger upp! JAG ORKAR INTE!
Har tillochmed börjat planera. Så trött är jag på det här nu.
IGEN. IGEN. IGEN. IGEN.
Har du bara kontakt med öppenvården? Du borde kunna kräva utlåtande av en psykolog.
Ja jag har bara kontakt på öppenvården. Dom vill inte att jag ska ha någon anna kontakt förrän jag är mer "stabil". Och sedan väntar jag på DBT. Ska dit på möte nästa fredag. Pirrigt och jobbigt känns det just nu vad som gäller DBT; n.
De vill inte? Vad har dem för rätt att bestämma det? Du är ju en fri människa, och du rätt till psykolog.
Jag önskar att jag kunde bestämma själv. Men dom avslutar bara kontakten. Jag orkar inte mer. Så jag orkar inte kämpa. Orkar inte kontakta någon psykolog eller så. Jag vet inte, orken finns inte kvar.
Avslutar kontakten? Hur menar du?
#5 - Dom kontaktade min kurator och sa att jag behövde ha tätare kontakt med öppenvården först - stabiliseras med mediciner och samtal. För att seare ta tag i att prata med henne.
Är inte det lite som att säga att man först måste ha tätare kontakt med barnmorska och sjuksköterska innan man får träffa en läkare?
Får du några samtal då? Det är helt sjukt men man måste nästan slåss för sin rätt. Kan du be någon att hjälpa dig? Du kan alltid kräva att få träffa en annan läkare men ja, då behövs energin eller någon som kan hjälpa till där du inte orkar kräva din rätt. Hoppas det blir bättre för dig snart. Iallafall att det blir lite lättare.
Anna och taxen Max
#7 Jag tippar på att hon inte kan få bra hjälp av en psykolog förrän det är lugnare i hennes vardag. Ostabilitet är svårt att göra förändringar i.
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
#7: Kan hända. Men dom på öppenvården har större makt och bättre "erfarenheter". Fast om dom är bra det vettifan.
#8: Jag har haft en i ett resursteam som jag kunnat ringa och som har kunnat komma och hälsa på. Som jag faktiskt är ärlig emot för det mesta. Vilket gör ganska mycket. Nu i onsdags var jag i stort behov av att träffa någon, eller att någon kom hem till mig. Så dom kom och hälsade på. Sa exakt hur jag mådde. Och att jag hade ganska stora planer ang. självmord.
Dagen efter ringde det på dörren och där stod hon från resursteamet och en från öppenvården. Satt och övertalade mig i en timme, sedan följde jag med och fick komma till en öppenvårdsmottagning i grannkomunen. Sedan blev jag skickad direkt till psykakuten, så nu är jag inskriven från igår. Hoppas på lite medicinförändringar och att dom kanske kan fixa så att jag faktiskt får tillgång till min medicin igen. Eller att dom delar ut vecko-vis.
#9: Ja. Det var i princip så dom sa. Att jag måste ha mer struktur i vardagen och ha stabiliserat mående. Antar att det är så för att jag ska klara av att gå igenom jobbiga saker utan att falla tillbaka i mörkret. Eller nåt..
#10 va härligt att dom tagit dig på allvar. Hoppas verkligen du får den hjälp du behöver. Tips är att inte låta dom skriva ut dig innan du känner dig redo och har fått tid och kontakt med öppenvården. Det försökte en göra med mig. Fick inte gå utanför dörren på över en vecka och sen ville hon skicka hem.
Anna och taxen Max
11# Ja, på ett sätt är det väl skönt att vara här. Men sedan grubblar jag massor och får hemlängtan, även om jag egentligen inte har något att komma hem till. Vill bara ge upp, men vill samtidigt leva. Allt är så motsägelsefullt just nu. Jag pratar med mig själv, försöker inte att lyssna på mina tankar, men det är ganska svårt. Speciellt när man är här.
Men, jag är här frivilligt så risken kan ju vara den att jag istället skriver ut mig alldeles för tidigt. Om jag ger upp så skriver jag ut mig och gör något dumt. Eller så fortsätter jag kämpa. Men det är väldigt tufft, speciellt när läkarna inte lyssnar på vad man har o säga. När man vet att en del mediciner inte funkar, och att man vill ha andra. "Dom vet ju vad som är bäst för mig". Hmm..
Starta ny diskussion