Hej

Jag har varit rätt aktiv här tidigare men har som mått ganska bra på sistone. Jag tog mig upp ur mitt mörka hål tillslut.

Jag har haft mycket problem med dissociationer förut vilket faktiskt varit nästan största anledningen till mitt dåliga mående. Jag har lyckats bryta det vilket verkligen blivit ett lyft.
Jag visste inte ens om att jag dissocierade eller ens vad det var förrän min samtalskontakt berättade det för mig. Det vart bara så självklart då. Det är verkligen ett destruktivt beteende och när jag är i det tillståndet upplevs alla känslor dubbelt upp. Negativa som positiva. Kärleken för mina barn är nästan outhärdliga och jag vet inte var jag ska göra av dom och en stötande filmscen gör mig fruktansvärt illa till mods och det blir så ångestladdat. Orkar inte se på nyheterna m.m. när jag är sådär.
Nu har det som sagt varit bra ett tag och jag har dissocierat våldigt väldigt lite.

Men så igår satt jag och surfade runt på youtube och kollade på förlossningar och hamnade av misstag på en tydligen väldigt känd händelse i kina där en liten 2årig flicka blir överkörd 2 gånger och totalt ignorerad av förbipasserande.
Det blev en sån enorm chock för mig att helt oförberedd se den här enormt stötande filmen och jag grät så jag hulkade och hyperventilerade och bara skakade efteråt. Jag sjönk bara ner på golvet i värsta panikångestattacken och ringde min fästman och bad han komma hem tidigare p.g.a. det.
Det där utlöste det där dissociativa hos mig igen. Det är som om jag skulle ha upplevt det själv och åkt på PTSD. Det kommer jättejobbiga bilder och känslor och jag lever mig in i hur mammam måste ha känt och vad den där flickan måste ha upplevt och jag liksom "byter ut" den där flickan mot min lilla 10 månaders son och det gör bara så djävla ont i mig!
De här bilderna jag återupplever från filmen är precis lika starka som efter jag blev våldtagen.

Jag vet inte hur jag ska hantera det och nu känns bara allt så olustigt. Jag känner att jag dissocierar eftersom jag upplever allt sådär överdrivet starkt igen och vad som helst kan ge mig ångest. Det är bara så sjukt olustigt allt och jag liksom fastnar i tankar och är svår att få kontakt med ibland.
Jag har verkligen plågats av det inatt och många gånger inte kunnat skilja på dröm och verklighet.
Jag försökte ett nytt och för mig tydligen ganska effektivt sätt att bryta dissociationerna. Jag "duttade" mig i armen med tummen. Svårt att förklara men jag låg på sidan så jag tryckte snabbt in högertummen på högra axelns/armens framsida precis så det nästan gjorde ont och precis när jag gjorde det så tänkte jag "det är inte verkligt". Det fungerade och jag liksom "vaknade upp" på en gång väldigt tydligt men nästan direkt hamnade jag där igen.

Jag ska boka en tid hos min samtalskontakt men kände att jag måste få surra av mig och höra vad ni här inne har för erfarenhet i ämnet?!