Anonymiteten. Man behöver inte stå för det man säger. Det spelar stor roll tror jag. Människor är fega!

Jag tror att en del av det kan handla om att ventilera, speciellt när det kommer till "vanliga människor" och inte personer som är till exempel troll som avsiktligt går ut för att bråka och provocera. Samhället är på många sätt mycket tuffare att leva i idag än för 20 år sen, till exempel i och med att vi alla är så sammankopplade.

Ventilera till "fel" person och uttryck dig på ett dåligt sätt så kan det spridas och förvrängas (tänk viskningsleken) och plötsligt känner alla till att du är en våldsam katthatare som önskar livet ur alla utekatter och lägger ut gift i din trädgård. När du från början bara ventilerade och uttryckte frustrationen över att du inte lyckas hålla grannkatterna borta som hela tiden kissar och bajsar i dina rabatter. Saker och ting sprids på ett annorlunda sätt och i en mycket större omfattning numera.

Allting har plötsligt så mycket större konsekvenser i och med Internet och våra smarta telefoner. Gör ett misstag, klanta till dig, tappa humöret en gång vid fel tillfälle och det sen postas på nätet… ja, då är det där för alltid. Det kommer alltid förfölja dig. Det spelar ingen roll vad du gör. Du kan inte ta bort det och eftersom Internet finns överallt så kan du inte flytta ifrån det heller. Folk kan söka rätt på dig och se något du gjort i ett svagt ögonblick, (som vi alla har) döma dig enbart efter det och det kan förfölja dig för resten av livet om det vill sig illa.

Vetskapen om detta är en fruktansvärd press att leva med. Som en känsla av att vara konstant övervakad och oroa sig över att minsta snedsteg kan vara det som fångas på något vis och förföljer en resten av livet. Det är svårt att kunna slappna av, säga vad man tycker och tänker och vara sig själv. Många tar på sig en mask och tänker både en och sju gånger innan dom säger något av rädsla för konsekvenserna om dom uttrycker sig fel eller "inkorrekt."

För varje gång man biter ihop och tiger istället för att säga ifrån, stå upp för sig själv, säga sin åsikt eller helt enkelt uttrycka hur man känner sig så byggs det på inom en själv. Som vatten byggs upp mer och mer bakom en damm som slutligen brister när trycket blir för mycket.

Att man då har mycket mindre tålamod mot folk på nätet och blir lättare kort, abrupt och inte tänker igenom vad man skriver på samma sätt gör att man definitivt kan bli elakare och mer konfronterande på nätet än i verkliga livet. Det blir en plats att kunna ventilera och säga hur man verkligen tycker och tänker, i många fall efter en jobbig dag på jobbet eller hemma.

Det kan också vara så att man bevittnar den berömda "hundraförsta gången." Med det menar jag att du kan skriva och göra allting rätt, lugnt, pedagogiskt, vänligt och utförligt förklarat hundra gånger, men sen kommer den där hundraförsta gången när allting bara brister och rasar samman. Tålamodet, orken och energin tar slut, dammen brister och allt bara väller ut innan du hinner stoppa dig själv.

Sånt kan även hända beroende på vad man själv har upplevt och varit med om tidigare under dagen. En riktig påfrestande, enerverande och utmattande dag kan få vem som helst att brista om man möts av ännu mer elände på nätet. Andra typer av frustrationer i vardagliga livet kan även uttrycka sig i form av att man tar ut sin ilska och ventilerar på folk på nätet på sätt som man önskar att man kunde göra mot träskallarna man tvingas dras med dagligen.

Inget av det här tror jag folk gör medvetet, åtminstone inte ofta. Det finns väldigt många människor med undertryckt frustration i samhället av olika slag och anledningar och jag tror att det här är ett av sätten som det kan yttra sig på.

#1: Ja, till viss del kan det nog vara så. Men jag får ändå inte ihop det, många tycker som sagt att konflikter är obehagliga även när de själva inte är involverade - men när det är på nätet så drar det till sig hur många läsare som helst.
Kanske för att det blir "avpersonifierat"? Ungefär som TV, hur ofta bryr man sig om när folk grälar eller är elaka på film? Gäller det dokusåpor är det ju samma sak där, folk frossar i när deltagarna är osams, ju elakare desto bättre.

#2: Kloka tankar!
Det vore rätt intressant att forska på det där, hur "Internetsamhället" ändrar vårt beteende. Det är klart, det bedrivs redan massa forskning inom det fältet men gruppbeteende är verkligen något man kan grotta in sig i.

Lite beror väl på det att det lätt glöms bort att på den andra sidan skärmen sitter det en verklig person med verkliga känslor som kan bli sårad av det som "sägs".
När man möts öga mot öga så upplevs det nog på ett annat sätt.

#3: Man brukar ju säga det att "skadeglädjen är den sanna glädjen".
Det talesättet har nog inte blivit myntat utan anledning…

Jag tror att det beror på att man är "Anonym" och då känner sig modigare, alternativt känner att "på nätet är det ju inte så noga!" Dock är det ett stort problem.

Jag tror att det beror mycket på missförstånd.
Skriven kan ju inte jämföras med ett samtal där man ser personen, kroppsspråk och alla nyanser i uttal och hur man väger orden.
Någon kanske skämtar eller är ironisk men i skriven text blir det helt galet.

En annan anledning tror jag är att man vill skapa drama. Förmodligen har det med understimulans och frustration att göra. Vad gör du när du är arg och dessutom har tråkigt?

En tänkbar anledning är för att vi i Sverige är lite drillade i att hålla tyst om åsikter i offentliga sammanhang. Vi vill inte 'sticka ut' med åsikter, och vi vill inte göra omgivningen obekväm genom att diskutera och argumentera emot. Jag tycker mig faktiskt se att vi är sämre på att acceptera lite 'smågnabb' generellt, mot vad jag upplever många andra länder?

Kan det vara så, eller är jag helt ute och cyklar?
Vi har blivit lärda att inte 'ta plats' och inte 'göra andra obekväma'.

#9: och därför släpper folk mer på sina hämningar online, det ville jag säga alltså. :) för att få utlopp för lite aggressioner som annars inte är ok.

#9: Du har så rätt så. Jag uppehåller mig mycket i Tröndelag och där är man faktiskt mindre så, samma sak på vissa håll i Jämtland. Frågar du "hur mår du?" Ja, då kan du mycket väl få höra: "Ah det är skit!" Om så är fallet. Man är inte lika konflikträdd helt enkelt.

Sedan pratar ju folk om något jag inte tål att höra, men "PK" kallas det visst. Och det kan definieras som: "Folk med annan åsikt än mig och mina kompisar" då. Nä, nätet tar fram det sämsta hos en del helt enkelt.

Jag vill tillägga att jag inte är för att 'gnabba' med andra för gnabbades skull, men att kunna komma med motargument, och stå för en åsikt på ett lugnt sätt alltså, det ses inte alltid med blida ögon även om det borde vara okej. :)

Jag tror att mycket av det beror på att vi läser saker som gör oss frustrerade och i brist på kroppsspråk, tonfall och möjlighet att använda mimik förstärker vi vårt språk för att kompensera. Då blir det starkare ord och uttryck än vi använder i vardagliga livet.

Som nämnts tidigare tror jag att mycket kan bero på missuppfattningar eftersom man ju inte kan höra tonfall genom text. Sedan känner en del sig trygga bakom en anonymitet också, ingen vet ju egentligen vem som skriver vad, så länge de inte spårar IP-adressen, om ens då. Sedan är det väl så, i synnerhet i Skandinavien, ännu mer tydligt i Sverige, att man inte ska prata så mycket om det, inte IRL i alla fall, då kanske en del får utlopp för sånt genom att helt enkelt vara hemska på internet…

Det där tror jag är vanligast, sedan finns det ju psykiskt störda personer också, typ psykopater eller sociopater, som helt enkelt gör såhär för att de tycker att det är roligt. Det tror jag dock är mindre vanligt än ovan nämnda.

Det är ju också tämligen nytt det här med att kommunicera vardagligt tal i skrift.
Det är inte så längesedan vi bara hade telefon och brev att förhålla oss till.

Då kanske man var mer eftertänksam när man skrev eller talade direkt till en person.

Vi har en tendens att reagera mer subjektivt på en text/ en kommentar/ ett inlägg på internet än vi kanske skulle gjort om vi stått öga mot öga med personerna och pratat, och därmed sett kroppsspråk, mimik och ansiktsuttryck. Det är lätt att tolka ett anonymt inlägg negativt om det inte har lagts till en emoji/ smiley som understryker att det är skrivet med glimten i ögat eller som ett skämt.

Märkligt hur vi klarade att inte missförstå varandra innan när vi skickade vanliga brev utan emojis.

Och när du upplever någon som nedlåtande eller rentav elak, så triggar det förstås många att vara lika nedlåtande och elak tillbaks.

Jag tillhör väl de som verkligen i vissa avseenden varit lättkränkt på nätet och gått igång på alla 8 cylindrar när jag känt mig träffad, nedvärderad eller att någon hånat mig som person pga att jag är som jag är.

Då har jag ibland i stridens hetta hasplat ur mig saker som man enligt netiquett och forumregler inte får skriva.

Jag har t.ex. haft några konton på sajten Familjeliv.se som blivit avstängda av den anledningen. För att jag upplevt att folk där medvetet har försökt provocera mig för att få mig att "tappa balansen". Det var ett antal år sen nu och jag har successivt lärt mig att behärska mig och tänka att internet är bara internet, och försökt hitta vinklar på det folk skriver så att jag kan ta det på en mer sansad och diplomatisk nivå.

Men jag ser att många har samma problem och "reagerar med ryggmärgen" istället för att tänka över en eller flera gånger vad personen man upplever som provokativ faktiskt skriver. Därför blir det ofta missförstånd och misstolkningar, som leder till tjafsande, pajkastning och ibland rena elakheter.

Familjeliv.se är för övrigt ett bra forum att studera i det avseendet, då där finns trådar där två eller tre personer "kapar" en tråd och tjafsar sen i det oändliga så att man istället för att diskutera trådens ämne använder den som någon tjafs-chat.

Sedan finns uppenbart de som under anonymitet är utstuderat elaka, för att de kan och för att de behöver få ur sig ilska och frustrationer och får utlopp för det på detta sätt, tyvärr får väl sägas.