Jag var väldigt kritisk i början till att börja medicinera, men så kom jag till den punkt där jag fick välja, antingen att inte orka med någonting alls, eller att prova medicin. Det blev så svårt för mig att klara de allra enklaste vardagligaste sysslorna som att ens gå upp ur sängen, duscha, äta, slänga sopor, betala räkningar osv.

Med medicin så klarar jag mig hjälpligt nu, den håller mig dels på något stabil nivå, men jag klarar också av vardagliga sysslor.

Att endast ta medicin tror jag inte på. Medicin tillsammans med någon annan form av behandling tror jag mer på. För målsättningen, allafall min, är att minska medicinerna, eller helt klara sig utan dem någongång i framtiden.

Egentligen är inte psykofarma konstigare än "vanliga" mediciner, de behövs för att lindra symtom och för att hjälpa till att man ska klara av dagen.

Själv äter jag ingen medecin. Testade Efexor några måbnader. Fick Hypermani så det hette duga. Sedan dess (5 månader sedan) så har jag åkt berg-o-dal bana i mitt mående. Från depp till hyper… till *normal-läge* och ibland både depp & hyper samtidigt. Med tanke på detta så behövs folk som du inom Psykvården. Folk som funderar 1 gång extra innan insättning av en medecin. Själv har jag efter det misslyckade försöket insett att jag passar allt för bra in på Bipolär & troligen måste medecinera hela livet, ska diskutera med huvudläkaren på Psyk snart (när jag fått tiden jag är lovad). Men om man nu *ska* medecinera så ska det ju vara för rätt diagnos och inte bara *Vi testar det här mot det & det så får vi se hur du mår sen* typ  

Så tänk om… för folk som du behövs inom vården… sluta aldrig ifrågasätta

Jag började äta anti depp med. först i dec förra året. Slutade i feb, mars nån gång då psykologen inte ansåg att jag behövde. Jag mådde inte särskillt bättre psykiskt när jag år men jag märkte att orken försvan när jag slutade, blev apatisk, orkade inte ens gå två meter till kaffebryggaren o göra kaffe. Så nej jag äter inte utan att fundera på det, det är inget jag vill och inget jag önskar någon, det handlar för mig om att kunna hantera min vardag på ett rimligt sätt.

Sömntabl. tar jag kanske en eller två varje månad… bara i nödfall, samma med stesolid och atarax.

//Zmulan

Men medicin ska ju också bara användas när det är behov av det. Alla människor går genom upp- och nergångar i livet, och perioder av nedstämdhet. Självklart ska man vara kritisk när man som vårdpersonal rekommenderar medicin. Så jag hoppas verkligen att du fortsätter med tankarna på psykiatrin, det behövs folk som inte bara ser receptblocket som ett enkelt sätt att förbättra statistiken…

Jag tar inga mediciner sen -01 då jag blev tvungen att sluta pga. en operation… Pillren skulle vara för stora för mig att få ner så jag lade av…

Jag kvicknade till då, tillräckligt för att inse att jag inte var mig själv när jag åt medicin.

Jag hankar mig fram dag för dag… försöker ta tag i sakerna som jordskolan lägger framför mig. Kanske kan jag hantera det, kanske tar det lite tid men jag är jag och jag vet att det jag känner är mig själv.

Jag tar lugnande vid behov… likaså sömntabletter om det behövs. För man klarar inte av att hantera allt på en och samma gång om man inte får sova eller någon form av ro.

Men jag tycker att det är en bra sak att en blivande undersköterska inser att det skrivs ut för mycket mediciner… jag önskar bara att dom jag har att göra med skulle inse det med… Varje gång som vi ses så läggs alternativet medicin fram… och varje gång måste jag förklara varför jag säger nej.

Tack så mkt för att ni förstod mej rätt och inte tog det som ngn kritik.

Har själv kompisar som har fått stå ut med att vara "försökskaniner" då man inte har hittat "rätt" medicin till dom.. :/ Jag har speciellt en kompis som var deprimerad, hon ficj nån slags medicin som gjorde att hon utvecklade schizofreni istället…

Men undra istället vrf läkarna är så glada för att skriva ut medicin? Är det några högre makter som säger att dom måste, eller är det så att dom tycker det är lättast för då är problemet ur deras värld?

Jag är utbildad undersköterska fast sjukskriven för tillfället.

Jag äter endast litium pga av min bippo för att stabilisera mitt humör men funderar på att prova cs för min Adhd……………………..jag är också väldigt restrektiv mot mediciner och har förstått att jag äter lite mediciner med tanke på alla problem jag har (ångest, sömnsvårigheter, depp, svår värk  bla) har haft många duster med läkare som vill skriva ut det ena efter det andra men jag vägrar så länge jag har det under kontroll

Jag äter mediciner för att över huvud orka med dagen.