
Bara en tanke om dagen och människor!
Tänk på vad du säger till folk, alla är inte alltid den du tror!
Min dags historia…
Idag när jag satt i väntrummet till psyk som alla andra tisdagar kom det in en person som jag förr kände. Jag och min sambo umgiks med hans fru och han, sen gled vi isär. Nu i våras gick dom isär då han blev anklagad för att förmedla barnporr på internet. Det kom som en shock även om vi inte umgåtts på flera år.
Så där klev han in i väntrummet vi såg varandra men vände snabbt bort blickarna. Det blev alldeles rörigt i huvudet. Han bör veta att jag vet och jag minns inte om jag berättat min historia för han men underligt blev det.
Det finns två bord med stolar i väntrummet vid det ena satt jag och jag antar att inte riktigt ville sätta sig där och jag ville inte ens se han. Vid det andra satt det en kvinna med ett litet barn. Mer förvirrad blev jag, av att veta vem han är och se han sittandes vid kvinnan och barnet.
Så obehagligt allt blev ville bara att psykologen skulle komma så jag fick gå där ifrån. Hans psykolog kom till sist före min så jag slapp gå förbi han. Pratade med psykologen om detta, det känns obehagligt i hela kroppen.
Det blev plötsligt så fruktansvärt påtagligt att man aldrig vet vem man sitter bredvid, vad människor gjort. Tänkte på kvinnan och barnet. Fy. Detta är nackdelen med att bo i ett litet samhälle.
//Zmulan
//Zmulan
Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/
Ja hemskt. Men märk väl, är du hundra på, att anklagelserna verkligen hade grund? Finns ju fruktansvärda hämndgiriga folk, som kan anklaga andra för vad som helst……
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

Jo jag vet att det stämmer… tyvärr.
//Zmulan
Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/
Läste ditt inlägg, och var tvungen att fundera på svaret när jag tog ett långt bad.
Att veta om personers förflutna är inte alltid en fördel. Och att trängas ihop i ett litet väntrum avskyr jag. Jag brukar hellre sätta mig i hallen då. Nu har jag jättetur att "mitt" väntrum är stort, och att min läkare vet om att jag inte gillar väntrum, så jag blir oftast hämtad direkt
Alla förtjänar visserligen en andra chans, men att som misstänkt/dömd för just de brotten, då kanske man inte ska sätta sig i närheten av ett litet barn.
Tänker man efter så vet vi sällan vad det är för filur som sitter brevid oss på bussen. Eller vem vi möter i trappuppgången. Men jag tror också att man inte får tänka för mycket på det heller, till slut så blir man nog så rädd att man inte vill gå ut alls.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...

Nä, givetvis ska man inte nojja ner sig för mycket om vilka människor man möter ir eller på nätet. Men jag tror att man måste tänka en extra gång på vad man säger/skriver. Ett ända litet fel kan röja vem man är. Ett par enkla ord kan trigga igång en sjuk människas tankar, tex då pedofiler.
Det var bara det att situationen fick igång min tankeverksamhet… och det ledde till att jag beslutade mig för en paus på iFokus. Hrm, se hur det gick, illa med internet beroende. Vad jag däremot kommer göra är att bli mer restrektiv mot mig själv. Allt för mycket öppenhet tror jag kan leda till att man skadar sig själv eller blir skadad av andra, man sätter sig i en utsatt situation.
//Zmulan
//Zmulan
Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/

#5 tack! =) Min hjärtevän på bilden! Trogen i alla väder!
Jo, den privata gruppen i all ära men! Hur vet jag att jag inte känner någon eller att någon känner min familj eller kan lista ut. Förstår du hur jag menar?! Jag har varit lite öppen, allt för öppen! Att inte veta vem man sprider information till i denna stora värld som ändå är så liten.
Chattade en gång med en kille i flera timmar/dagar, måste ha varit 95/96 nån gång och efter typ en dag visade sig att vi gick på samma skola, det var då en chat som stäckte sig över hela världen. mIRC. Så även om man tycker att man inte säger så mycket kan det gå att lista ut på specifika saker vem man är. Bara mitt tänk just nu!
//Zmulan
//Zmulan
Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/
Man ska alltid vara försiktig med att lämna ut uppgifter som lätt kan knytas till sig själv, till exempel adresser, telefonnummer på offentliga platser. Vill man berätta sådant för någon så är PM alltid det bästa.
Nu är det ingen garanti att det som sägs inom den privata gruppen stannar där, men alla är medvetna om den moraliska tystnadsplikten. Sen blir det säkert bättre när vi lär känna varandra närmare.
Men det är jätteviktigt att inte lägga ut saker som man mår sämre av att ha lagt ut. Tanken här är inte att man ska må sämre, utan få stöd och kunna ventilera sina tankar.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...

Citat; "Men det är jätteviktigt att inte lägga ut saker som man mår sämre av att ha lagt ut. Tanken här är inte att man ska må sämre, utan få stöd och kunna ventilera sina tankar."
Det var lite tanken med mitt inlägg, att få alla att tänka en extra gång på vad man skriver! Att inte vräka ur sig saker i värsta ångesten eller på fyllan, att verkligen tänka en extra gång. Detta är nackdelen med detta forumet, att man inte kan radera sina egan inlägg.
Ett annat forum jag är med i kan man radera alla sina inlägg om man vill oavsett när man skrev dem! Och för mig som övernojjig person och som dessutom kan råka skriva mitt i ångesten eller som sagt på fyllan är det bra. Även om någon hinner läsa så finns det inte kvar florerande på internet och kan bygga på nojjan!
//Zmulan
//Zmulan
Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/
#8. Hojta till om du har något sådant inlägg, jag eller någon av medarbetarna kan ta bort det ifrån de synliga delarna av forumet.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Jag är också sådan förresten, när ångesten blir tillräckligt stark, eller om jag tagit mig några cider, eller en kombination, då kan jag också berätta saker som jag egentligen inte vill/vågar berätta.
Jag har börjat skriva sådana saker vid sådana tillfällen i Word. Sen när jag mår lite bättre sorterar jag ut vad jag vill lägga ut offentligt.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
