Ja, det ärbra att bli tagen på allvar!!  :) Tänk om det aldrig fanns "meningslösa" samtal… tror man skulle kunna känna sig rätt så övergiven då. Så även om det kändes som slöseri av tid så var det ändå din tid där någon såg dig. Så… då var det inte meninslöst!! eller hur!? :)

(Ända gången jagvarit på akut psyk var när jag blev skickad akut från vc. Åkte in vid 12 på fm. kom in till en läkare vid 19… så ja… det borde finnas fler läkare…)

Oj David  Blir ju lite avundsjuk på dig nu. Här händer ju ingenting "suck". Har väntat en vecka på att psykologen skulle höra av sig. Han skulle ju ta upp i Tisdags (förra veckan) med överläkare lat om Varför jag blev bortglömmd och sedan fick tid så oerhört sent. Har inte hört ett ord från honom ennu  

Kan lugnt säga att jag vill ha en Smiley som dumpar en annan i en soptunna just nu  Tänkte till o med tanken att ringa dit och säga att jag skiter i psyk & att de kan avskriva mig. Att ta chansen med soc & ennu ett jobb som inte har en chans att funka känns det som "blä" Man ger ju upp till sist  

Ska vi byta läkare?

#2. Jag har lite lyx just nu. Tjenis med "rätt" läkare. Förutom att vara verksamhetschef är han också fackligt ombud för alla läkare på sjukhuset. Så, det är som att åka på en räkmacka ibland. Men, ge inte upp. Du kommer också hitta "rätt" läkare och rätt människor till slut.

Jag har haft en hel del knepiga typer i mitt liv. Som exempelvis han som helt plötsligt blev pappaledig ett halvår utan att meddela oss, eller ens ordna några andra som vi kunde prata med. Kul att komma dit och få höra i receptionen… "Nä, men han är ju pappaledig. Oj, ser visst att ni har en tid idag. Du kan få en tid om 5 månader när han är tillbaka."