Psykologi iFokus

Psykologi

Etiketter: depressionångest
Läst 2427 ggr
Senixus
0

Hopplöshet, ångest och depp... vilket "nice" liv

När färdigt så upptäckte jag hur långt det är. Läses om ork och lust finnes endast. Bara jag som ventilerar hopplösheten ju

Satt med min mood tracker idag och skrev. Insåg hur jäkla hopplöst allt känns just nu. Känns som om allt går emot mig typ. Har ångest hela dygnen (mer eller mindre) och den blir enormt mycket värre över kvällen/natten.

Kopierar in det jag skrev som "notis" på modetrackern Bara det att det blev så himla mycket mer en en notis "deppig hopplöshets-suck"

* Nu har ångesten varit alltför hög både igår & idag.

Jag har gjort ett val som jag vet jag kan få lida för.

Idag har jag börjat med Efexor igen (150mg).

Klarar inte av ångesten & att få läkartid för att få rätt medecin verkar vara omöjligt.

Ja att det känns hopplöst kan jag lugnt påstå ja *suck*

Jag vet att mitt jojjo-mående kan bli ennu värre av Efexoren (igen), men jag klarar bara inte av natt-ångesten längre.

Jag har alltid tidigare tagit egna beslut när det varit ett "nödvändigt ont".

Visst kan allt bli värre, men jag gör det enda jag verkar kunna göra nu.

Känns som det inte finns någon annan utväg tyvär.

Det är ju antingen fortsatt ångest (som bara kommer leda rakt ned i en extrem-depp) eller att försöka få ned ångesten tillfälligt (förhoppningsvis tills jag kan få komma till läkare och diskutera medecinering).

Ja vad som händer med allt härifrån återstår att se.

Känslan av hopplöshet höll på att få mig att avskriva mig från psyk idag.

Tänkte skita i allt och låta soc pressa ut mig på jobb.

Kändes som om det inte spelar någon roll.

Om jag misslyckas igen så vad gör det?

Det är ju inte som om det vore någe nytt under solen precis *suck*

Dock lyckades jag ge fan i det iallafall.

Väljer att pröva med Efexor dock.

Av 2 onda ting så väljer man det minst förödande & vid efexor-valet så har jag ju endå fortfarande möjlighet att få hjälp i framtiden. *

Ja som ni ser (de som vet lite om mig här) så har jag nu gett upp allt väntande och försöker ta saken i egna händer. Hur det går återstr väl som sagt att se.  Om jag gör rätt eller fel? Fel såklart, men jag vet bara inte vad tusan jag ska göra.

Även min käre psykolog verkar ge upp på mig (troligtvis har han bara massor att göra & svårt att få tiden att räcka till). Mailade honom igår och fråga om han pratat med överläkare värdelös ennu. Idag kom ett kort svar att han jobbade på det & skulle höra av sig så snart han visste någe mer. Det var 1 vecka sedan han skulle pratat med Överläkare Värdelös om min situation och återkomma till mig. Känner mig totalt utlämnad åt mitt öde just nu. Hade det inte varit för mina missar hade jag f*n åkt till Norge och rensat fisk (som soc föreslog innan jag började på utredningen).

Förlåt detta långa utlägg, bara att allt känns skit & jag måste ventilera för att försöka kommma igenom eländet fortfarande ståendes på fötterna så att säga     

zmulan
0
#1

 förstår så väl hur du känner… maklösheten, övergivenheten…

Har inga bra ord eller råd att ge. Men jag har läst och förstår, förstår ditt val. Är glad att du inte sade ifrån dig psyk.

Ser dig! :hug:

//Zmulan

Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/

David
0
#2

Jag läste allt. Två gånger till och med!

Känner så väl igen mig. Jag tror du gjorde rätt som trots allt började med Efexor igen, tills du får träffa läkaren och planera medicineringen ordentligt.

Det är lite konstigt hur vissa får kvälls/nattångest, medan andra har ångest med på morgonen/dagen. Vet du varför du får ökad ångest på kvällen?

Jag vet ju var du bor, eller, i vilken stad du bor, är det på lokalsjukhuset du har din psykolog och läkare, eller är det inne på C-lass?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

David
0
#3

Och såklart kramar jag om dig hårt och viskar: fortsätt kämpa, det kommer lösa sig!

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Senixus
0
#4

Tack zmulan

Hopplösheten dödar tyvär möjligheten att känna den där vanliga glädjen när en underbar medmänniska på forumet svarar. Men jag är (oavsett om jag lan känna det i kroppen eller ej) oerhört tacksam för ditt svar.

Ja jag vet att det var rätt att inte säga ifrån psyk. Hade ju varit megadum om jag gjort det. Men lik förbaskat så vill man göra det. Önskar på någe skummt vis att ge DEM en näsbränna, men det skulle ju bara vara jag själv som blev lidande i slutändan iallafall Sad Och det var den tanken som fick mig att välja det minst dåliga av 2 dåliga allternativ doh

Sitter just nu och känner mig snurrig yr och lite illamående, kan nog slå vad om att det är Efexorens förtjänst  Och mitt eget, var ju jag som valde att svälja ned skiten *suck* Men har jag tur så dödar den ångesten lite i slutändan iallafall "hoppas" 28

zmulan
0
#5

Vet hur det är, när jag är där du är nu kan inte jag heller ta till mig allt fint alla skriver. Det tar på något sätt men ändå kan man inte känna glädje och ljus. Men det brukar komma i efterhand ibland, på mig i alla fall. Och även om man har svårt att känna glädje i någons ord just i värsta ångesten så känner man sig i alla fall inte lika ensam av ett par ord även om man inte kan ta till sig innebörden riktigt!

Men du finns i mina tankar även om det är svårt att se just nu! kramas

//Zmulan

Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/

Senixus
0
#6

David Tack

Just nu känner jag mig som sagt snurrig av första Efexoren (på flera månader). Att börja på 150 mg är ju inte världs-smart precis. Men men, det får vara så.

Ja jag får mest kvälls/natt ångest. Visst kan jag ha ångest på dagarna med, men det mesta kommer på natten. Varför har jag absolut ingen aning om tyvär. Har väl fundering på om det kan vara för att jag började oroa mig redan på kvällen inför morgondagen (då jag gick i skolan). Mobbing varje dag dessvärre.

Det verkar som du vet mer om Köpings lassa en vad jag vet David Think Jag vet bara att jag är på psyk ovanför folktandvården

Är så tacksam att jag har detta ställe att ventilera allt på. Supertack David för att du startade Psykologi forumet :hug:

Senixus
0
#7

Tack zmulan. Ja du har så rätt i det du skriver. Precis så är det nu ja. Känns skönt att veta att jag inte är ensam (även fast jag önskar att ingen annan någonsinn skulle behöva känna såhär).

Tack för att ni finns, alla rara vänner här

:hug:

David
0
#8

Ååå… tack Senixus! Är också jätteglad att forumet startade, och att det blev så bra, men det är ju tack vare er medlemmar. Hade inte varit så skoj att sitta och prata med sig själv.

Oj. 150 mg direkt, då förstår jag att det är lite snurrigt nu. Tänkte först råda dig till ett varmt bad, men det är nog bättre att lägga dig i soffan tror jag.

Men, öppenvårdsmottagningen i Köping är ju inte stor! Hur kan din psykolog missat din överläkare? De brukar ju springa på varandra stup i kvarten. Jag som tillhör Borås, som har fem öppenvårdsmottagningar, och flera andra "småenheter", där träffas personalen ofta. Och framförallt de som har "samma" patient, de brukar ju sitta nästan jämte varandra. Hmm…

Mitt råd är, maila och tjata! Få honom förstå att han måste gå in och ordna en tid NU! Eller så ringer du akutnumret, då får du ju träffa en läkare direkt på dagen. Kanske kunde vara något?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Senixus
0
#9

Psykologen träffar läkaren Varje Tisdag på möte. Han skulle prata med läkaren förra Tisdagen och återkomma. Nu idag (2 tisdagar efter) så jobbar han på en lösning… vad då "jobbar på en lösning"? Hur lång tid ska allt behöva ta.

Och akutnummret.. då får jag endast en tid till min psykolog (om jag har tur). Senast jag ringde så prata kärringf*n omkull mig & jag stannade snällt hemma och deppade ihop ennu mer Sad

Nä man tappar ju lusten att kämpa helt

Tur att man kan sitta här och skriva av sig lite av allt iallafall. Det gör att man orkar några pygme-steg till *suck*

David
0
#10

Du kan inte åka till Västerås till akutmottagningen? Där måste de ju ta emot dig, och du får akut hjälp, men framförallt skickas ett meddelande till din läkare direkt att du varit där. Då kanske han förstår att du mår akut dåligt?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Senixus
0
#11

Inga pengar till sånt nu tyvär Rynkar på näsan Och jag kan inte ta mig dit heller, ingen bil *suck*

Skulle verkligen bara villja gräva ned mig just nu Gråter

David
0
#12

Du har inte frikort? För i såfall gäller det även på akutmottagningen.

Förstår hur du känner dig. Hoppas det är bättre i morgon när Efexor börjar ge effekt.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Senixus
0
#13

Efexor börjar ju inte ge effekt så snabbt tyvär :-( Kan ju ta 1 vecka innan man får effekt).

Önskar att det inte kändes så värdelöst jobbigt att skriva/ringa och tjata. Känns som jag bara är ivägen & tjatar hela jä**a tiden just nu Gråter Vill ju inte ses som *den som tjatar* av läkare & psykolog hela tiden Rynkar på näsan 

Usch, vet inte vad jag ska ta mig till med allt.

Hoppas det löser sig snart, annars blir jag nog skvatt galen

David
0
#14

Du kan inte ringa till akutmottagningen i Västerås och prata med dem? Gör det nu om du orkar/kan. Läkare brukar vakna till när akutmottagningen hör av sig att patienten sökt akut.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Senixus
0
#15

Jag "flydde" till tv.n inatt. Har lyckats sova "hela" 4 timmar oxxå (önskar jag kunde sova mer dock) Sad 

Vaknade lite rastlös och kunde inte somna om. Om man endå kunde få må lite bra nu, skulle vara skönt. Jaja jag ska se om jag ringer till psyk idag, om jag finner modet. Känner mig ganska så liten och obetydlig just nu. Känns inte som om att tjata skulle hjälpa, istället stjälpa bara

Att livet ska vara så svårt "suck"

Senixus
0
#16

Här tog jag mod och ringde akutnummret på psyk. Svaret jag fick var detta: Här står att din tid blivit tidigarelaggd. Du ska vara hos överläkaren den 10 oktober. Och så sa hon att jag får vänta tills dess med allt Sad Vilket "utmärkt" akutnummer Shocked Blev, som jag misstänkte, totalt överpratad och förbisedd    

Usch, vill inte vara med längre 

Rocktjejen
0
#17

Tråkigt att höra Senixus att du mår så dåligtGråter

Jag förstår dig i valet av medicinen du gjorde..när ångesten är hög och den är svår att bemästra så gör vi olika val allt för att må lite bättre..

*Tänker på dig tjejen och sänder  dig varma kramar*

Eva

David
0
#18

Hmm. Det var ju också ett svar att komma med. Visste du om att tiden blivit tidigarelagd? Är ju "bara" en vecka. Men den veckan är lång för den som mår dåligt…

Ring akuten i Västerås vetja. De brukar (allafall på min tid) vara väldigt tillmötesgående.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Senixus
0
#19

Eva:  Tack. Ja inte är det lätt inte att må så här och ha en bunnt idioter på Akutnummret man ska ringa d'oh! Så man gör ju sina val ja, även om de inte är de bästa  Men det är ju så det blir när man mår såhär.

Tack för din förståelse och de varma kramarna

 :hug:

____

David:  Nej jag visste ju inte alls om det. Fick brevet om senare på dagen, det var postat dagen innan. 

Ja blir det ennu en sån extrem natt när jag mår så dåligt igen så kommer jag ringa Västerås istället, tror också att de är bättre att prata med.

Ja nu vet jag iallafall till nästa gång att detta med Akutnummer här i Köping är mer av ett skämmt Rolling Eyes Smart sätt av dem att ignorera sina patienter, undrar hur många som gör "något dummt" bara p.g.a deras idioti  

:big hug:

____

Ja ett är säkert, Köpings Akutnummer inom Psykiatrin ger jag inte mycket för Shame on you  Not talking

____

Var på Ljusparty igår. Och som jag trodde så blev det en del nya ansikten. Hade dock turen att kunna sitta lite mer på yterkanten med 2 kärringar jag känner väl. Så jag slapp iallafall den värsta kännslan av panik  Och jag var helt sopslut när jag kom hem därifrån. Satt och titta tv halva natta istället för att knäppa på datorn. Och bäst av allt var att energinivån var för låg för att köra ångesten på den extrema nivå den varit på innan. Sov som en stock i 4-5 timmar och vaknade relativt utvilad idag. Känner att ångesten finns där, men den är hanterbar nu iallafall. Om det beror på Efexoren eller på allt folk på partyt har jag dock ingen aning om (tror dock på folket) Think

David
0
#20

Senixus. Ska jag tala klarspråk: Akutnumrena ute i länet är för att göra politikerna glada. Ingenting annat.

Att ringa till psykakuten i Västerås är mycket bättre. Där "måste" de ta emot dig om du mår akut dåligt. Eller ge dig samtalsstöd via telefon en stund. Och så skickar de alltid information till din läkare att du mår dåligt och fick söka akut.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Senixus
0
#21

David: Ja jag har börjat förstå att läget ligger till så. Synd man inte kan psyka ned politikerna så de också behöver den akuta hjälpen, det skulle nog bli viss ändring då "önsketänkande"

Ja jag har nummret till Västerås psykakuten insparad i datorn nu. Om jag kommer i läge där jag bara "måste" tala med någon igen så är det dit jag ringer. Man lär sig ju av sina misstag som tur är

Till Köping psykakut säger jag bara

David
0
#22

Senixus. Du vet ju att jag är från dina trakter i början… En gång fick jag rådet när jag behövde prata med någon att ringa SJ:s röststyrda tidtabellsupplysning. Så jag ger int´ mycket för det. Bara statistik, idag har vi "HJÄLP" 50 personer som ringde akut. Sen vad det är för hjälp…

Nä, men tar Västerås så fort det är något. Där finns det utbildad personal dygnet runt.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...