Det kan de inte, men de kan göra en kvaliciferad gissning baserad på patientens psykiska tillstånd.

De gör det lilla frågetestet på typ fem frågor och utgår från att man svarar ärligt eller nått… Så har det varit för mig i alla fall.

Hmmm, läste i gamla läkarutlåtanden och på ett stod det att jag inte är suicidel, men det var jag. Tydligen går det att dölja rätt bra.

Någon enstaka fråga om man har sådana tankar. Och svarar man nej, så… Ja, då har man inte det och allt är frid och fröjd.

Sedan finns det vissa (ett väldigt fåtal läkare) som kan genomskåda, men de går nog att räkna på ena handen.

#4 Och en del som tror att dom genomskådar en men det enda dom ser är sina egna åsikter. Jag tvångsvårdades en månad för att en läkare tyckte att jag verkade självmordsbenägen vilket jag inte var.

#5. Absolut, sådana finns det säkert också, jag har, som tur är, inte stött på någon sådan än. Har mest träffat sådana som ställt ett par frågor, och sedan avskrivit det.

Rätt "intressant" att läsa mina gamla journaler, även om de kommit på konsultation när man legat på medicinavdelning bara några timmar efteråt så är man inte suicidbenägen.

#6 det var andra gången jag var på psykakuten, hade ingen öppenvårdskontakt och inga mediciner… numera tittar dom på mig och skickar hem mig. Oftast utan att ens fråga huruvida jag tänker ta livet av mig.

Har varit med om en som inte ens frågade något men andå bestämde att jag var självmordsbenägen. Förstår inte hur man kan koppla "jag känner mig ensam" till "nu ska jag ta livet av mig".

Hittade det här i en textbok för nyutbildade inom psykiatrin;

"I korthet gäller det att bedöma patientens intention - vill hon dö? Sedan måste man bilda sig en uppfattning om hur farlig den aktuella situationen är. Har patienten konkreta planer på hur hon ska gå tillväga? Är de realistiska? För många är tanken på självmord lugnande i sig och en del planer kan vara ytterst abstrakta eller svårgenomförbara.

Exempelvis att man ska sätta sig i en liten båt, ta sig ut till mitten av en sjö och sedan spränga sig och båten i bitar. Om det är vinter och patienten varken har tillgång till båt eller dynamit blir den överhängande risken mindre än om det är sommar och patienten har både båt och några överblivna dynamitgubbar i sjöboden."

Det är "roligt" det där.. Jag bedömdes vara det när jag inte var det. Bidade snarare tid då. Nu svarade jag brutalt ärligt, tänkte testa den vägen och sade ja, och att jag hade färdiga planer som backup-plan eller vad man ska kalla det. Min risk var mycket låg enligt dem. Enligt mig är de väl inte överhängande precis, men nog tusan är de högre än de vart på mycket länge. Kanske var jag för abstrakt? För ärlig för att den "inre intentionen" kanske inte alls var som så jag verkligen sade att den var?

Fö. var det två frågor och inte ett ord mer om det på några månader.