Får du någon hjälp av psykiatrin?

Jag tycker definitivt att du ska vända dig dit. Vågar du inte själv så ta hjälp av din pappa.

Känner du att du är i akut behov av hjälp för att du inte klarar av att leva längre, är självmordsbenägen, så bör du åtminstone ringa till akutpsykiatrin om du inte åker dit. Där får du prata med en sjuksköterska och kan få stöd av den, kanske känns bättre efter det.
Men funderar du seriöst på självmord, åk dit nu.

Vill du prata av dig med någon annan så PM'a mig så får du min msn.

Men psykiatrin är bäst!

Tack, men jag är inte självmordbenägen är bara rädd för att det kan komma till det.

Jag ska se till att försöka få hjälp så fort så möjligt.

#3 Du har rätt till eget boende. Om du inte vill bo hos din pappa längre måste soc. hjälpa dig med en lägenhet! Det är som studerande det gäller fram till 21 års ålder att föräldern är försörningspliktig. Om du inte studerar har du rätt till eget boende.

Du måste söka hjälp… Nu!!! Så här ska du inte må. Det går att få vändning på livet hur nattsvart det än ser ut nu. Det går att få nya vänner och börja om. Men du måste söka hjälp och om den hjälp du får inte hjälper måste du kräva annan hjälp.

Ibland måste man vara stark för att vara svag och sjuk. Jag vet… Fortsätt och skriv av dig här. Vi lyssnar, vi finns. Kram på dig!

Det dumma är jue att jag inte känner någon lycka eller glädje längre, jag spenderar mkt pengar på tradera, köper kläder etc. som jag inte behöver bara för att glädjen av att längta efter någonting, någonting att se fram emot. Det ger lycka för studen men försvinner snabbt igen.

Att få nya vänner är väldigt svårt för mig då jag tom har svårt att gå till affären själv, sociala problem. Blir väldigt nervös och vet inte riktigt hur jag ska bete mig.

Är rädd för att göra bort mig och bli dömd.

Hur går det med skola, jobb, etc, är du sjukskriven eller söker jobb?

Klarar du av att jobba?

Jag har själv AS och jag har full aktivitetsersättning - tillfällig sjukpension, iaf fram till sommaren 2012, då nytt beslut fattas.

jag vet, att detta är ett vandringsmail, men ändå…..

DEN ÄR BRA

!!!!Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga.

När någon frågade honom hur han mådde svarade han: 'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.

Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'

Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'

Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.

Jag väljer de positiva sidorna i livet.

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.

'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.

Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.

Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.

Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.

Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.

Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.

'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.

'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag

Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.

Vad gjorde du då?', frågade jag.

Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.

Hon frågade om jag var allergisk mot något.

Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.

Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.

Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.

Inställningen är, trots allt, allt.

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.

När det känns för j-ligt, tänk så här…..

Jag är tacksam

…… för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

….för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

… för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

….för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

… för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.

…för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

… för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

… för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

… för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

… för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

… för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

… för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

… för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

…. och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.

Jag sökte aktivitetsersättning men blev nekad, jag ska söka igen.

#8 Gör det. Vilken läkare skrev intyget? Du har ingen läkare på habiliteringen som är kunnig på AS? Det var en sådan läkare som skrev mitt intyg efter att ha blivit nekad då vanliga psykologer skrev intyg medan jag fortfarande bodde i Södertälje. Nu bor jag i Eskilstuna. Känns som att det verkar vara bra handläggare inom FK här och bra sjukvård jömfört med andra städer i Sverige. Man brukar få söka flera gånger tyvärr.

Har du någon hobby? Måla eller rida typ?

Har du nån vettig att prata med? Psykolog, terapeut?

Jag tänker i svårare stunder att det vore skönt att avsluta det här livet, men sen har jag saker som väger upp det hela, har också fått hjälp av mediciner och en duktig terapeut.

Jag älskar att måla, men eftersom jag nu bor hos min farsa så finns det inte värst mkt plats åt det.

Jag har en vän som mer har blivit som min psykolog men skulle behöva en riktig också.

Jag är orolig och har ångest konstant.

Jag kommer verkligen överens med min farsa så jag vet inte hur länge till jag orkar bo här.

Du kanske ska uppsöka närmaste psykakut för att få fart på det hela, du mår ju skit, så ska det inte behöva vara!

Jag får ta och göra det.

#13 Ja, gör det - på en gång! Varför gå omkring och må som du gör en dag till? Jag håller med Rolnor!

Hej okända, jag hoppas du fick löst dit problem. Du skal veta, att många har det precis som du. Men 20 år är ingen ålder. Du kommer ändre sikt på mångt och mycket. Åldern kommer ge dig insikt. Och självmord är, som du vet, ingan lösning. Det utplaner kroppen, men inte själen. Så är det. Försök altså ta tak i dit liv som det är nu. Även om du inte kan se meningen finns den. Vi har alla ibland dager, där vi kan ha det på det viset, att vi inte ser någon väg längre. Det har blivit en ensam värld att leva i. Kanske finns där möjlikhet för dig, att hjälpa någon, att hjälpa någon som behövar dig. Lycka till!

jag förstår hur du känner och jag hoppas verkligen att du får den hjälp du behöver. Att må dåligt är verkligen inget roligt. Hur har det gått för dig har du fått någon hjälp med ditt mående? Har du tex fått medicin?

# 15

Vi befinner oss inte på övernaturligt i fokus, inte någon religionssida heller för den delen.

Fö har TS inte varit inloggad sedan juni 2011.