Usch, det låter verkligen fruktansvärt. :( Jag vet att stället jag gick till senast (i Stockholm) erbjuder speciell hjälp för personer med tandläkarskräck, och det finns säkerligen många mottagningar runt om i landet med samma kompetens. Jag har hört ganska många prata om sin tandläkarskräck, så du är definitivt inte ensam. Jag själv hade problem med det långt upp i tonåren, trots att min mamma är tandsköterska. Men efter många bra behandlingar (alla visdomständerna drogs/opererades ut) släppte det faktiskt. Jag fick dessutom lugnande innan två av ingreppen som skulle ta lång tid, vilket hjälpte väldigt mycket.

Här finns lite mer info: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Tandvardsradsla/

Hoppas att det löser sig snart!

#1: Jasså erbjuder vissa mottagningar hjälp för detta? Då ska jag kanske be någon att ringa runt och kolla om någon här i staden erbjuder det också. Kommer inte klara av att ringa själv tror jag.
Skönt att höra att jag inte är ensam iallafall, tack! :) Hörde om en kvinna i 45-års åldern som aldrig varit till tandläkaren, och jag vill verkligen inte att det går så långt för mig också. Vill ju ändå känna att jag har en bra munhälsa då jag är ung…
Gjorde det väldigt ont att ta bort visdomständerna? Hur gjorde du för att våga?

Tack så mycket för länken! Jag ska läsa där då jag kommer hem :)

#2 Det gör du rätt i. Du har ju faktiskt tagit ett stort steg och vågat skriva om problemet på ett forum, det är inte illa. :) Ifall det inte finns någon speciell hos tandläkaren, kan du alltid vända dig till en psykolog för att få hjälp.

Själva borttagandet gjorde inte ont, men någon gång sved bedövningssprutan till. Inte alls lika mycket som när man t ex biter sig i tungan, men det kändes. De andra gångerna kändes sprutan bara som ett hårt tryck. De första två tänderna växte i 90° vinkel mot de andra tänderna, så det blev större ingrepp/operation då (med stygn och hela baletten), som tog lång tid. Då fick jag lugnande en stund innan. Jag har problem med mina käkben, de hoppar ur led ganska lätt, så det värkte en del i käkarna. Men i själva tandområdet kändes det inte mer än att någon var där inne och rotade. När bedövningen släppte gjorde det ont i munnen, men jag fick rejäla värktabletter som hjälpte hyfsat. De andra två tänderna var inga som helst problem, spruta, dra lite, bomull, klart. Då räckte det med alvedon ett par dagar efter, det var mest huvud- och käkvärk.

Det största problemet är egentligen efteråt, när man måste vara noga med speciella sköljningar, att tugga på rätt sida och undvika viss mat om man dragit i nederkäken (t ex ris) för att underlätta. Samt att inte peta konstant i hålet med tungan, för att det ska kunna läka snabbare. ;)

Jag vill även tillägga att min smärttröskel är extremt låg, så för de flesta hade mina tandutdragningar säkert känts lättare. De första gångerna gick jag fortfarande i gymnasiet, och sa min mamma tandsköterska till om att jag skulle få lugnande och extra mycket bedövande medel. De andra gångerna bad jag själv om extra bedövningsmedel när jag kände att det behövdes. Då fick jag först en spruta, vänta en stund, och så prövade tandläkaren att trycka med något verktyg. Kändes det fick jag mer. Det är inte så att man bara får en liten skvätt, och så får det räcka. Man känner efter att allt verkligen är bedövat innan de sätter igång.

Det är inte så att jag glatt kastar mig upp i tandläkarstolen, det tror jag inte många gör…  Jag gick på kontroller varje år när jag var barn och tonåring utan ett enda litet kariesangrepp, så när jag skulle dra ut första visdomstanden var jag livrädd. Närmast panikslagen. Jag hade satt ihop skräckhistorier om borrar i huvudet. Men eftersom jag märkte att det inte var så farligt trots att jag fick gå igenom en krånglig operation, kändes det lite lättare för varje gång jag gick dit efter det.

#3: Tack så hemskt mycket!! Det betyder verkligen jättemycket för mig att du pratar om det här. Tack!!

Det låter inte så farligt med smärtan, vilket är en liten lättnad. Min smärttröskel är dessutom hög, då jag suttit i 6 timmar och tatuerat mig utan att klaga. Jag har också piercat mig i tungan så nålar i munnen borde inte vara någon fara. Men det är något speciellt med tänder och tandkött som skrämmer mig. Bland annat att det ska knaka, blöda, osv. Tror att jag har sett skräckfilmer som varit väldigt olämpliga för denna fobi. Sen är det väldigt mycket skam som ligger bakom det hela. Jag skäms över att min mun inte är i samma skick som hos någon som går till tandläkaren med jämna mellanrum. Är rädd för vad dom ska tänka och sådär, och att dom kanske ska oja sig över att det är mycket som måste åtgärdas.

Satte mig iallafall och sökte på tandläkare i min stad, och bara jag skrev tandläkare på google så började tårarna att spruta igen. Vet inte varför jag gråter så otroligt lätt av detta, men jag tror att det dels är mycket stark oro och samtidigt lite lättnad över att jag äntligen försöker som gör att det brister. Jag hittade iallafall en mottagning där de såg mycket trevliga ut, och en annan klinik som verkar specialiserade på tandvårdsrädsla då de hade ganska mycket information om det på sin hemsida. Då jag hittade den hemsidan och såg att dom låg i min stad så blev gråten helt okontrollerad. Tror att jag i den stunden äntligen såg hopp för att det kanske finns en lösning för mig.

Tack ännu en gång för att du pratar med mig! Hade ingen svarat så hade jag nog ännu en gång bara sopat detta under mattan. Nu är jag verkligen på väg åt rätt håll, vilket känns helt overkligt. Tack!!

Hur lång tid brukar det ta att dra en visdomstand på normalt sätt? I mitt huvud så är det en stor verkastadstång som dom rycker och sliter med i en halvtimme, hehe…

#4 Inga problem! :)

Då tror jag knappast att det är någon fara. Känner igen det där med filmerna… För min del är det främst alla gamla zombiefilmer som skrämmer upp mig, haha. Har varit livrädd för tandlossning ända sedan jag var liten, och det är jag fortfarande. Blöder gör det om man drar ut en tand, det kommer man inte ifrån. Och har man tandköttsinflammation (vilket man märker själv när man borstar tänderna och använder tandtråd) kan det börja blöda när de tar bort tandsten. Jag tror inte att de kommer att oja sig, och de lär garanterat ha sett värre munnar. Om du meddelar dem om all din oro innan du kommer dit, så kommer du nog inte att vara lika rädd för deras reaktion. Då har de ju "blivit förvarnade". För att underlätta för dig själv så här i förväg: om du inte redan använder tandtråd regelbundet, börja med det. Och elektrisk tandborste gör ofta ett bättre jobb än en manuell, eftersom den kommer åt lättare och borstar skonsamt men ändå effektivt. Min mun känns mycket renare med en sådan, och tandköttet är gladare eftersom jag inte kan borsta sönder det. :)

Du har ju en riktigt stark fobi, och då kan minsta steg mot att möta den göra att man bryter ihop. Jag har gått i KBT-terapi av flera anledningar, och fick väldigt bra hjälp av det. Det går helt enkelt ut på att man tar små, små steg i väldigt lugn takt för att avdramatisera det hela. Funkar för väldigt många, och man kan ju försöka på egen hand, vilket du faktiskt har gjort. Först att skriva i forumet, och sedan att börja leta efter tandläkare på nätet. Mycket starkt jobbat! Tänk bara på att inte tvinga dig själv till för mycket för snabbt, det kan ge bakslag (vet av egen erfarenhet). Det är bra att smälta intrycken mellan stegen. Även om man vill ha allt överstökat på en gång.

Tja, själva dragandet på mina normala visdomständer tog nog mellan 15-60 sekunder, tror jag. Och verktygen är rätt nätta. ;)

#5: Tack så mycket för tipset! Tandtråd kör jag med, men jag trodde inte att eltandborstarna var så bra. Men jag ska faktiskt ta och köpa en sån! :) Spelar det någon roll vilket märke man köper och sådär? Och du råkar inte ha något tips på någon extra stark tandkräm? Har gått igenom halva marknaden med tandkrämer för att hitta något som skulle kunna kompensera mina uteblivna tandläkarbesök lite (vilket jag såklart vet inte går egentligen). Och det är ju en djungel av dom! Är det kanske ungefär samma i alla tuber?
Ska vara extra noga med munvården och även kosten ett tag och samtidigt, som du säger, smälta allt detta. Då kanske jag tillslut vågar ringa och prata med dom. Funderar också på att försöka gå dit några gånger utan att prata med dom eller ha någon tid bokad, utan bara försöka avdramatisera väntrummet och mottagningen lite. Så kanske inte den biten blir så svår då det väl är dags.
Jo, de har nog sett värre munnar, och det är ju inte så att någon annan kan se något fel på mina tänder i vardagen så det är väll inte så illa egentligen. Men med det starka lyset och de små speglarna så kommer de kunna se sånt som jag aldrig sett, för de ser ju verkligen minsta lilla fel. Men jag får försöka tänka på betydligt värre munnar som de troligen sett. Det kanske hjälper lite :)

Ska fortsätta med min hemmagjorda KBT-terapi ;) Behöver nog andas lite efter detta, försöka förbereda mig. Då jag bet bort tandflisan så blev det en sån panikångest för jag visste inte hur illa det var, utan jag tänkte att nu kommer jag måsta åka in på en akuttid och göra en lagning utan att jag är ett dugg förberedd. Men jag har nog lite tid att förbereda mig nu eftersom tanden inte värker och jag ser ingen djupare skada. Men det är en irriterande skada eftersom den är på insidan av tanden. Men men… det kanske är bra så att den ständigt påminner mig om mitt "uppdrag" så att jag inte kommer av mig :)

Haha, okej! Ja det gick ju riktigt snabbt iallafall! Och vilken tur att det inte är stora, rostiga och skitiga tänger ;) Min självbedömning är att de två övre visdomständerna troligen kan dras normalt men att en i underkäken måste opereras. Urk……. Men jag ska bara fokusera på nästa mål nu. Köpa eltandborste och göra min mun så felfri som det går på hemmaplan :)

#6 Jag vet faktiskt inte om det är någon skillnad på olika märken. Jag har en gammal Braun, inte provat olika. De nya varianter går tydligen dubbelt så många varv per sekund, så det finns säkert en del att välja bland. Många föredrar manuella tandborstar, men jag tycker personligen att eltandborste är överlägset bättre och mildare mot tandköttet. Jag borstade ofta för hårt själv, vilket verkade nöta på tandköttet så att ett par tandhalsar tittade fram. Inte kul, inte behagligt.
Jag har inget speciellt tandkrämstips, köper olika. Men jag håller mig till kända märken som t ex Pepsodent och Colgate, och väljer mycket efter smaken.
Bra idé! Kan du få sällskap av någon familjemedlem eller god vän kanske det känns lättare.

Lycka till med allt, och berätta gärna hur det går! :)